den 1 februari

Interpellation 2005/06:232 av Axel Darvik (fp) till samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin (s)

Byggande av studentbostäder

Den rådande bostadsmarknaden för studenter är kärv. Det kan ta månader innan en student får en bostad och en del studenter får tacka nej till sina studieplatser eftersom de inte lyckats skaffa sig en bostad. Det är på tiden att det görs något åt saken.

Bostadsproblemet är särskilt stort i Sveriges storstäder: Stockholm, Uppsala, Göteborg och Malmö etcetera där bostadssituationen beskrivs som akut. Folkpartiet anser att Sverige inte har råd att förlora fler forskare, studenter och arbetskraft på grund av avsaknad av bostäder. Med färre bostäder minskar även tillväxten och för Sveriges del innebär det att även kunskapen minskar.

2002 års bostadsminister Lars-Erik Lövdén skriver i sin artikel från den 24 augusti 2002: ”Med en sänkt byggmoms kan vi bygga 20 000 nya studentbostäder under den närmaste fyraårsperioden.” (Gefle Dagblad). År 2006 står vi med facit i hand och vad har hänt med de 20 000 nya studentbostäderna som Socialdemokraterna lovade Sveriges studenter? År 2005 visar siffran på att det endast har byggts 4 030 + 2 056 + 2 751 = 8 837 nya studentbostäder. Prognosen för hela fyraårsperioden är knappt 12 000. Hur man än räknar säger det sig självt att siffran är långt ifrån de 20 000 bostäder som studenterna blivit lovade.

De åtgärder som Socialdemokraterna tog fram 2002, direkta subventioner och bidrag för momskostnader, har visat sig vara ett misslyckande. Och att ”bygga bort bostadsbristen” som Lars-Erik Lövdén lovade har i stället blivit ett luftslott på väg mot kollaps.

Genom att ta in utländska byggaktörer och slopa handelshindren för byggmaterial kan vi öka konkurrensen på bostadsmarknaden. Karteller måste kriminaliseras och den senaste tidens skandaler visar behovet av att Konkurrensverket utövar en strängare granskning.

Tack vare att vi vill slopa fribeloppsgränsen för studenter och höja studiemedlet med 400 kr kan vi öka studenternas betalningsförmåga. Subventioner stärker i första hand hyresvärdarnas positioner medan stöd till studenterna stärker hyresgästerna. Reglerna för byggande av studentbostäder måste förenklas och det är också nödvändigt att se över vissa krav. Till exempel borde tillgänglighetskraven avskaffas för studentlägenheter och i stället borde det krävas att några procent av lägenheterna vid byggnation görs fullt handikappanpassade. På detta sätt kan vi få en sundare bostadsmarknad.

Min fråga till samhällsbyggnadsminister Mona Salin är om hon kommer att be studenterna om ursäkt för det svikna löftet och vilka åtgärder hon är beredd att vidta för att vi ska få en mer sund bostadsmarknad där studenternas intressen främjas.