den 9 maj

Interpellation 2005/06:394 av Nina Lundström (fp) till statsrådet Jens Orback (s)

Den sverigefinska nationella minoriteten

Sverige ratificerade år 2000 Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Det innebär ett erkännande av Sveriges nationella minoriteter och deras språk och att minoritetsspråken ges stöd för att hållas levande. I höst har det gått sex år sedan riksdagen beslutade om åtgärder för de nationella minoriteterna och inriktningen av en minoritetspolitik.

Sverige har ett folkrättsligt åtagande att stödja de nationella minoritetsspråken och ge individer större möjlighet att bevara och utveckla dem. När Sveriges minoritetsspråk trängs undan, utarmas också vårt land. Varje gång ett språk upphör att användas är det också en dörr som stängs till den kultur och de minnen som är förknippade med detta språk. Det är de enskilda individerna som avgör de nationella minoritetsspråkens framtid genom att välja om, när och hur språken ska användas.

Kunskapen om nationella minoriteter och minoritetsspråk är bristfällig hos många. För att öka kunskapen om de nationella minoriteternas situation och motverka fördomar har skolan en viktig roll att fylla. Vissa ansatser har gjorts för att uppmärksamma minoritetsfrågorna. Exempelvis berörs ämnet i grundskolans kursplaner i svenska och samhällskunskap, men bland minoritetsspråken nämns endast samiskan. Vilka som är de nationella minoriteterna nämns över huvud taget inte. Enligt Folkpartiet liberalernas uppfattning bör skolan ges skärpta riktlinjer när det gäller att öka kunskaper om samtliga nationella minoriteter. En översyn bör göras av hur frågor kring minoriteter och minoritetsspråk uppmärksammas i grundskolan och gymnasieskolan, med syftet att bidra till kunskapsförmedling och metodutveckling.

Det är tydligt att många föräldrar upplever att information om möjlighet att välja förskolor, även kommunala sådana som har extra satsningar på nationella minoriteter, saknas. Kommuner väljer att inte förmedla nödvändig information så att föräldrar kan göra önskvärt val. Förskolan och förskoleklassen är särskilt viktiga för att barn ska ges möjligheter att utveckla sina kunskaper i ett minoritetsspråk och svenska. Kommunerna bör bli bättre på att informera föräldrar om rätten att begära modersmålsstöd för barnen.

Folkpartiet har lagt förslag om att föräldrar i hela landet ges en lagstadgad rätt att välja förskoleverksamhet med nationell minoritetsspråksprofil åt sina barn, förutsatt att verksamheten omfattar minst tio barn och att det finns behöriga förskollärare med rätt språkkunskaper. Vi anser att den enskildes rätt att välja fristående alternativ inom barnomsorgen måste stärkas. När det gäller förskolor och skolbarnsomsorg har kommunerna i dag inte samma skyldighet att lämna bidrag till enskilda alternativ på det sätt som är fallet på skolans område. Fristående förskolor har inte samma garanterade rätt till ersättning på jämlika villkor. Den etableringsfrihet vi förespråkar för enskilda förskolor, kombinerad med valfrihet för föräldrarna att välja den förskola som passar bäst för barnet, kommer också att förbättra möjligheterna till att driva förskolor inriktade på barn som talar ett minoritetsspråk.

Elever som talar ett minoritetsspråk har givetvis samma behov av att kunna bra svenska som alla andra: för skolans del handlar det inte om att välja mellan minoritetsspråket och svenska utan om både och.

Enskilda elever måste få större möjlighet att ta del av minoritetsspråksundervisning i grundskolan och gymnasieskolan. Ett av problemen i dag är att reglerna är olika för de fem minoritetsspråken när det gäller modersmålsundervisning, utan att det finns sakliga skäl för detta. Huvudregeln för all modersmålsundervisning är att det krävs minst fem elever som har språket som dagligt umgängesspråk i hemmet för att kommunen ska vara skyldig att erbjuda undervisning. Dessutom krävs att det ska finnas tillgång till en utbildad lärare. När det gäller de tre minoritetsspråken samiska, romani chib och meänkieli finns inget krav på minsta antalet elever. Inte heller krävs att dessa språk är det dagliga umgängesspråket i hemmet; det räcker med att det är påtagligt närvarande i elevens familjesituation. Det finns ingen anledning att särbehandla de olika minoritetsspråken i förhållande till varandra. Vi anser att det nu är dags att elever som efterfrågar modersmålsundervisning i finska ges samma möjligheter som i dag gäller för de elever som talar samiska, romani chib och meänkieli. Kravet på minsta antal elever för undervisning i finska ska alltså tas bort. Kravet på utbildade lärare är viktigt för att bibehålla en god kvalitet på undervisningen. Liksom i dag ska modersmålsundervisning vara en möjlighet och inte en skyldighet för eleven. Elevers möjlighet att välja tvåspråkig undervisning också på gymnasiet måste ökas.

De äldres situation bör även uppmärksammas genom deras status som nationella minoriteter. Det är viktigt att äldre med minoritetsspråk som modersmål ges större möjlighet till äldreomsorg på sitt eget språk. Socialstyrelsen redovisade i juni 2001 ett uppdrag att redovisa hur olika kommuner organiserat och genomfört äldreomsorg för finsktalande. Rapporten visar att det inte behöver medföra ökade kostnader att erbjuda en anpassad äldreomsorg. Flera år har passerat sedan Socialstyrelsens rapport presenterades. De äldre tillhörande nationella minoriteter har inte fått ökade möjligheter generellt sett och under tiden fortsätter antalet äldre minoritetsspråkstalande att växa. Ofta förekommande berättelser från anhöriga och äldre visar på att deras behov inte hamnar i fokus. Det är svårt att få välja omsorg och boende och kunskaperna

Utvecklingen av enskilda alternativ kan bidra till nya lösningar som är anpassade till de personer som identifierar sig med en minoritet. Det behöver bli lättare för individen att om så önskas välja en omsorgslösning med språkprofil. En annan viktig tillgång i all verksamhet borde vara att samla in kunskap om personalens språkkompetens för att förbättra möjligheten till ömsesidig kommunikation.

Med anledning av detta vill jag fråga integrationsminister Jens Orback följande:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förbättra möjligheten för barn med finska som modersmål att i egenskap av nationell minoritet kunna delta i förskoleverksamhet riktad till dessa?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förbättra möjligheten för barn med finska som modersmål att i egenskap av nationell minoritet kunna delta i skolverksamhet som innefattar modersmålsundervisning

3. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förbättra möjligheten för äldre med finska som modersmål att i egenskap av nationell minoritet kunna få omsorg och vård utifrån sina behov?