den 7 april

Interpellation 2005/06:341 av Ana Maria Narti (fp) till utrikesminister Carin Jämtin (s)

Den internationella kampen mot förtrycket i Iran

Alltfler alarmerande politiska ställningstaganden har kommit de senaste månaderna från Iran. Det är tydligt att valet av Mahmood Ahmadinejad som president inte kan betraktas som ett isolerat faktum utan som en avgörande förändring i den iranska religiösa diktaturens attityd gentemot omvärlden och den egna befolkningen. Den råa tonen i provokativa uttalanden riktade till den demokratiska världen är kopplade till brutalt förtryck av den iranska inhemska befolkningen.

Enligt de upplysningar som allt oftare kommer från den iranska exilen förekommer det grova brott mot mänskliga rättigheter där. Bland de mest upprörande men tyvärr allt vanligare händelser av denna sort räknas hängningar av mycket unga kvinnor. Alla dessa kvinnor är våldtäktsoffer, men klassas av de iranska myndigheterna som prostituerade vilket innebär dödsstraff. Enkla fester där ungdomar dansar och lyssnar på "icke-politiskt och religiöst korrekt" musik kan också få arresteringar, våld och till och med piskningar till döds som följd. Ett annat dystert kapitel i den mörka berättelsen om förtrycket i Iran har med de hemlösa barnen att göra, vilka utöver den fattigdom som är en del av deras vardag får stå ut med myndigheternas systematiska våld. Enligt iranska myndighetssiffror finns det endast i Teheran en miljon hemlösa barn.

En avrättningsdom är nu aktuell. Det gäller den 35-åriga kvinnan Fatemeh Haghighat Pazhoh, vars man hade förgripit sig på en av familjens döttrar. Kvinnan mördade sin man för att skydda flickan. Döttrarna vädjade om att dödsdomen inte skulle verkställas och under en tid verkade det som om domen skulle ändras till livstids fängelse. Men den senaste domen från högsta domstolen bestämmer åter att denna kvinna ska avrättas. Det är bara ett bland de nya domstolsbeslut som pekar på ett allt hårdare klimat i det iranska rättsväsendet.

När en diktatur etablerar ett långvarigt och kontinuerligt maktsystem händer det att den demokratiska omvärlden tröttnar på att fortsätta kritisera den resultatlöst. Säkra offer för en sådan tid av tystnad och glömska är invånarna i det land som sjunker i grymt förtryck. Sverige bör spela en aktiv roll i bekämpningen av alla former av brott mot de mänskliga rättigheterna, bryta den tystnad som hotar att lägga sig över den iranska statliga terrorn, kalla till internationell kamp mot den religiösa diktaturen.

Mot bakgrund av denna beskrivning av läget i Iran vänder jag mig till utrikesministern och frågar:

Hur avser utrikesministern att i dagens läge bidra till den internationella kampen mot förtryck och brott mot de mänskliga rättigheterna i Iran?

Vilka åtgärder tänker utrikesministern vidta för att ständigt påminna om försvaret av de mänskliga rättigheterna i Sveriges relationer med den iranska staten?

Vilka åtgärder planerar UD inom ramen för EU-samarbetet att vidta för att förbättra den iranska statens relationer till sin egen befolkning?