den 6 februari

Interpellation 2005/06:237 av Hans Backman (fp) till näringsminister Thomas Östros (s)

Företagspolitik

På ytan ser Sveriges makroekonomiska indikatorer relativt bra ut. Det är i hög grad ett resultat av ett antal liberala reformer som genomfördes på 1980- och 90-talen. Men under ytan står Sverige inför stora utmaningar som om de inte åtgärdas kan leda till en kris.

Näringslivet har tappat ungefär 100 000 jobb per decennium sedan mitten på 1960-talet. Under 1970- och 1980-talen kunde man dölja denna utförslöpa genom att höja skatterna och erbjuda människor anställning i kommun, stat och landsting. Men i slutet av 1980-talet gick det inte längre. Skatterna kunde inte höjas mer.

Över en miljon människor i arbetsför ålder står i dag utanför arbetsmarknaden. Samtidigt innebär Kinas, Indiens och de forna östländernas inträde på den internationella marknaden att världens arbetskraft håller på att fördubblas. Den världsekonomiska tyngdpunkten förskjuts i snabb takt österut, och den internationella konkurrensen ökar starkt. Trycket på svenska företag blir allt hårdare. Detta är en utveckling som vi bara sett början på.

Sveriges företagare ser dock inte globaliseringen som ett hot. Tvärtom. Som Peter Enckell på Commersen i Karlshamn uttrycker det: "Globalisering är som judo. Det gäller att använda andras styrka till sin egen fördel."

När flera miljoner människor får drastiskt bättre levnadsstandard ökar efterfrågan på svenska varor och tjänster. Hans Solleman på IT-företaget E-man i Örebro: "Globalisering är en jättemöjlighet. Det finns 1,2 miljarder kineser med allt större behov av it. Vi kommer att kunna anställa 100 000 personer i Sverige om villkoren blir de rätta."

För att Sverige ska bli en vinnare i globaliseringen gäller det att det skapas fler jobb än de som försvinner. Men för att fler arbetstillfällen i svenska företag ska kunna skapas krävs ett antal reformer.

"En anställning innebär ett större åtagande än att gifta sig", anser Anneli Nilsson på företaget Hemtrivsel i Umeå.

Ju större åtagande en anställning innebär för arbetsgivaren, desto färre blir jobben. Sjuklöne- och rehabiliteringsansvaret är två exempel som företagare särskilt lyfter fram som faktorer som i dag hindrar dem att nyanställa. De höga löne- och inkomstskatterna gör dessutom personal extra dyr att ha anställd utan att merparten av lönekostnaderna tillfaller de anställda.

I början av 1960-talet var andelen egenföretagare dubbelt så hög som i dag. Många företagare känner sig numera som administratörer i stället för entreprenörer. Regelverket blir allt tyngre och antalet blanketter att fylla i ökar. "Regelverket är sjukt tungt. Det finns inte en chans att göra rätt i alla lägen", menar Thomas Andersson, vd för sörmländska Westermo Teleindustri.

Sverige har lägst investeringskvot i EU, det vill säga investeringar som andel av BNP. Många företagare vittnar om bristen på riskkapital. Lägre skatt på inkomster, kapital och företagande skulle göra det lättare att få tag i riskkapital. Förmögenhetsskatten gör att kapitalet flyr landet.

Att starta och driva företag innebär risktagande. Därför måste det bli lättare att få avkastning på företagande. Men Sverige beskattar företagande högst i hela EU.

"Vi företagare känner oss som den tecknade seriefiguren, älgen Hälge. Vi går omkring och duckar i vår vardag. Företagare vill inte bli beskjutna utan bemötas med respekt", menar Helena Gill-Lundberg på inredningsföretaget Accretio i Sävsjö.

Sett som ett genomsnitt över hela året ökade sysselsättningen med 0,7 % eller 30 000 personer 2005 jämfört med 2004. Detta är naturligtvis glädjande nyheter. Det finns dock smolk i glädjebägaren. Av den totala sysselsättningsökningen kommer endast 12 000 från det privata näringslivet. Huvuddelen av ökningen har således skett inom den offentliga sektorn.

Antalet jobb som inte är subventionerade via Arbetsmarknadsstyrelsen, Ams, ökade bara med 15 000 under 2005. Hälften av sysselsättningsökningen är alltså en följd av den expansion av Amsåtgärder som genomfördes under 2005.

Med tanke på att antalet personer i arbetsför ålder ökade med 40 000 år 2005 var den reguljära sysselsättningsökningen svag. Antalet personer som inte är sysselsatta fortsätter att öka.

SCB meddelar vidare att en betydande del av sysselsättningsökningen förklaras av ökande antal friårslediga.

Det betyder att många av de nya jobben kommenderats fram av regeringen och att de inte är en effekt av genuint stigande efterfrågan på arbetskraft.

De riktiga jobben stiger visserligen också något även i år, men dessa är tyvärr alltför få för att absorbera ökningen av den arbetsföra befolkningen. Antalet personer som försörjs via skattesystemet, antingen som offentligt anställda eller via transfereringssystemet, fortsätter alltså att öka det kommande året.

Det är mycket oroande att det i detta mycket gynnsamma konjunkturläge inte skapas fler jobb inom det privata näringslivet. Det är trots allt i denna del av ekonomin som huvuddelen av skatteintäkterna genereras. Det är också oroande att andelen sysselsatta fortsätter att minska.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande fråga till ministern:

Vilka åtgärder avser näringsministern att vidta för att skapa förutsättningar för fler nya och växande företag och därmed också fler nya jobb?