den 20 januari

Interpellation 2005/06:210 av Erik Ullenhag (fp) till statsrådet Ylva Johansson (s)

Äldres psykiska ohälsa

Äldre människor med psykiska problem får inte alls den uppmärksamhet av vården som de förtjänar. Detta trots att befolkningsundersökningar visar att förekomsten av psykisk ohälsa ökar med stigande ålder. En fjärdedel av de äldre över 75 år behöver hjälp med psykiatriska problem. En äldre person som lider av psykisk ohälsa har ofta en kombination av psykologiska, fysiska och sociala behov vilket kräver särskilda insatser av vården och kommunernas äldreomsorg. Ungefär 30 % av de multisjuka har depressiva symtom.

Flera undersökningar visar att äldre sällan får adekvat behandling för depression och att självmord hos äldre oftast beror just på denna sjukdom. Självmord är vanligare bland äldre än bland yngre, tvärtemot vad som ofta framkommer i debatten. Det är därför viktigt att tidigt upptäcka depressioner. Ångest innebär stort lidande för många äldre, men med korrekt behandling kan även mycket gamla människor få sin livskvalitet höjd. Människor med schizofreni har visserligen fått sin diagnos i unga år, men efter ett kanske tillbakadraget liv utanför vårdens kontaktnät dyker de upp inom sjukvården eller äldreomsorgen när de drabbas av ålderskrämporna.

Men de allmänpsykiatriska klinikerna prioriterar ofta andra grupper. De geriatriska klinikerna prioriterar akuta somatiska tillstånd. Och det finns över huvud taget ingen särskild vård för äldre med schizofreni. Därför behövs enligt Folkpartiets uppfattning en utbyggnad av specialiserade vårdenheter för psykogeriatrik med tillgång till slutenvård för äldre med psykiatriska sjukdomar. Det finns också en brist på platser i lämpliga boendeformer för äldre med psykiatriska diagnoser. Det ansvaret ligger på kommunerna, som inte har satsat tillräckligt mycket på denna grupp. Yngre som drabbas av svåra psykiska besvär remitteras till specialist, medan äldre ofta behandlas av allmänläkare med anknytning till boendet. Det krävs ett bredare samarbete mellan geriatrik, psykiatri och kommunal äldreomsorg för att de äldre ska få en värdig vård. Det måste också finnas ett smidigt samarbete med demensvården och missbrukarvårdens olika delar eftersom det för många äldre är fråga om en flytande övergång till och från psykiatrin.

Regeringen utsåg 2003 en nationell psykiatrisamordnare som till den 1 november 2006 ska se över frågor som rör arbetsformer, samverkan, samordning, resurser, personal och kompetens inom vård, social omsorg och rehabilitering av personer med allvarlig psykisk sjukdom eller psykiska funktionshinder (dir. 2003:133). Syftet är att åstadkomma förbättringar för en eftersatt grupp.

Direktiven från regeringen har brister, bland annat omfattar inte uppdraget uttryckligen insatser för psykiskt sjuka äldre. Detta är anmärkningsvärt mot bakgrund av de eftersatta behoven och målgruppens storlek.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga statsrådet Ylva Johansson:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta så att regeringen ger tilläggsdirektiv till den nationella psykiatrisamordnaren att särskilt beakta de psykiskt sjuka äldre och deras livsvillkor?