den 26 april

Interpellation 2005/06:368 av Carl B Hamilton (fp) till samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin (s)

El importerad från farliga ryska kärnreaktorer

En ”förgrämd 60-talsinställning till kärnkraftens dådkraft” sprider sig över världen. I alla fall om man får tro beskrivningen av kärnkraften såsom den givits av det för energipolitiken ansvariga statsrådet Mona Sahlin (interpellationsdebatt den 3 april, anförande 5). Sahlin har även betecknat kärnkraft som ett omodernt energislag.

Alla dessa beteckningar är det lätt att ironisera över. Nu kan det dock inte vara avgörande för Sveriges eller världens energipolitik om ett energislag är uttryck för förgrämda känslor, modernitet eller någon annan subjektiv känsla. I stället måste avgörande kriterier vara om energislaget uppfyller uppsatta säkerhetskrav, innebär ett tillförlitligt utbud och är ekonomiskt lönsamt. Det senare gäller såväl för en företagsekonomisk som för en samhällsekonomisk kalkyl.

Jämfört med för 25 år sedan är inverkan på klimatet och CO₂-utsläppen från bland annat energiverk av olika slag i dag en mera avgörande faktor än till exempel vid folkomröstningen om kärnkraft 1980 i Sverige. Denna tyngdpunktsförskjutning talar mot produktion och import av el från främst kolkraftverk men även fossilgas, och för produktion ibland annat säkra kärnkraftverk, men även förnybar energi. Priserna på el låg 1980 dessutom långt under dagens nivå.

Vi vet att el i Ryssland produceras ibland annat kärnkraftverk som är mindre säkra än verken i Sverige, och några av de ryska reaktorerna ligger dessutom nära Sverige, det vill säga fyra stycken sju mil utanför S:t Petersburg. Men mindre säkra reaktorer finns även i Kursk och Smolensk, och det nedläggningsbeslutade verket i Ignalina i Litauen. De fyra reaktorerna utanför S:t Petersburg är i dag att betrakta som de kanske största hoten mot svensk folkhälsa. Ju snabbare dessa fyra reaktorer tas ur drift, desto bättre.

Det har efter 1989 gjorts några förbättringar, till exempel har nödkylningssystemen bytts, men en grundläggande inneslutning med trycktäta och trycktåliga betongskal saknas. En bristande säkerhetskultur hos personal har varit ett annat problem. ”Om det fanns ekonomiska resurser skulle jag vilja avveckla de här reaktorerna. Själva grundkonstruktionen är inte tillfredsställande, säger [Jan Blomgren, professor vid institutionen för neutronforskning vid Uppsala universitet]. Enligt Jan Blomgren är det i praktiken omöjligt att bygga om reaktorerna så att de klarar västeuropeisk säkerhetsnivå. Risken för en Tjernobylolycka finns därför kvar eftersom Ryssland vill hålla liv i sina anläggningar så länge som möjligt.” (Fokus nr 14, 21@28 april 2006)

För att om möjligt undanröja en del av den stora osäkerheten hos rysk kärnkraft bör Sverige i internationella sammanhang fortsätta att arbeta för de ansträngningar som görs av bland annat EU att söka höja säkerheten i bland annat de tre reaktorerna utanför S:t Petersburg. Det gäller att finna internationell finansiering, utbilda lokal personal, göra säkerhetshöjande investeringar med mera.

Svensk politik bör på hemmaplan @ bland annat i riksdagen! @ gå ut på att exempelvis minska efterfrågan från dessa ryska kärnkraftsreaktorer, och att medverka till att göra dem mindre lönsamma genom att inte efterfråga deras output. I Sverige bör vi i stället använda el som producerats i för svenska folket säkrare former. Det innebär bland annat att svensk kärnkraft är närmast oändligt mycket bättre än rysk kärnkraft som leverantör av el till de svenska elanvändarna.

Det är mot bakgrund av den osäkra ryska kärnkraften mycket bekymmersamt att alltfler i Sverige nu umgås med tanken att till Sverige importera rysk el, producerad under dessa för svensk folkhälsa livsfarliga former.

Sålunda har svenska energianvändare gått ihop i ett konsortium bestående av 15 elintensiva företag, Bas El, för att importera rysk el. Den svenska energipolitiken anses uppenbarligen av initiativtagarna som alltför oberäknelig, och den politiska majoritetens negativa hållning till inhemsk elproduktion i stor skala medför ett alltför litet utbud av el i Sverige. Med import från Ryssland skulle utbudet av el öka och priset på el skulle därmed bli lägre än eljest. ”Meningen är att bolaget ska importera el via en ny kabel under finska viken till stamnätet i Finland och vidare till Sverige”. Enligt Bas El behövs inga nya svenska tillstånd. Enligt en tjänsteman på svenska samhällsbyggnadsdepartementet krävs dock sannolikt sådana. Frågan har — enligt tjänstemannen — ”inte diskuterats i den politiska ledningen”. (Någon förfrågan om koncession har dock ännu inte inkommit. Citaten är från Riksdag och Departement nr 14, 2006, s. 9.)

