den 26 september

Interpellation 2005/06:21 av Linnéa Darell (fp) till statsrådet Hans Karlsson (s)

Avstämningsmöten

I propositionen Drivkrafter för minskad sjukfrånvaro, där bland annat förslaget om arbetsgivarnas medfinansiering av sjukförsäkringen ingår, skriver regeringen följande: Regeringen anser att avstämningsmöten är ett av Försäkringskassans viktigaste instrument i sitt samordningsarbete med den försäkrades rehabilitering. Regeringen uttryckte också att genom införandet av bestämmelser om vid vilken tidpunkt Försäkringskassan ska kalla den försäkrade till dessa möten så ”tydliggörs vilka förväntningar de försäkrade och arbetsgivarna kan ha på försäkringsadministrationen”.

Arbetslivsministern var övertygad om att avstämningsmötena skulle bli centrala i arbetet med att åstadkomma kortare sjukskrivningar och snabbare rehabilitering. I riksdagsdebatten kring medfinansiering beskrev ministern det på följande sätt: ”Jag är helt övertygad om att det här kommer att leda till fler möten med Försäkringskassan, med läkare och med arbetsgivaren med fokus på individen.”

Har då statsrådets förhoppningar infriats? På den frågan blir svaret ett klart nej. I förra årets budgetproposition konstaterade regeringen att avstämningsmöten inte hade kommit i gång i önskad omfattning. Och i årets budgetproposition tvingas regeringen medge att det fortfarande inte genomförs avstämningsmöten i den omfattning som behövs.

Och nyligen visar Temo i en undersökning bland företagare att endast två arbetsgivare av tio har blivit kallade till avstämningsmöte inom de två veckor, som regeringen utlovat. Detta är illa av flera skäl. Det är illa för den försäkrade, som får vänta längre än nödvändigt på sin rehabilitering. Och det är illa för alla de företagare, som får betala för en heltidssjukskrivning i onödan. En av idéerna bakom avstämningsmöten var ju att snabbt få i gång rehabilitering eller övergång till deltidssjukskrivning.

I årets budgetproposition skriver regeringen att Försäkringskassans målsättning är att kraftigt öka antalet avstämningsmöten under 2006. Men regeringen själv hänvisar endast till den lagstiftning som trädde i kraft för snart ett år sedan.

Med hänvisning till det dåliga resultatet av denna lagstiftning, som drabbar både försäkrade och arbetsgivare, vill jag fråga statsrådet:

Vilket ansvar har statsrådet för det dåliga resultatet?

Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att Försäkringskassan ska klara av uppdraget att kalla till avstämningsmöte inom två veckor efter att rehabiliteringsutredning inkommit?