den 5 maj

Interpellation 2005/06:391 av Henrik von Sydow (m) till statsrådet Sven-Erik Österberg (s)

Ansvaret för korruption i staten

”Självbelåtenhet är korruptionens bästa vän” uttalar ofta David Nussbaum, chef för den internationella och fristående antikorruptionsorganisationen Transparency International.

Det är samma slutsats som återkommer i Riksrevisionens rapport Skydd mot korruption i statlig verksamhet. Riksrevisionens granskning visar på avsevärda och underskattade risker för korruption i den statliga verksamheten. ”Min slutsats är att det finns en betydande aningslöshet i synen på vad som är ett tillräckligt skydd inom statsförvaltningen” skriver riksrevisor Kjell Larsson på Dagens Nyheters debattsida den 3 maj.

De ökade riskerna följer med att den statliga verksamheten vilar på monopol och att myndigheter och bolag har förändrad karaktär på sina uppgifter. De statliga bolagen med en monopolställning som exempelvis Apoteket och Systembolaget utgör i praktiken den enda kanalen in på den svenska marknaden för tillverkare och producenter. Flera statliga bolag, till exempel Vattenfall och Vin & Sprit, har numera en mycket stor verksamhet även utanför landets gränser. Av myndigheterna arbetar exempelvis Försvarets materielverk i stor utsträckning med den internationella vapenindustrin, medan Sida verkar i många länder. Utvecklingen att myndigheter och bolag går från att utföra all verksamhet själva till att i hög grad anlita konsulter och företag påverkar och ökar riskerna för korruptionen.

Granskningen från Riksrevisionen pekar också på att arbetet med att bekämpa mutor och korruption i den statliga verksamheten har alltför låg prioritet hos alltför många statliga bolag och myndigheter. ”Mitt intryck är att det är i sällsynta fall som korruption upptäcks på annat sätt än genom tillfälligheter. Skyddet mot korruption inom statsförvaltningen tycks alltså inte vara tillnärmelsevis i nivå med riskerna” skriver Kjell Larsson i samma DN-artikel som ovan.

Det finns skäl att ta varningssignalen från Riksrevisionen på största allvar. Vi vet att korruption förekommer. Vi borde också inse riskerna för en allvarlig förtroendekris för hela statsförvaltningen om det statliga bolaget eller myndigheten avslöjas för att ha utdelat privilegier efter mutor och bestickning.

Vi vet att korruption är ett gissel som sätter rättsstaten ur spel. Statsmakten används av statstjänstemän och politiker i andra syften än att tjäna medborgarna. Korruptionen förstör effektiviteten i den statliga verksamheten och leder till att skattebetalarna inte får valuta för sina pengar. Korruptionen urholkar medborgarens tilltro till hela statsförvaltningen. Därför finns det starka skäl för regeringen att öka sina kunskaper om riskerna och gå från allmänna fördömanden till att öka skyddet mot korruption i staten.

Det är en viktig uppgift för det politiska ledarskapet och de ledande tjänstemännen att skydda staten mot korruption. Ansvar för korruptionsbrott måste utkrävas högt upp i statsförvaltningen. Om ingen tar ansvar för korruption i staten, så vet vi att det kommer att fortgå och bli mer omfattande.

Det krävs att starkare kontrollåtgärder upprättas och att statens myndighetschefer och bolagschefer ges i uppdrag att analysera riskerna för korruption och kan svara för vilket institutionellt skydd de upprättat mot korruption.

Mot den här bakgrunden vill jag ställa tre frågor till statsrådet:

Hur avser statsrådet att höja regeringens egen medvetenhet om riskerna för korruption i den statliga verksamheten?

Hur avser statsrådet att skärpa och tydliggöra ansvaret för statens bolagschefer och myndighetschefer att bekämpa korruption?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att institutionellt stärka skyddet mot korruption i de statliga verksamheterna?