den 6 februari

Interpellation 2005/06:236 av Lennart Hedquist (m) till statsrådet Sven-Erik Österberg (s)

Översyn av villkoren för totalisatorspel

Den svenska spelmarknaden är reglerad. Sociala skyddshänsyn anges vara det grundläggande skälet till detta. Detta har inneburit att staten aktivt försökt kanalisera spelandet till spelanordnare vars verksamheter kontrolleras av Lotteriinspektionen och andra myndigheter.

Konkurrensen på spelmarknaden hårdnar. Framför allt är det utländska aktörer som via spel på Internet lyckats etablera sig på den svenska spelmarknaden. År 2004 stod de utländska aktörerna för nära 75 % av tillväxten i spelomsättningen. Eftersom lotterilagen endast är tillämplig på spel och lotterier som anordnas i Sverige omfattas som bekant inte de utländska spelföretag som erbjuder sina spel på den svenska marknaden.

För att den reglerade marknaden inte ska förlora kunder till de oreglerade och okontrollerade aktörerna har det ansetts viktigt att konkurrensvillkoren för de reglerade aktörerna inte försämras.

ATG, som anordnar spel på hästar, upplever samma konkurrens som övriga aktörer. Än så länge konkurrerar inte de utländska aktörerna i någon större utsträckning om spelet på hästar, men konkurrensen mellan olika spelformer hårdnar alltmer. Risken är stor att det reglerade spelandet på hästar kan komma att konkurreras ut av spel med snabbare och högre vinståterbäring om man låter utvecklingen ha sin gång. Det som skiljer spel på hästar från i princip alla andra spelformer är det unika samspelet mellan sport och spel. Den nära kopplingen är en viktig förutsättning för att den svenska trav- och galoppsporten ska leva i hela landet och kunna fortsätta att utvecklas.

Basen för spel på hästar är hästuppfödare, hästägare och tränare. De ekonomiska villkoren för dessa kategorier kan inte sägas vara särskilt gynnsamma. Omsättningen på spelet har i princip stått stilla de senaste åren. Samtidigt har återföringen till staten ökat, vilket fått till följd att det tillförts mindre pengar till näringen. Lönsamheten har försämrats så till den grad att många uppfödare har valt att lägga ned sin verksamhet. Resultatet syns i avelsstatistiken @ antalet födda föl minskar drastiskt. Detta är ett hot mot trav- och galoppsportens framtid i Sverige. Mot den bakgrunden har ATG beslutat att tillföra de aktiva i trav- och galoppsporten 40 miljoner kronor extra under 2006.

Nu väntar hästuppfödare, hästägare och tränare på att staten ska stå fast vid sitt löfte om att återställa nivån på spelskatten efter den höjning som angavs vara motiverad av den då pågående budgetsaneringen och som då sades skulle återställas i framtiden. På många andra områden har regeringen återställt nivåerna till vad som gällde före saneringen. När det gäller den spelskatt som travsporten direkt berörs av har man inte gjort något åt den. Inom näringen uppfattas detta som ett stort svek. Ett återställande av skattenivån skulle tillföra näringen ca 35 miljoner kronor. Det handlar med andra ord inte om några stora pengar för staten, men för näringen (hästuppfödare, hästägare, tränare och kuskar) betyder dessa pengar mycket på den knappa marginal de flesta bedriver sin verksamhet på. Men framför allt handlar det om trovärdighet; näringen fick bidra och godtog det när staten behövde pengarna, men staten har sedan inte hållit sitt löfte om återställning.

Jag noterar att regeringen genom jordbruksministern sagt sig vilja genomföra vissa åtgärder för att säkerställa hästnäringen i Sverige. För att ge det trovärdighet är det nog än viktigare med en åtgärd som bryter den sedan en tid inledda minskning som jag ovan refererat.

Vid en internationell jämförelse kan man till exempel konstatera att skattenivåerna varierar mycket. I flera länder är skatten på hästspel utarbetad med hänsyn till förutsättningarna att bedriva hästsport. Den svenska spelskatten är högre än i de övriga nordiska länderna och tillhör de högsta i Europa. Den effektiva skatten har ökat årligen och var 11,5 % år 2004. Det innebar att av ATG:s omsättning på ca 10,8 miljarder kronor 2004 erhöll staten 1,2 miljarder i spelskatt och kunderna 7,4 miljarder som återbäring på sina spelinsatser, medan återstoden, ca 1,2 miljarder kronor, gick till sporten (prispengar, ersättning i premielopp, ersättning till uppfödare). Det innebär sålunda att staten lade beslag på en lika hög andel som hästnäringen totalt.

Jag vill mot den angivna bakgrunden fråga statsrådet:

I vilken utsträckning är statsrådet beredd att föreslå en översyn av beskattningen av just hästspel, eller föreslå andra åtgärder beträffande hästspel, i syfte att förbättra situationen för hästnäringen?