den 22 februari

Interpellation 2005/06:275 av Carl B Hamilton (fp) till samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin (s)

Skärgården @ hem, arbetsplats och fritidsparadis

Stockholms vidsträckta skärgård @ från Singö till Landsort @ är med sina 30 000 öar och omväxlande och rika natur från det yttersta havsbandet till den pulserande moderna storstaden unik och saknar motstycke i världen. Stockholms skärgård har en central plats i den svenska kulturen från August Strindberg och Bruno Liljefors över Albert Engström och Evert Taube till Ulf Lundell.

I Stockholms skärgård bor och verkar 10 000 skärgårdsbor året om i sol och storm, ofta sedan generationer. Där solar, badar, seglar och vilar hundratusentals människor från storstaden under främst sommarmånaderna. Där besöker ännu fler turister den natursköna men också nära skärgården. Alla dessa människor får plats och ska kunna få plats i skärgården. Men skärgården är också skör och sårbar för människors och sjöfartens verkningar. Skärgården måste vårdas och värnas för att kunna förbli vad den är i dag för alla de människor som vistas i och besöker den.

Stockholms skärgård betyder alltså flera olika saker för många olika medborgare: en permanent boplats för 10 000 människor, ett värdefullt rekreationsområde för hundratusentals människor, en turistmiljö för än fler besökare. Dessutom, och en grundförutsättning: Stockholms skärgård med sina 30 000 öar utgör den naturliga miljön för fåglar, fiskar, däggdjur och andra djur och växter.

Den örika Mälaren är på samma sätt en unik miljö med levande jordbrukslandskap och kulturmiljöer omväxlande med tätorter i en övärld strax inpå storstadens knutar.

För att detta ska vara fortsatt möjligt måste skärgården och Mälaröarna vårdas. Människans slitage på naturen måste begränsas så att naturen själv till sist blir den som sätter ramarna för hur mycket vi kan tillåta oss att njuta utan att den minskar i naturlighet och attraktionskraft för framtida generationer av både djur, växter och människor. Ett särskilt problem är den erosion i den känsliga skärgården som uppkommer i och med allt snabbare båtar i yrkes- och privattrafik. Ett annat är de säkerhetsproblem som skapas av onyktra båtförare.

Det måste det bli enklare både att bo och att jobba på öarna i Stockholmsregionen. Det handlar om att åstadkomma en levande skärgård och att skapa bättre förutsättningar för boende, arbete och dagliga kommunikationer inklusive kollektivtrafik till lands och sjöss året runt (detta är ett regionalt ansvar).

I det sammanhanget kan man peka på bland annat det projekt för att åstadkomma hyresbostäder i skärgården som arbetats fram av SIKO @ Skärgårdens Intresseorganisation i Stockholms skärgård. Det skulle inte minst underlätta för generationsskiften bland skärgårdsbefolkningen.

Folkpartiets småföretagarpolitik med bland annat mindre byråkrati och lägre skatter inom tjänstesektorn skulle särskilt gynna skärgårdens och Mälaröarnas invånare.

Stockholms län har i skärgården och på Mälaröarna några av landets mest sommarhustäta kommuner. I dag måste dessa kommuner stå för kostnaderna för bland annat hemtjänst, när folk från staden beger sig till landet under sommaren. Det bör vara kommunen där den hjälpbehövande bor permanent och betalar skatt som står för kostnaden. Därför förefaller det önskvärt att se över det så kallade vistelsebegreppet i socialtjänstlagen.

När omfattande försvarsmark nu friställs ska denna mark bli till nytta för alla de ovannämnda ändamålen: bättre möjligheter till försörjning och boende för den permanenta befolkningen, ett utvidgat rekreationsområde för hundratusentals fritidshusboende, en förbättrad turistmiljö för än fler besökare och fortsatt vård av Stockholms skärgårds naturmiljö med fåglar, fiskar, däggdjur och andra djur och växter.

