den 10 oktober

Interpellation 2005/06:32 av Kerstin Lundgren (c) till utrikesminister Laila Freivalds (s)

Turkiets förhållande till assyrier/syrianer och kaldéer

Det är mycket positivt att EU nu gått vidare och inlett förhandlingarna med Turkiet om ett medlemskap i unionen. Samtidigt är det oerhört viktigt att det arbetet kombineras med en fördjupad dialog om hur yttrande- och religionsfrihet och om hur mänskliga rättigheter kan utvecklas. Här måste dialogen verkligen säkra kulturell och religiös mångfald i praktiken såväl inom EU som i Turkiet. Det kommer fortlöpande signaler om att Turkiet på olika sätt agerar så att människor med annan religion, åsikt eller kultur än den förhärskande känner sig kränkta.

I detta sammanhang är en fråga av speciell betydelse för att kunna gå vidare @ viljan att öppet och kritiskt granska vår historia. Det gäller för alla länder @ så också för Turkiet. Det är därför med stor oro jag tar del av rapporter om domar som avkunnas mot enskilda för att ha uttalat sig i strid med Turkiets officiella syn på historien. Det gäller då frågan om de övergrepp som gjordes 1915 mot armenier, assyrier/syrianer och kaldéer. Frågan om ett erkännande av dessa som folkmord är en fråga som måste få en lösning under de kommande förhandlingarna. Det är enligt min mening direkt orimligt att en stat som söker medlemskap i EU ska fängsla medborgare som använder sin yttrandefrihet till att tala om detta som ett folkmord. Ändå drabbar det advokat Medeni Ayhan @ precis som andra före honom.

I juni uttalade sig Turkiets justitieminister i parlamentet om en konferens som skulle ha organiserats av Bagazici University för att ge plats för just en akademisk diskussion om Turkiets officiella syn på det inträffade. Justitieministern betraktade denna konferens som en dolkstöt i ryggen på det turkiska folket @ som landsförräderi. Han talade om att man med universitetens frihet inte avsåg oansvarighet och att denna konferens var mycket oansvarig. Utan att gå in på den konferens som de facto ställdes in, är dessa uttalanden knappast ett tecken på öppenhet och tolerans för oliktänkande.

Med hänvisning till vad som ovan anförts vill jag ställa följande frågor till utrikesministern:

1. Vilka åtgärder har utrikesministern vidtagit med anledning av de inträffade händelserna mot oliktänkande i Turkiet?

2. På vilket sätt kommer utrikesministern att agera för att följa upp och säkerställa att EU agerar i de kommande förhandlingarna för att situationen för armenier, assyrier/syrianer och kaldéer i dag och genom historien förs upp till kritisk granskning?

3. Kommer utrikesministern att uppmärksamma att de händelser @ som om de inträffat i dag skulle betraktas som ett folkmord @ får ett erkännande i de kommande förhandlingarna?