den 28 april

Interpellation 2005/06:372 av Henrik von Sydow (m) till näringsminister Thomas Östros (s)

De statliga bolagens opinionsbildning

Systembolaget, Svenska Spel och Apoteket lägger varje år mångmiljonbelopp på politisk opinionsbildning för att försvara sina statliga monopol. Nu visar Svenska Dagbladet i en granskning den 26 april 2006 att de statliga monopolbolagens kostnader för reklam ökar rejält. Tidningen visar att kostnaderna för spelmonopolets reklam uppgår till 409 miljoner kronor. Det statliga apoteksmonopolet har femdubblat sina reklamsatsningar på tio år. Spritförsäljningsmonopolets bolag har fyra år i följd ökat reklamköpen från 10 miljoner till nästan 50 miljoner kronor. Så här sammanfattar tidningens egen branschanalytiker de ökade reklamkampanjerna från de statliga bolagen:

”De siffrorna kan inte förklaras med en allmän reklamtillväxt, med ökad marknadsorientering eller med enbart satsningar på upplysning och samhällsinformation. I stället växer det fram en bild av bolag som inte bara nöjer sig med att förvalta de uppdrag de fått av staten, utan även sysslar med opinionsbildning för sin egen existens”.

De mest uppenbara bevisen för de statliga bolagens politiska opinionsbildning är de stora, påkostade annonskampanjer i svenska och utländska dagstidningar där bolagen försvarar sitt monopol. Vi vet också att andra PR-metoder används i syfte att påverka svenska medborgare, svenska och europeiska politiker om de statliga monopolens förträfflighet.

Det finns flera demokratiska problem med de statliga bolagens allt aggressivare kampanjer och opinionsbildning. Vi ser hur opinionsbildningen får en politisk slagsida som gynnar den sittande regeringen. Den politiska majoritet som är för statliga monopol får extra draghjälp med att framföra sina argument.

För det andra lämnar partierna och politikerna över ansvaret för något som tidigare har ansetts vara en politisk uppgift och ett politiskt ansvar till andra statsanställda. När de statliga bolagen spenderar sina resurser på politisk propaganda bidrar detta därför till att politikens och de statliga bolagens uppgifter blandas och vi får en oklar rollfördelning och ett oklart ansvarsförhållande. Av vem ska medborgaren utkräva ansvar när de statliga bolagens direktörer uppträder som politiker @ och när politiker flyr ansvaret bakom de statliga bolagen?

För det tredje leder den bristande öppenheten i de statliga bolagen till att det är mycket svårt för medborgare och skattebetalare att få insyn i den opinionsbildning som bedrivs och till vilka kostnader det sker.

Det har tidigare framförts i interpellationsdebatter under mandatperioden att de statliga myndigheter som ägnar sig åt politisk propaganda riskerar att bli ett demokratiproblem. I själva verket är vi där redan nu. Det borde bekymra också den socialdemokratiska regeringen. Så här skrev Demokratiutredningen under ledning av det förra socialdemokratiska statsrådet Bengt Göransson om den tilltagande statliga opinionsbildningen:

”Med oro ser vi hur verk och myndigheter allt oftare uppträder som opinionsbildare utifrån ett snävt verksamhetsintresse. Vi finner det stötande och anser att det är en misshushållning med skattemedel.”

Den socialdemokratiska regeringen borde vara lika tydlig som Bengt Göransson i frågan om skillnaden mellan den fria opinionsbildning som medborgarna, det civila samhället och de politiska partierna ska stå för och statligt finansierad kampanj som drivs av statliga bolag i syfte att påverka väljare. Det borde vara viktigt också för en socialdemokratisk regering att statens myndigheter och bolag har förtroende hos alla medborgare och verkar i alla medborgares tjänst.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:

Hur avser statsrådet att tydliggöra för de statliga monopolbolagen att de inte ska driva politisk opinionsbildning?