För bofasta såväl som icke bofasta ger friställningen av försvarsmark i skärgården nya och historiskt unika möjligheter. Det finns genom det militära arvet i delar av skärgården en god infrastruktur där försvarsanläggningar legat. Det gäller till exempel tunnel till Muskö, ordentliga kajer, lyftkranar, räls för sjösättning etcetera. Denna infrastruktur skulle kunna passa för kommersiell verksamhet som skapar inkomster och riktiga jobb. Man får inte glömma bort att vill vi att skärgården ska leva får man ibland acceptera verkstäder framför enbart vackra vyer.

Försvarets före detta mark kan för de bofasta även användas som mark för byggande av lämpligt utformade hyresbostäder. Tillgången till hyreslägenheter är en förutsättning för såväl äldre skärgårdsbor som önskar bo kvar men lämna sina hus som för unga skärgårdsbor som vill flytta hemifrån utan att ha möjlighet att köpa och planera för ett permanent boende i skärgården.

Stockholms skärgård har en väl fungerande kollektivtrafik under främst sommaren. Kollektivtrafiken är dock mindre väl anpassad till de behov som en ökad arbetskraftspendling från skärgården till storstaden året runt skulle kräva.

Investeringar bör göras i den typ av obemannade linfärjor som körs av passagerarna själva och som redan finns i bruk i Strömstads kommun och till Kosteröarna på västkusten och som där sägs ha "revolutionerat tillvaron för befolkning och turister" (Svenska Dagbladet den 10 maj 2005).

En första förutsättning är att länets olika kollektivtrafikföretag har en effektiv och smidig samordning av sina olika trafikslag, tidtabeller och avgiftssystem.

En väl fungerande kollektivtrafik på vattnet stärker förutsättningarna för att fler ska kunna bedriva ett mer lönsamt företagande i skärgården, för att fler kan arbetspendla från skärgården till fastlandet liksom för att fler ska kunna besöka skärgården också utanför sommarmånaderna. Förutsättningarna för en lönsam åretruntturism i skärgården kan förbättras genom bättre infrastruktur.

Skärgårdens natur och djurliv, ovan och under vatten, har alltid varit utsatt för naturens krafter. I modern tid har tillkommit de påfrestningar som människans framfart medför. Det är viktigt att med skärpt övervakning hålla efter påfrestningar av miljöutsläpp och fartygstrafikens framfart.

Allt snabbare fritidsbåtar tvingar fram skärpta regler om hastighetsbegränsning för att motverka den kraftfulla erosionen av strandkanter. Den kollektiva skärgårdstrafiken måste anpassas när det gäller såväl utsläpp som konstruktion av fartygsskrov och hastighet. Utformningen av hamnar och farleder får inte medföra ökade påfrestningar på skärgårdens mark, vatten, flora och fauna.

Ett ökande problem för de många människor som bor och visats i skärgården är den ökande osäkerheten på sjön. Alkohol vid framfart på sjön ska vara lika otillåten som på väg. Nolltolerans också på sjön är ett viktigt mål. För att öka övervakningen av överträdelser av alkoholförbud och hastighetsgränser är det viktigt med en effektivare sjöpolis. Nedrustningen av sjöpolisen behöver vändas i en upprustning.

Trygghet och säkerhet för dem som bor i skärgården och de som vistas där under sommaren förutsätter fungerande sjukvård och säkra sjuktransporter. Den successiva nedskärningen av närvaron av räddningshelikoptrar är ett betydande problem. Berörda myndigheter och kommuner måste samverka bättre än i dag beträffande planering, basering och användning av räddningshelikoptrar. Människors trygghet till liv och hälsa måste värnas också när de bor och vistas i skärgården.

I ljuset av ovanstående genomgång vill jag ställa följande för skärgården centrala frågor:

Vilka planer och nyttjandeändamål avser statsrådet att lägga fram, respektive prioritera, när det gäller användningen av den successivt friställda försvarsmarken i Stockholms skärgård?

Vilka åtgärder och lagändringar avser statsrådet att presentera för att motverka den erosion som uppkommer i skärgårdar på grund av ökad samt allt snabbare yrkes- och privattrafik i svenska skärgårdar?

Vilka åtgärder och lagändringar avser statsrådet att presentera för att beträffande hamnar och farleder undvika ökade påfrestningar på svenska skärgårdars mark, vatten, flora och fauna?