Vidare, den finske statsministern Matti Vanhanen ser @ enligt TT @ ”en sjökabel för elexport från Ryssland till Sverige som en möjlighet. Vanhanen påpekade möjligheten i samband med en diskussion om en föreslagen sjökabel för el från Ryssland till Finland. … Tidigare på onsdagen slog även United Power [Bas El:s finsk-ryska motpart] fast att en kabel till Sverige är en möjlighet. ’Det är ett alternativ’, sade Andras Szep, styrelseordförande i United Power. … United Powers plan går ut på att producera el i kärnkraftverket i Sosnovyj Bor för export till de nordiska länderna. Enligt en företrädare för bolagets huvudägare, Baltenergo, är enheter i kraftverket för närvarande stängda då efterfrågan på el inte är tillräckligt stor. Exporten kan om planerna går i lås inledas 2009, enligt Szep.” (TT den 19 april 2006) Genom export till Sverige skulle alltså några enheter i detta osäkra ryska kärnkraftverk kunna köras i gång.

I motsats till statsrådet Sahlin har International Energy Agency (IEA), inrättad i samband med den första oljekrisen på 1970-talet, bytt fot och är i dag mer positiv till kärnkraft (se till exempel Financial Times den 21 april och Dagens Industri den 22 april). Skälen är klimatförändringarna och möjligheten att genom kärnkraft säkra tillgången på elenergi. ”The dramatic expansion of civil nuclear power offers the best hope of tackling global energy security, [IEA] is expected to show in a groundbreaking study that will strengthen the hand of Tony Blair as he prepares to make the case for building new reactors.” (Financial Times den 22 april) IEA:s chefsekonom Faith Birol säger i samma artikel att ”vi bedömer att frågan om tillförlitlig tillförsel [av energi] kommer att bli ett stort problem”.

Kärnkraftsopinionen har som bekant blivit alltmera positiv med åren. År 2005 @ enligt SOM-institutet i Göteborgs mätningar @ vill 50 % använda kärnkraften, 33 % vill avveckla den och 17 % har ingen åsikt. Inom nuvarande regeringsparti vill 47 % använda kärnkraften och 34 % avveckla densamma. Samma majoritetsförhållande råder inom Folkpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna. Enligt Centerns partisekreterare är numera energifrågan en nackdel för partiet: ”Vi märker ju att energifrågan gör att människor, oavsett vad de tycker i sak, tvekar inför att sympatisera med centerpartiet. (Dagens Nyheter, den 12 april 2006) I debatten om Sveriges säkerhetspolitik, bland annat frågan om Natomedlemskap, framhåller regeringen regelmässigt den allmänna opinionens inställning som viktig för regeringens hållning. I frågan om kärnkraft väljer dock regeringen motsatt argumentationslinje.

Jag har i en tidigare interpellation även pekat på de säkerhetspolitiska problemen för Sverige och EU som ett energiimportberoende av det icke-demokratiska Ryssland utgör (ip. 2005/06:317).

I fråga om import av el har Finland handfast fått erfara att Ryssland vägrat leverans när de egna behoven så krävt: ”Fredagen den 20 januari 2006 har etsat sig in i många finländares minne. … Energibolagen meddelande att elförbrukningen var så hög att den översteg den samlade produktionen vid de fyra existerande kärnkraftverken. Nyhetsbyrån FNB kablade ut att Ryssland begränsar sin elexport till Finland. Kylan tilltog, förbrukningen steg och ryssarna fortsatte sin restriktiva linje. ’Förr hade ryssarna löst problemet med att knäppa av strömmen till de ryska hushållen, men det tillåter inte Putin’, skrev Helsingen Sanomat. Ryssland behövde all sin energi för att självt klara den stränga kylan.” (Dagens Nyheter den 25 april 2006)

I fråga om Europas import av olja från Ryssland har chefen för Transneft — Rysslands oljexporterande monopolist — Seyman Vainshok nyligen hotat att begränsa tillförseln från Ryssland. ”Vi har övergött Europa med råolja. Och varenda ekonomisk lärobok säger att överskottsutbud pressar priserna. … Än så länge kan vi inte begränsa utbudet eftersom all vår export går till Europa, men så fort vi kan avleda [flöden] till Kina, Sydkorea, Australien, Japan kommer det att ta bort råolja från våra europeiska kollegor.” (Nezavisimaya Gazeta den 24 april 2006, enligt Reuters och EUobserver.com.) Den ryske beslutsfattaren syftar på Transnefts planer att bygga The Eastern Siberia@Pacific Ocean pipeline.

Den bland annat ur säkerhetssynpunkt absurda situationen håller sålunda på att uppstå att motståndet mot produktion av säkrare kärnkraftsel inom Sverige uppmuntrar till drift av, och investeringar i, för svensk folkhälsa riskfylld kärnkraftsproduktion i vårt närområde. ”Nettoeffekten” av regeringens och riksdagsmajoritetens energipolitik är @ trots allt regeringens tal om motsatsen @ fortsatt kärnkraftsproduktion i vår del av världen, men under mera riskabla former i Ryssland.

Två slutsatser: För det första, det är bättre att producera kärnkraftsel i verk som vi i Sverige har säkerhetskontrollen över än att köpa el från osäkra ryska kärnkraftsverk. För det andra, då undviker Sverige dessutom att de ryska myndigheterna i ett bristläge stänger av exporten till Sverige, vilket de gjort till Västeuropa både beträffande export av naturgas och av el och hotar med vad avser råolja.

Frågor:

Avser statsrådet att motarbeta import till Sverige från de jämfört med svenska kärnreaktorer farligare ryska reaktorerna utanför S:t Petersburg, och därmed minska deras lönsamhet och livslängd?

Avser statsrådet att avslå ansökningar om koncession syftande till import av rysk kärnkraftsel till Sverige?