den 24
februari
Interpellation 2005/06:276 av Tuve Skånberg (kd) till statsrådet Ulrica
Messing (s)
Konkurrens och service på
postområdet
Posten AB och dess verksamhet är betydelsefull för
många människor i vårt land. Det är få företag som engagerar så många, och
förklaringen är att det är viktigt för alla att kunna göra sina betalningar och
skicka försändelser oavsett var man bor. Mot bakgrund av Post- och
kassaserviceutredningen, som lade fram sina betänkanden den 6 maj 2004 och den
25 januari 2005, är det med spänning som många har sett fram emot regeringens
förslag vad gäller Posten och brevmarknaden. Inga förslag har dock kommit och
propositionsförteckningen inger inga förhoppningar.
Däremot
hade vi här i riksdagen den 19 januari 2006 en debatt om diverse frågor som rör
post- och kassaservice. I debatten redovisade Socialdemokraternas representant
en del fakta och i viss mån hur regeringspartiet ser på dessa frågor. Det
skedde på ett sätt som var tveksamt utifrån mer allmänt vedertagna
beskrivningar av post- och kassaservicen.
Förvånande
nog anfördes att postmängden minskar med 7 % om året, detta trots att
minskningen enligt Post- och telestyrelsen var 0,3 % år 2004. I debatten
framfördes att pristaket endast gäller brev upp till 100 gram och inte för enstaka
övernattbefordrade försändelser på upp till 500 gram så som är angivet i
postförordningen. Det påstods också att alliansens partier och Miljöpartiet
lyssnat mer på Posten AB @ till och med sprungit Postens ärenden @ än
eftersträvat en bra postservice över hela landet. Detta framfördes när vi
redovisade våra respektive partiers inställning att pristaket för enstaka
brevförsändelser bör kvarstå i oförändrad form trots att Posten just krävt ett
borttagande eller ett förändrat pristak.
Den
oadresserade direktreklamen påstods av Socialdemokraternas representant i
debatten öka i omfattning och generera ganska mycket pengar trots att den
tidigare betraktats som något nödvändigt ont. Ett märkligt uttalande med tanke
på att det inte finns något krav på Posten AB att distribuera oadresserade
försändelser. Detta tyder ju endast på svårigheter att få Postens egen
kärnverksamhet att gå med vinst och att Posten därför startar andra
verksamheter för att kompensera för detta. Den bild av verkligheten som
förmedlades i debatten var märklig.
Debatten
väckte således många frågor. En viktig fråga är om regeringen har information
om att postförsändelserna dramatiskt minskat. Det är i så fall dels något som
riksdagen bör informeras närmare om, dels något som gör det än mer angeläget
att regeringen så snart som möjligt i en proposition presenterar förslag
gällande post- och kassaservicen.
En
annan fråga gäller pristaket. Om det är så att Posten AB ändrat inställning i
frågan om pristaket för enstaka brevförsändelser är det glädjande, eftersom de
då i större utsträckning måste ägna sig åt effektivisering och
tjänsteutveckling i stället för att hoppas på att få pengar genom
monopolvinster. För marknadens aktörer torde det vara av stor betydelse att
regeringen försöker åtgärda de konkurrensproblem som fortfarande finns. Enligt
Svenskt Kvalitetsindex är missnöjet med Posten massivt framför allt bland
privatkunderna, vilket är oroande men bara bekräftar en alltför allmän bild.
Riksdagsdebatten
gav tyvärr inga svar på de problem som fortfarande finns på postmarknaden, som
tillgången till postal infrastruktur vad gäller eftersändningar och så kallade
fingerade postboxar samt Post- och telestyrelsens roll i konkurrensfrågor.
Troligen kvarstår också problem vad gäller Postens konkurrensmetoder mot mindre
postoperatörer.
Särskilt
drabbade av senare års försämringar i postservicen har landsbygdens hushåll och
företagare varit. Det är viktigt att skapa goda förutsättningar för människor
som bor på landsbygden. Att posten fungerar är naturligtvis en absolut
grundförutsättning.
Vanligt
förekommande är att Posten AB av besparingsskäl upphör med utdelningen för
permanentboende och i stället tvångsförflyttar deras postlådor flera kilometer
bort. Samtidigt erbjuder sig Posten AB att fortsätta utdelningen som tidigare,
mot betalning. Det kallas hämta-lämna-service och kostar 1 250@2 500
kr per månad. Det är orimligt att privatpersoner ska behöva betala upp till 30 000
kr per år för något som borde vara en självklar samhällsfunktion för alla
medborgare.
Det
finns ett allvarligt och grundläggande fel i Post- och telestyrelsens
riktlinjer när dessa tillåter Posten att ha så stora skillnader i
samhällsviktig infrastruktur mellan glesbygd och tätort. Kristdemokraterna har
föreslagit att riksdagen ska tillkännage för regeringen att PTS riktlinjer ska
ses över för att förhindra försämringen av postservicen i glesbygd.
I
sitt ställningstagande till förslaget påpekade riksdagens trafikutskott i
betänkande 2005/06:TU3 instämmande det orimliga i att Posten AB kan flytta
postlådor flera kilometer och sedan erbjuda så kallad hämta-lämna-service.
Utskottet anförde att detta inte kan överensstämma med uppfattningen om att det
ska finnas en god postservice över hela landet.
Men
i stället för att göra ett tillkännagivande i frågan erinrade trafikutskottet
om att statsrådet Messing i september 2005 redovisat att utvecklingen på
postområdet följs mycket noga och att statsrådet inte skulle tveka att vidta
åtgärder om det visar sig att statens krav på postservicen inte tillgodoses.
Som utskottet ser det är regeringen uppmärksammad på frågor av det slag som tas
upp i motionerna. Att vara uppmärksam och att följa utvecklingen är inte
tillräckligt. Nu när riksdagen konstaterat att Postens bruk av så kallad
hämta-lämna-service inte är förenligt med statens krav på god postservice krävs
konkreta åtgärder från regeringens sida.
I
ett frågesvar den 15 februari 2006 betonade statsrådet Messing att Posten AB:s
rätt att fatta beslut om postlådornas placering bör behållas enligt nuvarande ordning.
Enligt statsrådet måste bolaget ha möjlighet att avgöra hur en lantbrevbärares
färdväg ska utformas medan tillsynsmyndigheten PTS ska granska huruvida Posten
AB lever upp till reglerna på postområdet.
I
samma frågesvar aviserades ändå att när det gäller avstånden till postlådor på
landsbygden avser statsrådet att inom kort ge PTS i uppdrag att se över frågan
om vad som är ett rimligt avstånd. I övrigt sade sig statsrådet fortsätta att
följa frågan med beredskap att vidta de åtgärder som behövs.
Statsrådet
gav i frågesvaret inget besked om vilka andra åtgärder som ska vidtas för att Postens
bruk av så kallad hämta-lämna-service ska göras förenligt med statens krav,
vilket riksdagen konstaterat i dag inte är fallet.
Vilka
åtgärder avser statsrådet att vidta mot bakgrund av den påstådda minskningen av
postmängden med 7 % om året?
Vilka
åtgärder avser statsrådet att vidta för att tillförsäkra en konkurrensneutral
tillgång till den postala infrastrukturen?
Vilka
åtgärder avser statsrådet att vidta för att stärka det till synes sviktande
förtroendet i samhället för Posten?
Vilka
åtgärder avser statsrådet att vidta för att inte Posten AB:s så kallade hämta-lämna-service ska undergräva statens krav på en
god postservice över hela landet?