den 20 april

Interpellation 2005/06:356 av Gunnar Andrén (fp) till finansminister Pär Nuder (s)

Regeringens tidsplan för att avskaffa reklamskatten

Riksdagen beslutade på regeringens förslag att från den 1 januari 2006 sänka reklamskatten och höja grundavdragen i vissa fall. Det är steg i rätt riktning @ men otillräckligt för att uppfylla riksdagens begäran om att reklamskatten i sin helhet ska avskaffas.

Denna begäran har hittills framförts i partipolitisk enighet enligt nedan:

· 1997/1998:SkU4y

· 1998/1999:SkU13

· 1999/2000:SkU16

· 2000/2001:SkU17

· 2001/2002:SkU20

· 2002/2003:SkU11

· 2003/2004:SkU1y

· 2004/2005:SkU1y

· 2005/2006:SkU1y

Vid samtliga tillfällen har riksdagens begäran klingat ohörd med hänvisning till att riksdagens begäran, trots att den ”prioriterats” av regeringen, inte kunnat biträdas till följd av, enligt regeringen, bristande statsfinansiella finansieringsmöjligheter.

Inte heller i 2006 års ekonomiska vårproposition (prop. 2005/06:100) finns förslag från regeringen om tillmötesgående av riksdagens begäran.

Det förtjänar att noteras att denna begäran nu i total partipolitisk enighet framförts av riksdagen vid nio riksmöten i rad.

Det skulle @ för utomstående iakttagare @ kunna ligga nära till hands att mot denna bakgrund misstänka att regeringen inte fäster största avsikt vid riksdagens uttalanden. Denna tanke är naturligtvis så befängd att den inte kan tas på allvar. Men för att förebygga att den märkliga uppfattningen ges ytterligare spridning skulle regeringen kunna återkomma till riksdagen med en plan för reklamskattens totala avskaffande.

Det torde vara en fråga om att vilja, för att travestera en välkänd politisk opinionsbildare.

Jag vill med denna interpellation efterlysa denna regerings plan för att tillmötesgå riksdagens beslut.

De tre bärande argumenten mot reklamskatten är:

1. En punktskatt på annonser i allmänna nyhetstidningar strider mot tryckfrihetslagstiftningens anda.

2. Reklamskatten är inte konkurrensneutral då den belastar vissa medier som dagstidningar och tidskrifter men inte andra som reklamradio, tv, Internet och direktreklam.

3. Reklamskatten är rättsosäker, svårtillämpad och svårförutsägbar. De nya gränsdragningarna, som missgynnar gratisutdelade lokala tidningar med publicistiska ambitioner, är dessvärre ett allvarligt uttryck för detta.

Till detta kommer, som ovan understrukits, att det presspolitiska motiv som en gång motiverade skattens införande, kopplingen till det selektiva presstödet, sedan länge är borta.

Skatteutskottet har, trots den marginella justering som gjordes från den 1 januari 2006, i enighet för regeringen klargjort en oförändrad åsikt även inför 2006: reklamskatten bör avskaffas.

Att reklamskatten är en betydande intäktskälla i statsbudgeten är ostridigt, dock obetydlig jämfört med andra skatteintäkter, framgår av regeringens egna beräkningar som de redovisats för riksdagen inför varje kalenderår:

År Beräknad reklamskatteintäkt

· 2002 1 173 miljoner kronor

· 2003 827 miljoner kronor

· 2004 886 miljoner kronor

· 2005 951 miljoner kronor

· 2006 630 miljoner kronor

Allt detta borde vara skäl nog att redan till den 1 juli 2006 vidta åtminstone lättnader i reklambeskattningen för de allmänna nyhetstidningar och gratistidningar som har publicistiska ambitioner och inte i praktiken uteslutande är reklamblad så att seriös journalistik inte missgynnas.

Det borde vara möjligt @ inom ramen för en enligt de samverkande partierna starkt förbättrad offentlig ekonomi @ att för en regering som anser sig vara så handlingskraftig som dagens finna utrymme för denna mycket viktiga publicistiska åtgärd.

Mot denna bakgrund önskar jag att till statsrådet och chefen för Finansdepartementet få framställa denna fråga:

Avser statsrådet att tillmötesgå riksdagens, vid nu nio riksmöten i rad, uttalade mening att avskaffa reklamskatten så snart det ekonomiska läget medger, och när i så fall?