den 23 januari

Interpellation 2005/06:215 av Elina Linna (v) till statsrådet Ulrica Messing (s)

Uranbrytning i Sverige

Vänstersocialistiska gröna gruppen i Nordiska rådet (VSG) har tidigare ställt frågor till de svenska och finska regeringarna om uranbrytning inom respektive land och hur den kan tänkas påverka miljön framöver, om något eller några av de områden där det nu pågår uranprospektering blir aktuella för brytning. På senare tid har uppgifterna om nya prospekteringstillstånd duggat tätt.

Den svenska regeringen har via statsrådet svarat att någon svensk uranbrytning inte är aktuell. Orsaken till denna interpellation är då att de internationella företag som i dag satsar stora belopp på prospektering trots detta besked ser fram emot att det inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att bli lönsamt att bryta uran i Sverige, särskilt som nu Kina med flera länder räknar med att satsa stort på kärnkraft. Den svenska regeringens uttalanden, som ju även framförts i medierna, tycks således inte ha gjort intryck på de stora bolagens ledningar.

På en lång rad platser i Sverige oroar sig nu befolkningen för vad en eventuell uranbrytning i deras närmiljö kan komma att medföra. Vi vet att uranbrytning är en mycket smutsig och miljöförstörande verksamhet. Vid dagbrott förorsakar den jättelika sår i jordytan. Vid samtliga typer av brytning måste oerhörda mängder av lågstrålande material skyfflas undan och deponeras. Tungmetaller, som vid all gruvbrytning, men även radioaktiva ämnen kommer ut i miljön och förs vidare med vattendrag eller via luften. Sedan ger bearbetningen av uranmalmen till råuran, och så småningom också anrikningen av uranet, upphov till ytterligare mängder av avfall som då innehåller 70@90 % av råuranets ursprungliga radioaktivitet. Det är i detta avfall man finner det utarmade uran, depleted uranium, som även används i vapentillverkning och som av många anses ha orsakat den så kallade gulfsjukan i Irak.

Den svenska kärnkraften ska avvecklas, men starka krafter inte minst inom näringslivet men också inom politiken verkar för att beslutet ska rivas upp. Läget för dem som värnar sin miljö är alltså minst sagt osäkert. I Sverige ger myndigheten Bergsstaten tillstånd till prospektering. Detta samtidigt som ansvarigt statsråd säger att det inte kommer att tillåtas någon brytning, således en mycket motsägelsefull situation.

Statsrådet har nu i medierna uttalat att det skulle vara viktigt att ha kunskap om var det finns uran i den svenska berggrunden. Ett uttalande som förbryllar, om avsikten verkligen är att det inte ska brytas.

På vissa håll verkar prospekteringsansökan ha lämnats in för andra metaller, medan respektive företags hemsida berättar om att man söker efter uran. Detta ger ingen positiv bild av företaget utan väcker i stället ytterligare oro.

Från Vänsterpartiets sida ser vi problemet med radioaktiv nedsmutsning av miljön i ett större sammanhang. Samtliga kärntekniska anläggningar i landet och i övriga länder runt Östersjön släpper regelmässigt ut radioaktiva ämnen till luft och vatten. Gränsvärden finns för samtliga utsläpp, men den sammantagna situationen känns oroande. Ett flertal rapporter talar exempelvis om stigande radioaktiva halter uppmätta i Östersjöfisk. Om nu den svenska kärnkraften avvecklas men man samtidigt får en omfattande uranbrytning grusas alla förhoppningar om en förbättring.

Mina frågor till statsrådet blir då:

1. Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att övertyga oroade människor om att ingen uranbrytning kommer att äga rum?

2. Avser statsrådet att verka för att veta var det finns brytvärt uran?

3. Har statsrådet tagit reda på vilka ansökningar om prospektering av övriga metaller som i praktiken gäller även uran?

4. Avser statsrådet att ta itu med frågan på så vis att man på departementet noga följer utvecklingen?