den 8 mars

Interpellation 2005/06:295 av Mats Einarsson (v) till statsrådet Jens Orback (s)

Analys av lagstiftningen ur ett könsmaktsperspektiv

Fredagen den 3 mars 2006 lanserades Umeåuppropet som vill få stopp på kvinnors vardagsrädsla. Det kräver kvinnors rätt till kroppslig integritet och makt över sina liv. Uppropet aktualiserar en vidare diskussion om hur vår lagstiftning förhåller sig till och motverkar, samverkar med eller stärker könsmaktsordningen i samhället.

Hur vår konstitution @ i första hand regeringsformen @ betraktar den ojämlika relationen mellan kvinnor och män i vårt samhälle är i detta sammanhang av stor betydelse. Grundlagarna bestämmer i stor utsträckning hur förändringar vad gäller politiska krav och politiska maktförhållanden kan komma till uttryck, och på så sätt påverkar de vilka reformer som genomförs och vilka beslut som fattas. Genom uttalat stöd eller genom att undvika att ingripa kan författningen upprätthålla och legitimera den ordning i vilken mäns makt över kvinnor tar sig uttryck i misshandel och övergrepp. Men den kan också utmana ordningen genom att aktivt ingripa mot våldet och göra det till en offentlig, politisk angelägenhet.

Vid ett första påseende kan våra grundlagar förefalla könsneutrala, bortsett från värnplikten och att medborgaren enbart omtalas som "han". Män och kvinnor har formellt samma demokratiska fri- och rättigheter; medlet för att uppnå målet lika rättigheter är alltså formell likabehandling. I konstitutionen råder således jämlikhet @ också för den ojämlike. Men genom att enbart tala om könsneutrala medborgare döljs att "han" består av både kvinnor och män och därmed döljs även maktrelationen mellan könen. Det är ingen överdrift att säga att både form och innehåll är dikterade av män. Män har varit i överväldigande majoritet bland dem som format våra grundlagar och ingenstans synliggörs, och än mindre ifrågasätts, den patriarkala struktur som gör män som grupp överordnade kvinnor som grupp.

Det finns mycket som tyder på att om lagen ignorerar den reellt existerande ojämlikheten mellan kvinnor och män så kan lagens formella jämlikhet bli ett hinder för en förståelse av och därmed kamp för ett samhälle som inte är präglat av mannen som norm och kvinnan som undantag. Det handlar om att se att det finns ett kvinnoförtryck och inse att vi har ett ansvar att försöka göra något åt det.

Hösten 2002 inlämnade Vänsterpartiet en motion i vilken föreslogs en utredning som kritiskt granskar och analyserar vår författning ur ett könsmaktsperspektiv. Motionen behandlades i Konstitutionsutskottets betänkande 2003/04:KU9, där utskottet bland annat uttalade med hänsyftning på den aviserade samlade översynen av regeringsformen att "[u]tskottet utgår också från att en analys av den framtida maktfördelningen sker utifrån ett könsperspektiv". När direktiven till Författningsutredningen antogs av regeringen den 1 juli saknades dock varje antydan om att könsmaktsperspektivet skulle kunna vara en viktig utgångspunkt i en översyn av regeringsformen. I en förnyad motion hösten 2005 föreslogs tilläggsdirektiv med motsvarande innebörd. KU behandlade motionen i betänkande 2004/05:KU23. Motionen avstyrktes eftersom man även nu utgick från att en analys ur ett könsperspektiv skulle komma att göras.

I Grundlagsutredningen har undertecknad lyft fram frågan och fått gehör för att en analys av den framtida maktfördelningen utifrån ett könsperspektiv ska göras.

Erfarenheterna från andra områden visar betydelsen av att analysera kön som maktfaktor. I till exempel utredningarna om Kvinnofrid och Könshandel anlades ett könsmaktsperspektiv på problemen. Det var hur kvinnor som grupp upplevde sin verklighet som utgjorde utgångspunkten i utredningarna, och de förslag som presenterades och antogs av riksdagen förde den ojämlika maktrelationen mellan kvinnor och män in på ett nytt sätt i det individbaserade rättssystemet. Feminismen tar sin utgångspunkt i en vision om en framtida, ännu inte existerande, jämlikhet. Tar man detta mål om lika rättigheter på allvar måste de mest grundläggande utgångspunkterna för vår förståelse av våra lagar omprövas. Vänsterpartiet menar att lagstiftning på de flesta samhällsområden kan och bör utformas så att den ingriper mot de patriarkala strukturerna. Det handlar om vad våra lagar är, hur de legitimeras och vad de har för funktion och relation till de kvinnor och män som de berör.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jens Orback:

Kommer statsrådet att ta initiativ till ytterligare analyser av lagstiftningen ur ett könsmaktsperspektiv?