den 31 mars

Interpellation 2005/06:331 av Lotta Hedström (mp) till utrikesminister Carin Jämtin (s)

Fiske utanför Västsahara och politiken för en global utveckling

EU har bilaterala fiskeavtal med ca 20 länder, de flesta afrikanska, och är vidare med i ca 15 regionala fiskeorganisationer världen runt, vilka främst arbetar med fiskekvoter och bevarandefrågor inom fisket.

För närvarande pågår diskussioner om EU:s fiskeriavtal med Marocko, som ska träda i kraft under våren 2006 efter ministerrådets och EU-parlamentets godkännande. Sverige driver där, genom jordbruksminister Ann-Christin Nykvist, förtjänstfullt linjen att avtalet inte ska omfatta fisket utanför Västsahara, eftersom den marockanska regeringen har ockuperat Västsahara sedan 1975. Att medverka till exploatering av Västsaharas naturresurser vore att stödja denna ockupation. Ann-Christin Nykvist sade i ett uttalande i december att EU:s fiskeriavtal med Marocko är tvivelaktigt ur folkrättslig synpunkt och inte bör omfatta Västsahara.

Enligt uppgift från Bengt Kåmark vid Fiskeriverket finns i dagsläget tre svenska fiskefartyg som bedriver fiske utanför Östersjön och Nordsjöns vatten. Ett av dem är "Ganthi" som finns vid Västsahara och fiskar på privata licenser köpta av de marockanska myndigheterna.

Om ett svenskt fiskeföretag träffat privatavtal om fiske i ett annat lands vatten måste det söka tillstånd för detta även hos Fiskeriverket. Tillstånden är årliga och förknippade med särskilda villkor. Fartygen har fiskat på basis av helårsavtal. De har än så länge inga sådana avtal med Västsahara, utan enligt uppgift ligger båtarna för närvarande vid kaj vid Kanarieöarna. Troligtvis söker de därför avtal för 2006. Av villkoren följer att den som fiskar, utöver de skyldigheter som gäller gentemot det andra landet, även har att rapportera in sitt fiske till Fiskeriverket med användning av loggbok och så vidare.

På Fiskeriverket (FiV) säger man dock att man inte "lägger några politiska aspekter" på tillstånden @ om man inte får direktiv att göra det från UD! På UD säger man att man inte vetat om att FiV gett sådana tillstånd och avser inte att själv ta initiativ till kontakt med myndigheten. Slutligen säger Fiskeriverket att man kommer att fortsätta bevilja sådana tillstånd tills man får instruktioner från UD eller Jordbruksdepartementet att inte göra det.

Sveriges Fiskares Riksförbunds ordförande, Henrik Svenberg, försvarar kraftfullt fiskarnas närvaro. Enligt Ekots sändning den 15 februari sade han att det är fel att regeringen driver linjen att Västsahara ska hållas utanför avtalet samt att han tänker uppmuntra fler svenska fiskare att resa till Västsahara om området kommer med i avtalet. De tre fartygen är de största i den svenska så kallade pelagiska flottan, det vill säga den som fångar sill, makrill med mera, men utanför Västsahara även ansjovis och sardiner. Denna del av den svenska fiskeflottan dras med stora lönsamhetsproblem, inte minst efter en överdimensionerad utbyggnad på 1990-talet. Kanske räknar man med att Västsaharaäventyret ska lösa lönsamhetsproblemet?

För två år sedan antog riksdagen den nya politiken för en global utveckling, PGU. Målet, att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling, ska gälla samtliga politikområden och denna politik ska vara sammanhållen.

Miljöpartiet menar att om Fiskeriverket beviljar sådana tillstånd är det inte förenligt med PGU och ett exempel, och mycket tragiskt, på hur två politikområden inom ramen för intentionerna med PGU inte är samstämmiga. Dessutom undergräver det direkt den svenska förhandlingspositionen inom EU.

Mot den bakgrunden vill jag fråga Carin Jämtin:

Vad avser ministern att göra för att säkerställa att Fiskeriverket agerar i linje med PGU och för att den svenska förhandlingspositionen för solidaritet med Västsahara i EU-avtalet säkras?