den 3 maj

Interpellation 2005/06:382 av Staffan Danielsson (c) till utrikesminister Jan Eliasson (s)

Dawit Isaak

Dawit Isaak, journalist och bördig från Eritrea, fängslades den 23 september 2001 i Eritrea. Sedan dess sitter han i ett fängelse utan kontakter med omvärlden eller med Sverige, i svåra humanitära förhållanden som svårt drabbar hälsan. Någon rättegång har inte hållits och representanter från Sverige har inte ens tillåtits att besöka honom. Hans ”brott” är att han arbetade på en tidning som journalist.

Efter 1 518 dagar i fängelse släpptes han plötsligt lördagen den 19 december 2005. Men på måndagen greps han åter och snart har han suttit fem år i fängelse utan rättegång och utan någon kontakt med Sverige, där han är medborgare. Dawit Isaak har fru och tre barn i Sverige och är oskyldig. Skulle han mot förmodan ha gjort någon förseelse är snart fem år i fängelse under svåra förhållanden ett fruktansvärt hårt straff.

Eritrea är ett land som Sverige har diplomatiska förbindelser med. Det är självfallet upprörande att en svensk medborgare behandlas på detta sätt.

Den förra svenska utrikesministern och statsrådet Jämtin har vid träffar med ministrar från Eritrea krävt att svenska representanter ska få träffa honom, men detta har nu i snart fem år förvägrats Sverige. Detta agerande från Eritreas sida vittnar inte om någon respekt för vårt land och för de krav vi har framställt.

Sverige fortsätter trots detta sina kontakter med Eritrea på olika plan. EU ger bistånd till Eritrea. Det är illa nog att fängsla utan rättegång, men att en nation inte tillåter en annan att besöka en fängslad medborgare under snart fem år är ociviliserat, oanständigt och förkastligt.

Det är bra att Sverige verkar för att Dawit Isaak snarast släpps fri, och det är ett tragiskt misslyckande att så ännu inte har skett.

Mina enkla frågor till utrikesministern är:

Finns datum fastställt när någon svensk representant snarast kan besöka Dawit Isaak?

Om så inte är fallet, vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att så snarast ska kunna ske, och är utrikesministern beredd att själv åka dit i detta syfte?