den 4 oktober

Interpellation 2005/06:26 av Kerstin Lundgren (c) till statsrådet Barbro Holmberg (s)

Schengenavtalets konsekvenser

Sverige har sedan 2001 varit en del av Schengenområdet och omfattas av det avtalet. Ett av de samarbeten som följer av detta gäller viseringsfrågor. I samband med ett ungdomsprojekt som drivs av en liten biståndsförening som heter Sofia framkom en sida av detta samarbete som kräver ökad uppmärksamhet.

Ungdoms- och besöksutbyte mellan svenska folkrörelser och deras samarbetspartner i tredje världen är ett viktigt inslag i Politik för global utveckling. Den här aktuella föreningen har också med Sidabidrag genom Forum Syd säkerställt just ett sådant utbyte. Men egentligen skulle det inte vara möjligt med den tolkning som uppenbart är möjlig att göra när det gäller viseringar utifrån Schengenreglerna. Delegationen, som denna gång kom från Dominikanska republiken, bestod av unga och fattiga studenter som vare sig hade barn, egendom eller anställning som garanterade deras återkomst. Av detta följde att visering inte skulle ges.

Med denna uttolkning av reglerna riskerar ett välbehövligt och angeläget ungdomsutbyte för global utveckling att tillintetgöras. Det kan väl rimligen inte vara avsikten.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande frågor:

1. Har statsrådet säkerställt att Sveriges hållning enligt Schengenreglerna innebär att visering ska kunna ges till Sverige för ungdomar som saknar barn, egendom eller anställning som garanterar deras återkomst?

2. Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att utveckla Schengenreglerna så att det också i denna del blir lättare att fullfölja det uppdrag som gavs i Politik för global utveckling?