den 1 februari

Interpellation 2005/06:231 av Sverker Thorén (fp) till statsrådet Ulrica Messing (s)

Beredskap vid oljeolyckor

När en oljeolycka inträffar måste kommunerna på kort tid fatta avgörande beslut. Det får inte råda någon tvekan om vem som ska göra vad och vilka metoder som är mest lämpliga. I Riksrevisionens rapport När oljan når land (RIR 2005:31) visas att Sverige har dålig beredskap i kommunerna och att det statliga stödet inte når ut samt att tillsynen inte motsvarar kraven. Staten har alltså inte säkerställt en god kommunal beredskap för oljekatastrofer och den avgörande frågan om det är staten eller kommunen som avgör om fartyget ska tillåtas gå i hamn är fortfarande oklar.

Därför är det fortfarande mycket oklart om Sverige har ett juridiskt hållbart system med nödhamnar. Efter oljekatastrofen 2002 med tankern Prestige utanför den spanska kusten beslutade EU att varje land skulle utse nödhamnar dit ett till exemepl en skadad, läckande oljetanker kunde anvisas. I direktiv 2002/59/EG ska medlemsstaterna utarbeta planer för att i sina vatten kunna ta emot fartyg i nöd.

Det är mycket viktigt att lagstiftningen blir heltäckande så att en akut händelse inte riskerar att falla mellan stolarna eller att fartyg i nöd nekas tillträde till hamn. Folkpartiet liberalerna har vid ett flertal tillfällen påpekat detta och infrastrukturministern gav i maj 2004 Kustbevakningen och Sjöfartsverket i uppdrag att utreda behovet av förändringar i fråga om mottagandet av fartyg i nöd.

Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

Vilka initiativ har statsrådet tagit efter det att Kustbevakningen och Sjöfartsverket lämnat sin Rapport angående behovet av förändringar i fråga om mottagandet av fartyg i nöd (dnr 0701-04-16596)?

Avser statsrådet att ta initiativ så att Sverige lever upp till kraven i de EU-direktiv som skulle ha varit införda den 5 februari 2004?