den 25 januari

Interpellation 2005/06:220 av Sven Gunnar Persson (kd) till statsrådet Lena Sommestad (s)

Beredskapen i händelse av oljeolyckor

Oljetransporterna i Östersjön beräknas öka med 40 % mellan 1995 och 2017. De största fartygen fraktar 150 000 ton olja och alla tankfartyg är inte sjövärdiga. Därför ökar risken för allvarliga olyckor i Östersjön.

Om en allvarlig oljeolycka inträffar har Räddningsverket, Naturvårdsverket och länsstyrelsen ett övergripande ansvar. Men det behövs också en beredskap på kommunal nivå om skadorna av ett oljeutsläpp ska kunna minimeras. Det är viktigt att en sådan plan finns för att det inte i en akut situation ska uppstå oklarheter och diskussioner kring vem som ansvarar för vad. Enligt Riksrevisionens granskning saknar emellertid två tredjedelar av kustkommunerna i södra och mellersta Sverige en beredskapsplan i händelse av en oljeolycka.

Enligt Riksrevisionen har de kurser som hålls i kommunerna om hur en oljeolycka ska hanteras rönt mycket svalt intresse. De statliga myndigheterna har inte heller varit särskilt aktiva i sin tillsyn.

Riksrevisionen föreslår därför en mer stringent tillsyn och bättre samordning, liksom en översyn av huruvida en samlad lagstiftning behövs på området.

Det bästa vore om effekterna av ett fartygshaveri kunde begränsas i ett tidigt skede. Kristdemokraterna har därför i riksdagen påtalat behovet av att i förväg utse naturliga nödhamnar, platser längs den svenska kusten dit havererade fartyg ska kunna färdas eller bärgas för att förhindra att exempelvis en last av olja rinner ut i havet och sprider sig längs en större kuststräcka. EU har beslutat (direktiv 2002/59/EG) om inrättandet av ett system med sådana på förhand utpekade lämpliga nödhamnar. Emellertid har den svenska regeringen ännu inte på ett tillfredsställande sätt genomfört detta.

Jag vill ställa följande fråga till statsrådet:

Vad avser statsrådet att göra för att säkerställa att alla svenska kustkommuner ska ha fungerande beredskapsplaner i händelse av större oljeolyckor?