Interpellation 2005/06:33 av Ulf Nilsson (fp) till statsrådet Ibrahim
Baylan (s)
Elever i behov av stöd
Många av de svenska skolbarnen har föräldrar som
vill och kan engagera sig och hjälpa till när det dyker upp svårigheter. De
barnen klarar sig ofta oavsett hur skolan är. Men andra barn, som inte har
samma stöd, vad gör skolan för dem?
Ett
grundläggande problem i den svenska skolan är att elever med svårigheter och
problem får hjälp alldeles för sent. Alltför många elever skickas vidare i
utbildningssystemet utan förkunskaper. Det tragiska resultatet ser vi i
statistiken över de många avhoppen från gymnasieskolan. I Skolverkets årliga
sammanställning och analys, år 2005, av utbildningsinspektionen framgår att
skolorna fortfarande inte ger tillräckligt stöd till de elever som har störst
behov av extra insatser.
Skolverkets
sammanställning bygger på inspektion i 34 kommuner. Över 200 000 elever
har omfattats av inspektionen och 5 000 lektionsbesök har genomförts.
Resultatet är nedslående. Enligt Skolverket behöver vart fjärde rektorsområde i
grundskolan och vart tredje i gymnasieskolan förbättra insatserna med särskilt
stöd.
Skolverket
framhåller att skollagens och läroplanens krav på likvärdig utbildning inte
tillgodoses. Enligt verket känner skolorna inte till vilka bestämmelser som
finns för undervisningen av elever i behov av särskilt stöd. Detta, mer än
bristande resurser, anges som en huvudorsak till att olika insatser uteblir.
Dessutom visar samma undersökning att det finns stora brister i utvärdering,
kunskapsuppföljning och betygssättning.
Klassklyftorna
ökar i skolan enligt statistik från SCB. År 1999 misslyckades 17,8 % grundskoleelever
från hem utan studietradition med att uppnå behörighet till gymnasieskolan.
2004 hade denna kategori ökat till 22,6 % enligt statistik från SCB.
Antalet obehöriga elever från hem med studietradition uppgick endast till
3 %. Klassklyftorna i skolan riskerar att öka ännu mera, så länge inte
skolorna tar ansvar för alla elever.
Folkpartiet
har föreslagit en rad åtgärder för att garantera alla elevers rätt till stöd.
Skollagen borde innehålla en ”läsa skriva räkna-garanti”, som är tvingande för
skolorna att följa. Om skolor inte gör nödvändiga stödinsatser, borde
föräldrarna kunna tilldömas skadestånd. Obligatoriska nationella prov senast i
årskurs 3 och tidigare betyg är andra förslag, som skulle förbättra
kunskapsuppföljningen. Resurser borde också riktas till kompetensutveckling av
lärare, så att fler behöriga lärare och fler speciallärare utbildas.
Skolverkets
sammanställning visar att regeringens åtgärder hittills varit otillräckliga.
Det är, enligt min mening, uppenbart att regeringen borde ta initiativ till
skarpare lagstiftning, satsning på kompetensutveckling och större krav på
utvärdering.
Med
anledning av Skolverkets sammanställning vill jag fråga statsrådet:
Vilka
åtgärder avser statsrådet att vidta för att elever i behov av stöd ska få den
hjälp de har rätt till?