den 21 mars

Interpellation 2005/06:313 av Marie Wahlgren (fp) till statsrådet Ulrica Messing (s)

Postens service på landsbygden

Trots att vi lever i en tid med alltmer elektronisk kommunikation betyder en fungerande postservice så mycket mer än bara ett brev. Posten och lantbrevbärarservicen är för många en förutsättning för att man ska bo kvar på landsbygden. Posten utgör antagligen vårt lands mest utbyggda servicestruktur. Trots detta nås vi allt oftare av beslut som innebär försämringar i denna viktiga samhällsstruktur. I dag har 6 % av befolkningen sin brevlåda mer än 200 meter från tomtgränsen och 1 % mer än 1 kilometer från tomtgränsen. De som har mer än 1 kilometer till brevlådan erbjuds inte heller lantbrevbärartjänster vid huset utan måste passa lantbrevbäraren vid brevlådan. Samtidigt är det så att antalet postserviceställen har minskat på landbygden medan de ökat kraftigt i tätorterna.

Utvecklingen av antalet postserviceställen mellan 2001 och 2005:

Områdestyp 2001, 2003, 2004, 2001@05, förändring 2001@05 %

Glesbygd 129, 109, 99, 95, -34, -26 %

Tätortsnära landsbygd 542, 480, 462, 461, -81, -15 %

Tätort 781, 1 498, 1 478, 1 456, 675, 86 %

Totalt 1 452, 2 087, 2 039, 2 012, 560, 39 %

Källa: Sveriges Servicedatabas och Posten AB, Glesbygdsverkets bearbetning.

På samma sätt har antalet kassaserviceställen minskat betydligt kraftigare på landsbygden jämfört med i tätorterna.

Utvecklingen av antalet kassaserviceställen mellan 2001 och 2005:

Områdestyp 2001, 2003, 2004, 2005, 2001@05, förändring 2001@05 %

Glesbygd 116, 93, 79, 60, -56, -48 %

Tätortsnära landsbygd 510, 398, 334, 179, -331, -65 %

Tätort 723, 680, 542, 437, -286, -40 %

Total 1 349, 1 171, 955, 676, -673, -50 %

Beroendet av lantbrevbäraren och dennes service vad gäller paket och kassaservice ökar alltså på landsbygden. Det är därför av vikt att denna del av servicen inte försämras ytterligare.

Ett exempel på möjliga försämringar är den diskussion som nu förs om lantbrevbärarservicen på Ven. Här diskuterar posten en indragning eller neddragning av lantbrevbäraren. Man har för venborna presenterat ett förslag där postutdelningen samlas på ett ställe på ön med postboxar vid hamnen. Ven har ca 350 fastboende men en betydligt större sommarbefolkning. Man har också ett aktivt näringsliv med turism och jordbruk som några grundpelare. I diskussionen om postens framtid vägs framför allt in antalet fastboende medan sommarboende och företagen inte tycks väga tungt i postens övervägningar om försämringar. Jag anser i och för sig att 350 venbor borde vara tillräckligt för att samhället bör säkerställa en fungerande postservice men det är bekymmersamt att man inte alls tar hänsyn till sommarboende. De senare är naturligtvis viktiga för inte bara posten utan också andra servicenäringar på ön.

Samtidigt som det finns problem kring kvaliteten på postutdelningen på landsbygden finns det också flera goda exempel på att postens servicenät har använts till utökad service och innovativa samordningar. Det finns kommuner som via avtal med lantbrevbäraren sköter delar av tillsyn och säkerhet samt mattransporter till äldre.

Posten skulle kunna vara en viktig del av uppbyggnaden av ett fungerande servicenät på landsbygden. Landsbygden med dess gleshet av servicefunktioner är mer beroende än tätorten av till exempel fungerande paketservice och fungerande kassaservice. Det finns naturligtvis en gräns även för hur hög denna service ska vara men grunden bör vara en hög kvalitet på posttjänsterna. Detta innebär till exempel att man ska ha nära till sin brevlåda och att man ska ha en fungerande lantbrevbärartjänst i de delar av landet där inte kassaservice- och postserviceställen finns tillgängliga.

Jag vill därför fråga statsrådet hur hon tänker verka för att postservicen på landsbygden utvecklas och förbättras.