den 10 april

Interpellation 2005/06:343 av Erik Ullenhag (fp) till statsrådet Ylva Johansson (s)

Fler ombud för psykiskt sjuka

Socialstyrelsens utvärdering av reformen med personliga ombud för psykiskt funktionshindrade från december 2004 har visat att människor med psykiska funktionshinder har stor nytta av reformen. De personliga ombuden kan hjälpa till att samordna de olika insatserna kring den enskilde och vara med när individuella vårdplaner utvecklas samt fungera som ett stöd i kontakten med myndigheter och bevaka att den enskilde får del av de insatser som hon eller han har rätt till.

Den nationella psykiatrisamordnaren Anders Milton har också föreslagit att personliga ombud ska kunna erbjudas alla som har behov av det med motiveringen att personliga ombud kan detta stärka den enskildes inflytande och självbestämmande (S 2003:09, arbetsplanen Inriktning och arbetsplan för Nationell psykiatrisamordning under 2006). Milton anser att kommunernas kostnader för personliga ombud till större del ska täckas av staten och att Socialstyrelsen och länsstyrelserna ska få ett fortsatt uppdrag att stödja och stimulera verksamheten.

I dag har runt 80 % av kommunerna infört personliga ombud. Där personliga ombud har prövats har utnyttjandet av sluten vård minskat. Det kanske allra viktigaste ur liberal synvinkel är att individens möjligheter att själv bestämma över sitt liv har stärkts och att brister inom stödet till psykiskt funktionshindrade har upptäckts som annars inte skulle ha blivit synliga.

Verksamheten är i dag permanentad. Det utgår ett statbidrag till verksamheten med knappt 90 miljoner kronor per år 2006@2008. Statsbidraget har beräknats täcka 295 ombud. Detta innebär att varje tjänst finansieras med ca 300 000 kr i statliga medel, men kommunens kostnader kan vara större än så. De uppgifter jag har säger att alla ombud nu finns på plats, men det innebär inte att behovet av personliga ombud är tillgodosett. Länsstyrelserna anser för närvarande att det skulle behövas ytterligare 25@30 ombud. Kommunernas ansökningar och länsstyrelsernas bedömningar av behovet utgår ifrån det faktiska förhållandet att kommunerna själva måste vara med och till stor del finansiera de personliga ombuden. Det verkliga behovet kan således vara betydligt större.

Det har också kommit oroande signaler om att vissa kommuner faktiskt dragit ned på antalet personliga ombud. Min hemkommun Uppsala är ett exempel på detta. Där fanns det från början fem ombud men antalet har nu minskat till tre. Detta visar på en olycklig utveckling som varken gagnar individ eller samhälle @ i Uppsala står för närvarande 26 personer i kö för att få ett personligt ombud. De långvarigt psykiskt sjuka, med en komplicerad livssituation och flera funktionshinder, har rätt till ett ökat stöd och rätt form av insatser från samhället.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag till statsrådet Ylva Johansson ställa följande fråga:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att människor med psykisk sjukdom i behov av ett personligt ombud också får detta stöd?