den 4 maj

Interpellation 2005/06:388 av Gustav Fridolin (mp) till statsrådet Barbro Holmberg (s)

Ursäkt till familjerna med depressivt devitaliserade (apatiska) barn

När fenomenet med barn som helt tappat livsgnistan, fallit i apati, drabbats av depressiv devitalisering uppmärksammades gjorde migrationsministern ett antal uttalanden som vållade viss uppmärksamhet. Bland annat sades att det skulle vara en ”humanitär katastrof” att utfärda en förordning som gav dessa barn en särskild möjlighet att tillsammans med sina familjer stanna och få vård och trygghet i Sverige. Logiken, som uttrycktes av flera regeringsföreträdare i debatten, var att om en sådan öppning skedde skulle fler barn hamna i sjukdomstillståndet. Uttalandena uppfattades kränkande av många familjer som led med sina svårt sjuka barn.

Förra sommaren fattade ändå regeringen ett vägledande beslut för ett apatiskt flyktingbarn, sedan Utlänningsnämnden överlämnat ett sådant beslut till regeringen för avgörande. Beslutet var positivt och var menat att innebära att barnen fick uppehållstillstånd. Sedan utlänningsmyndigheterna ändå kom att tolka beslutet strikt och fatta ett antal uppmärksammade avslagsbeslut gjordes en politisk uppgörelse mellan regeringen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet där det klargjordes att intentionen i beslutet varit att ”dessa allvarligt sjuka barn inte ska bli avvisade”. Migrationsverket och Utlänningsnämnden fick redovisa vilka förändringar som vidtagits i anledning av regeringens praxisbeslut.

Dessutom fattade riksdagen beslut om en tillfällig, mer generös asyllagstiftning som kom att ge barn med uppgivenhetssymtom (som det också kallats) klara möjligheter att få stanna med uppehållstillstånd.

Följden av detta har inte, som regeringen och statsrådet Holmberg befarade, blivit att antalet apatiska barn ökat. Tvärtom är antalet insjuknade barn nu så lågt att regeringens samordnare utropat att vi snart kanske helt är av med problemet i Sverige. Sanningen var alltså den att om vi tog hand om de svårt sjuka barn vi hade i landet och gjorde asylprocessen mer human fanns större möjligheter för barnen att läka och bli friska @ medan den hårda linjen som regeringen inledningsvis drev inte kunde leda till detta.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att dels klargöra att de uttalanden som gjordes i samband med debatten om de apatiska flyktingbarnen inte stämde och dels säkerställa att de familjer som upplevt sig kränkta av desamma ska få en ursäkt?