den 3 maj

Interpellation 2005/06:384 av Ana Maria Narti (fp) till statsrådet Ibrahim Baylan (s)

Konfessionella friskolor

Debatten om de fristående konfessionella skolorna har under den senaste tiden blivit alltmer upphetsad. Tunga debattörer går ut och beklagar det faktum att Sverige har skrivit under de internationella konventioner som försvarar religionsfriheten. För dessa debattörer verkar religionsfrihet vara detsamma som frihet från religion. Hela deras argumentering bygger på ett tydligt antagande: att utövande av en viss tro tveklöst leder till en icke demokratisk uppfostran. Egentligen säger denna artikel till alla troende människor i Sverige att de utgör en fara för barnen.

Sådana ställningstaganden uttrycker en oböjlig intolerans. De sätter medvetet barn och föräldrar i ett motsatsförhållande till varandra och blundar inför en hel historisk utveckling. Principen om religionsfriheten har inte kommit till för att ge absolut monopol på sanningen till icke troende individer och grupper utan för att skapa en fruktbar samvaro mellan alla människors och alla kulturers vitt skilda livsuppfattningar.

Religion och tro är inte detsamma som fanatism och stelbenta dogmer. Som troende kristen känner jag mig sårad av den beskrivning av trons ställning i vårt samhälle som förekommer i tidningsartiklar och tv-program. Enligt dessa beskrivningar är religionen enbart en strängt privat och marginell del av livet och något som barnen och de unga bara behöver känna till via kalla teoretiska utläggningar. Låt mig här upprepa alla punkter i mitt principiella försvar av offentligt subventionerade konfessionella friskolor.

1. Den senaste tiden har alltfler polemiska angrepp riktats mot de fria konfessionella skolorna. I olika debatter har jag mött samma grupp kommunister från Irak och Iran som vill att myndigheterna ska övervaka hemmen och förhindra föräldrar att tala med sina barn om religionen eller be tillsammans med barnen! Dessa röda propagandister har under en längre tid bedrivit en riktig hatkampanj mot de konfessionella skolorna. Vi får inte ge stöd till ateismens fanatiker; de är inte bättre än religiösa fanatiker.

2. Varför ska vi över huvud taget ha religiösa skolor? Inte i första hand därför att internationella konventioner kräver det, utan därför att religion utgör en oerhört viktig del i många människors liv. Vi visar inte respekt för människan om skolan inte hjälper föräldrarna att dela identitet och kulturarv med barnen. Religion kan inte läras ut enbart teoretiskt, utifrån, lika lite som musik, skidåkning eller främmande språk kan läras utan praktisk övning. Barnen kan få möjlighet att praktisera tron, men bara om de vill och bara om detta händer parallellt med den vanliga undervisningen enligt skollag och läroplan. Självklart ska vetenskapen styra undervisningen i alla ämnen, men bredvid vanliga lektioner kan tid finnas till för en fördomsfri dialog med troende människor. Alltså: det ska inte finnas tvång att delta i dessa samtal eller i bönestunder, hela den praktiska religionsutövningen ska äga rum frivilligt och utanför den vanliga undervisningen.

3. Den religiösa fanatismen är kanske vår tids största antidemokratiska hot. Om de konfessionella skolorna är offentligt subventionerade kan vi kontrollera dem. Om vi slutar subventionera dessa skolor, kommer vissa grupper att isolera sig i källare och då har vi ingen ingång i dessa aktiviteter. Att inte subventionera fristående konfessionella skolor är detsamma som att förbjuda dem. Fanatikerna får styrka och stöd ur ett förbud, då kan de beskriva sig själva som förföljda offer och hjältar som kämpar för den absoluta sanningen.

4. Glidningar i antidemokratiska riktningar kan äga rum också i kommunala skolor @ kom ihåg Knutby. Skolverkets kontroller har under lång tid varit för slappa, nu verkar de ha förbättrats. Med de tillståndsrutiner som Folkpartiet kräver kommer insynen i de religiösa skolornas vardag att bli ett faktum. Vårt inlägg på DN Debatt den 31 november 2005 har feltolkats: att kräva total öppenhet hos ansvariga för religiösa skolor är inte alls detsamma som att ropa på totalt förbud.

5. Hur ska vi kunna vaccinera barn och tonåringar mot fanatism av alla sorter @ inklusive ateistisk intolerans @ om skolan undviker all kontakt med den religiösa praktiken? Min övertygelse är att barn och ungdomar som inte har någon erfarenhet av religiös praktik lättare rekryteras av olika sekter. Viktigast av allt är att vi praktiskt lär barn tolerans, vilket inte går att göra om religionens utövning utestängs från skolans vardag.

Med bakgrund i hatkampanjen mot konfessionella skolor vill jag fråga statsrådet:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att garantera ett klimat som sprider toleransens och samförståndets anda i vårt skolsystem?

På vilket sätt avser statsrådet att bekämpa den ateistiska intoleransens propaganda i utbildningssystemet?