den 9
februari
Interpellation 2005/06:248 av Hillevi Engström (m) till justitieminister
Thomas Bodström (s)
Styrningen av polisen
Riksrevisionen har i Rapport 2005:18 Rikspolisstyrelsens
styrning av polisen framfört betydande kritik mot Rikspolisstyrelsen
(RPS). Man menar att Rikspolisstyrelsens styrning utifrån riksdagens och
regeringens mål uppvisar stora brister. Trots att RPS har ett tydligt uppdrag
och ansvar för att styra polismyndigheterna har detta misslyckats. Även
regeringen pekar på brister i polisens måluppfyllelse, särskilt vad avser
brottsförebyggande arbete men även på den låga personuppklaringen inom
utredningsverksamheten.
Det
har också uppmärksammats betydande skillnader mellan de 21 olika
polismyndigheterna avseende uppnådda mål för verksamheten.
Polisen
är en av de största statliga organisationerna i Sverige med en budget på mer än
15 miljarder kronor och fler än 23 000 anställda. Allmänheten har rätt att
ställa höga krav på att dessa skattepengar används på ett optimalt sätt så att
målen för verksamheten verkligen kan uppfyllas. Det är oacceptabelt att antalet
våldsbrott fortsätter att öka och att människor i dag upplever sig vara mer
otrygga. Uppenbarligen har regeringen misslyckats med att förmå polisen att
leva upp till målen.
I
RPS budgetunderlag för 2002@2004 förespråkades att polisen skulle slås samman
till en myndighet i stället för nuvarande 21 myndigheter. Denna fråga har
därefter inte följts upp. Däremot har konceptet En nationell polis utvecklats
sedan 2004 i syfte att genom ökad samverkan mellan de olika myndigheterna
utveckla verksamheten och göra den mer kostnadseffektiv. Deltagande har dock
varit frivilligt och det har inte funnits någon huvudansvarig. Som framgår i
Riksrevisionens rapport har man låtit ”tusen blommor blomma”! @ samtidigt som ett
antal polisstationer lagts ned i en rasande fart och många vittnar om en
minskad polisnärvaro, särskilt i glesbygden.
Rikspolisstyrelsen
har, trots sitt ansvar för att precisera riksdagens och regeringens mål, inte
lagt fast någon operativ användbar definition av brottsförebyggande arbete.
Således har det inte spelat någon roll vilka beslut lagstiftaren fattat, man
har gjort lite hur som helst inom polisen och regeringen har inte kunnat få
styr på verksamheten.
Rikspolisstyrelsens
tillsynsverksamhet har endast fyra fast anställda och en budget på 3,5 miljoner
kronor, och av myndigheterna är det endast 15 av 21 som har någon form av
egenkontroll. Någon inspektion av polismyndigheternas brottsförebyggande arbete
har över huvud taget inte skett enligt Riksrevisionens rapport. Detta trots att
det primärt är den allra viktigaste verksamheten att bedriva, det vill säga att
förebygga brott och förhindra att fler människor blir offer för brottslighet.
Samtidigt menar justitieministern att polisen aldrig varit bättre, ett
uttalande som i varje fall inte styrks av Riksrevisionen.
Avslutningsvis
framkommer att tidigare ledning för RPS sett sin roll mer som servicegivande än
styrande, och med den inställningen är det förstås ett adekvat resultat att det
ser helt olika ut i polis-Sverige. Tusen blommor som blommar är inte
acceptabelt inom polisverksamheten där det i stället bör vara rättssäkerhet,
kvalitet och effektivitet som ska råda.
Moderaterna
har föreslagit att polisen bör organiseras i en sammanhållen myndighet för att
säkerställa en högre effektivitet, bättre kvalitet, tydligare styrning och
uppföljning och framför allt en mer likartad verksamhet och prioritering över
landet.
Hur
ställer sig justitieministern till Riksrevisionens kritik att riksdagens och
regeringens beslut får så litet genomslag inom polisen,
och är justitieministern villig att utreda för- och nackdelar med en
sammanhållen polismyndighet?