den 3 maj

Interpellation 2005/06:386 av Ana Maria Narti (fp) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky (s)

Kompletterande utbildning för utländska akademiker

Den ständigt pågående skandalen med utländska akademiker som kör taxi eller säljer tunnelbanebiljetter är välkänd. Vi har talat om denna skam för Sverige under många, många år, men regeringen har hittills bara beviljat resurser för ytterst begränsade insatser, samtidigt som Ams oftast har nonchalerat problemet. Och problemet har växt till astronomiska proportioner.

Integrationsverkets rapport 2003 räknade med 30 000 akademiker från andra länder som antingen var arbetslösa eller arbetade långt under sina kvalifikationer, så kallade felsysselsatta. Integrationsverkets rapport 2005 understryker att felsysselsatta eller arbetslösa akademiker fastnar i långvariga kurser på alldeles för låg nivå för deras egen kompetens. Och i dagens situation med växande arbetslöshet bland alla akademiker @ också bland unga svenskar med eftertraktade nya utbildningar @ riskerar redan marginaliserade utländska akademiker att definitivt utestängas från yrkeslivet.

Felsysselsatta eller arbetslösa utländska akademiker stöter ofta på svårigheter när det gäller tillgången till absolut nödvändiga kompletterande studier. Ams och länsarbetsnämnderna vägrar ofta att ge dem stöd med motiveringen att dessa personer inte får erbjudas bättre villkor än vanliga studenter. Argumentet håller inte @ eftersom de berörda akademikerna redan har både studier och yrkeserfarenhet från hemländerna. Akademiker med examen och yrkeserfarenhet från Sverige behöver inte göra om sina utbildningar vid arbetslöshet.

Det är viktigt att arbetet med kompletterande kurser för utländska akademiker får en ny start på ett mycket bredare fält än hittills @ inte bara därför att varje invandrad akademiker som träder in i det svenska yrkeslivet är en direkt social, ekonomisk och politisk vinst för hela samhället, utan också därför att dessa kurser äntligen skulle visa respekt för människor som bär med sig kunskap från hela världen.

Nätuniversitetet finansierade under 2005 ett helt nytt initiativ: ett nätverk bildat mellan sex universitet och högskolor @ från Stockholm, Lund, Göteborg, Linköping, Malmö och Borås @ producerar helt nya Internetkurser med direkt anknytning till akademiska yrken: skrivsvenska för läkare och vårdpersonal (Göteborg), skrivsvenska för blivande lärare (Linköping), skrivsvenska för akademiker som söker inträde i yrket (Stockholm).

Verksamheten startades på initiativ av Stiftelsen Kunskapsforum, en liten organisation som i första hand arbetar med försvar av de utländska akademikernas intresse. Internetkurserna utformas under 2005 och de lovar att lösa en stor del av de utländska akademikernas problem. Men då får inte dessa nya kurser bli fragmentariska inslag vid olika högskolor. Lösningen ligger i samverkan mellan producenter från universitet och högskolor och distributörer från centrum för flexibelt lärande, datortek och andra lärocentrum.

Behoven är alltså redan identifierade och de praktiska lösningarna är också kända men mycket arbete återstår. Det behövs nya regler angående akademikernas tillträde till centrum för flexibelt lärande och datortek i hela landet. Det krävs enkla och tydliga finansieringsformer på alla nivåer och ordnade former av samarbete mellan producenterna av kurser och nya distributörer av kurser över hela landet. Också det krav som Stiftelsen Kunskapsforum upprepade gånger har ställt bör respekteras; kurserna får inte bli en ny verksamhet som en gång till anordnas uppifrån och ned över huvudena på intresserade studerande, de utländska akademikerna bör få praktiska möjligheter att själva prova och påverka utformningen av dessa kurser.

Med bakgrund i den beskrivna situationen vänder jag mig till kultur- och utbildningsministern och frågar:

Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att Internetkurserna för akademiker ska få en tillräckligt stor spridning i landet?

På vilket sätt avser statsrådet att agera för att garantera en bred etablering av sådana kurser inom hela utbildningssystemet?