den 3 maj

Interpellation 2005/06:387 av Cecilia Wigström (fp) till utrikesminister Jan Eliasson (s)

Frigivning av Dawit Isaak

Det är nu fyra och ett halvt år sedan Dawit Isaak greps i Eritrea. Sedan dess sitter han fängslad utan rättegång. I skuggan av elfte september 2001 passade president Afewerki på att sätta stopp för all kritik av det nyligen befriade landets ledning. Den fria pressen stängdes och elva journalister fängslades utan rättegång, bland dem den eritreanska och svenska medborgaren Dawit Isaak. Dawit Isaak var delägare till tidningen Setit där han också jobbade. Arresteringsvågen började den 18 september och Dawit Isaak fängslades den 23 september.

Brotten mot de mänskliga rättigheterna i Eritrea är grova och omfattande. De omfattande brotten mot mänskliga rättigheter i landet har kritiserats av en rad MR-organisationer, bland annat Amnesty International. Rättssystemet är under all kritik och fängelseförhållandena är fruktansvärda. Cellerna är fuktiga, överfulla och hälsovådliga. Fångarna har dålig tillgång till vatten och de svälter. Religionsfriheten är beskuren; bland annat fängslas kristna och Jehovas vittnen.

Reportrar utan gränsers världsindex över pressfriheten 2005 rankar dessutom Eritrea som det land som är näst sämst i världen på att respektera pressfriheten. Endast Nordkorea är värre.

Trots att glädjebeskedet om Dawits frigivning spreds över världen i slutet av november förra året sitter Dawit fortfarande fängslad. Det visar att det behövs nya ansträngningar för att få honom frigiven. Än mer kan och måste göras. Han får inte gå samma öde till mötes som en annan svensk medborgare, Kifleyesus Ogbacristos, som tragiskt avlidit på grund av de fruktansvärda förhållandena i eritreanskt fängelse.

En prioriterad uppgift för utrikesminister Jan Eliasson måste vara att intensifiera det arbete som görs för att få Dawit frigiven. Eliasson bör exempelvis snarast bege sig till Eritrea för att på plats engagera sig i Dawits fall eller i internationella sammanhang som att i FN ta upp hans fall med Eritrea för att därigenom markera den vikt Sverige lägger vid Dawit Isaak. Att flera svenska statsråd engagerade sig visade sig bära frukt för Mehdi Ghezali.

Mot bakgrund av det ovan sagda önskar jag ställa följande frågor till utrikesministern:

Vilka initiativ tänker utrikesministern ta, inom exempelvis EU och FN, för att öka respekten för mänskliga rättigheter och demokrati i Eritrea?

Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att föra upp frågan om Dawit Isaak på högsta eritreanska nivå?

Är utrikesministern beredd att själv besöka Eritrea för att på plats engagera sig i fallet Dawit Isaak?