den 23 mars

Interpellation 2005/06:323 av Erling Wälivaara (kd) till försvarsminister Leni Björklund (s)

Försvarsmaktens subarktiska förmåga

Den svenska Försvarsmakten ska enligt ett riksdagsbeslut från den 15 december 2004 ”behålla och utveckla förmåga och kompetens för strid i bebyggd miljö och subarktiskt klimat i de olika förbanden”. Riksdagens beslut var enhälligt.

Men i regeringens regleringsbrev till Försvarsmakten 2004@2005 återfanns inte riksdagens beslut. Och i Försvarsmaktens ramvillkor för helikopterflottiljen från den 1 november 2005 stod det tydligt på sidan 5: ”Subarktisk förmåga vidmakthålles ej.”

Jag har interpellerat och debatterat med försvarsministern i riksdagens kammare för att få svar på varför ett riksdagsbeslut, enhälligt dessutom, inte verkställs. Jag ser med så pass stort allvar på frågan att jag i april 2005 anmälde försvarsministern till konstitutionsutskottet.

Försvarsdepartementet betonade däremot vikten av att subarktisk förmåga ska vidmakthållas i sitt senaste regleringsbrev till Försvarsmakten i december 2005. Men regleringsbrevet var så pass luddigt skrivet att Försvarsmakten i sin tur tolkade det som att det endast skulle gälla jägarsoldater som utbildas på vinterenheten I 19 i Boden (Arvidsjaur). I själva verket skulle det även gälla exempelvis helikopterförbanden.

Varför är regleringsbrevet så otydligt? Är det medvetet? Det här är en fråga som handlar om både Försvarsmaktens kompetens och riksdagens trovärdighet och legitimitet. Sveriges befolkning måste kunna lita på att regeringen utför de beslut som folkets förtroendevalda beslutat.

Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att riksdagens beslut ska efterföljas så att en situation lik den ovan beskrivna inte uppstår igen i relationen mellan riksdag, regering och Försvarsmakten?