den 20 februari

Interpellation 2005/06:268 av Kalle Larsson (v) till utrikesminister Laila Freivalds (s)

Situationen i Myanmar

Sedan självständigheten 1947 har Burma (numera Myanmar) genomlevt en våldsam politisk historia. 1962 genomfördes en militärkupp av general Ne Win som satte sin företrädare U Nu i fängelse under fyra år. General Ne Win hade för avsikt att göra Myanmar till ett socialistiskt land och talade om ”den burmesiska vägen till socialism”. Metoden för detta var långtgående nationaliseringar @ så långtgående att även detaljhandeln nationaliserades. Resultatet av denna stelbenta politik blev ekonomisk stagnation. Denna nedgång fortsatte även efter det att Ne Win dragit sig tillbaka och ersatts av San Yu. En rasistisk politik som diskriminerade de indiska och kinesiska minoriteterna inleddes. Dessa båda grupper förlorade sin rösträtt och kunde inte väljas till poster över en viss nivå i statsapparaten.

Befolkningen har reagerat mot bristen på demokrati och mot den usla ekonomiska politiken.

Protester har förekommit vid flera tillfällen i form av demonstrationer och andra oroligheter. Dessa har slagits ned brutalt av militärregimen med tusentals döda som följd.

I september 1988 förklarade försvarsministern, general Saw Maung, att han avsåg att skapa ”lag och ordning” och skapade State Law and Order Restoration Council (SLORC). Införandet av denna ordning innebar ytterligare flera hundra döda.

Den mest framträdande inom oppositionen är fredspristagaren Daw Aung San Suu Kyi som leder oppositionsrörelsen National League for Democracy (NLD). I valet 1989 vann NLD 80 % av mandaten och 60 % av rösterna. SLORC förklarade dock att något civilt styre inte kunde komma i fråga vid den tidpunkten och arresterade ett stort antal av NLD:s representanter. Daw Aung San Suu Kyi satt sex år i husarrest. 1995 hävdes delar av husarresten, men hennes rörelsefrihet är fortfarande starkt begränsad.

1993 förklarade SLORC att man avsåg att skapa en ny författning. Konventet som skulle forma den nya författningen var dock inte demokratiskt sammansatt. NLD:s representanter marscherade ut från konventet.

1996 ökade motsättningarna mellan SLORC och NLD. 200 NLD-medlemmar arresterades 1997. Samma år bytte SLORC namn till State Peace and Development Council (SPDC).

Spänningarna i samhället ökar alltmer i Myanmar. Den ekonomiska situationen för befolkningen har inte förbättrats. För att klara sig ekonomiskt flyr människor till grannländerna för att skaffa sig en försörjning på ytterst osäkra villkor som illegal arbetskraft. Landet är ett av de mest isolerade i Sydostasien. Brotten mot mänskliga rättigheter är grova och omfattande. Enligt en del bedömare innebär regimens politik med massakrer, tvångsarbete, brännande av byar, deportationer och rekrytering av barnsoldater ett folkmord på landets etniska minoriteter.

I dag kräver Amnesty International och Human Rights Watch att situationen i Myanmar tas upp av FN:s säkerhetsråd. Det är ett befogat krav. Därför vill jag fråga utrikesministern:

1. Vilka initiativ avser utrikesministern att vidta för att förmå FN:s säkerhetsråd att ta upp situationen i Myanmar (Burma) på dagordningen?

2. Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att EU ska verka för att situationen i Myanmar tas upp i FN:s säkerhetsråd?