den 10 maj

Interpellation 2005/06:396 av Bengt-Anders Johansson (m) till statsrådet Ulrica Messing (s)

Höjt mål för virkesproduktionen

Skogen har varit en av de viktigaste förutsättningarna för svenskt välstånd @ först som produktionsmedel vid järnframställningen i främst Bergslagen, sedan som råvara för sågverk och massabruk. För Sveriges ekonomi spelar skogen alltjämt en stor roll. Nettoexportvärdet är störst bland samtliga produktionsgrenar. Regionalekonomiskt är skogen i många delar av landet helt dominerande.

Under förra seklet ökade produktionen av skog kraftigt. Aktiva åtgärder för att beskoga tidigare improduktiv mark som de småländska och halländska ljunghedarna vidtogs i början av seklet. Tillväxten har också ökat tack vare en framsynt skogsvårdslag där återplanteringsskyldigheten har betytt mest. Ökad dikning och gödsling också av skog medförde även det ökad produktion. Nedfall av kväve och svavel över främst södra och västra Sverige gav positiv tillväxt, men också negativ påverkan genom ökad försurning. Det tar lång tid för ett träd att bli avverkningsmoget. Först nu har vi full nytta av dessa åtgärder.

Genom förbättrade skogsvårds- och skötselåtgärder kan vi öka tillväxten ytterligare, och jag anser att detta bör vara en prioriterad åtgärd för en kommande regering. Den årliga tillväxten i de svenska skogarna bör öka med 40 %. Detta faller ut som ökad potentiell avverkning och råvarutillgång framöver.

Åtgärder som vidtas nu kommer att kunna öka avverkningar först på ca 50 års sikt. Grunden läggs därmed för en livskraftig svensk skogsindustri också framöver. Redan i dag konkurrerar snabbväxande trädslag från andra länder framgångsrikt med den svenska skogen. Utan ökad tillväxt riskerar Sverige att hamna alltmer i bakvatten.

För att kunna nå detta höjda tillväxtmål ska det till exempel vara tillåtet att gödsla skogsmark. Rådgivningen bör prioritera detta särskilt på marker där skogen drar störst nytta av ökat näringsupptag. Det kan röra sig om såväl fosfor- och kaligödsling på kväverik mark som vitalitetsgödsling med kväve. Mer självklart är att givor och spridningstidpunkter ska anpassas så att näringsämnena tas upp i träden och inte kommer ned i vattnet.

Det ska också vara självklart att restaurera nuvarande diken och möjligt att dika inom redan dikade områden. Därtill bör det övervägas om inte skyddsdikning i samband med nyanläggning av skog bör kunna tillåtas efter anmälan.

Markägare bör fritt få välja trädslag och provenienser vid nyanläggning av skog. Det är ägaren som står för risken om anläggningen misslyckas. Därför bör inte staten mer än undantagsvis ha synpunkter på detta.

Det kan med fördel övervägas att plantera skog på betesmark som inte används eller används extensivt. Detsamma gäller för åkermark som nu ligger i så kallad grön träda. Skogsproduktion måste vara en bättre användning av marken än att inte odla något alls. Reglerna för EU:s arealbidrag måste därför ändras. Alternativt bör Sverige överväga att se till att skogsplantering inte är alltför ekonomiskt ofördelaktigt på kort sikt.

Kantzoner, impediment, vägkanter utmed skogsbilvägar och kraftledningsgator tar en inte oväsentlig areal i anspråk. Även dessa bör utnyttjas för skogsproduktion. Slutprodukten blir inte alltid densamma. I till exempel kraftledningsgator kan inte träden vara alltför höga. Dessa marker som i dag är av marginell betydelse kan också få stor betydelse för att förse viltet med lättillgänglig föda. Vilttrycket på mer produktiv skogsmark kan på så sätt minskas.

Tillsammans leder detta till ökad biomasseproduktion. Vilka skogsvårdsåtgärder som ger bäst avkastning bör skogsägaren själv få avgöra. Erfarenheterna av den nya skogsvårdslagen visar att sannolikheten för att det röjs och gallras mindre än i dag blir stor. Med den ökade efterfrågan på energi bör nackdelarna med detta minska allt efterhand.

Slutligen går det inte att bortse från att produktion av vilt är en del av avkastningen från skogsmarken. Balansen mellan viltproduktion och skogsproduktion är i första hand en fråga för markägaren. Detta regleras genom hur stor del av viltstammen som beskattas. En ökad produktion av kvalitetsvirke kan komma att kräva att nyetableringar i högre grad än i dag hägnas in.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till infrastrukturministern:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att klargöra regeringens inställning till att ställa sig bakom ett höjt tillväxtmål med 40 % för den svenska virkesproduktionen?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att stegvis nå detta höjda tillväxtmål för den svenska virkesproduktionen?

3. Är statsrådet beredd att uppdra till Skogsstyrelsen att ta fram ett åtgärdsförslag som kan ge skogsägarna möjlighet att öka tillväxten i enlighet med interpellationens intentioner?