den 13 januari

Interpellation 2005/06:197 av Gustav Fridolin (mp) till försvarsminister Leni Björklund (s)

Vapensamarbete mellan Sverige och Israel

”Utvecklingen har gjort att vi inte har något intensifierat militärt samarbete med Israel”, sade försvarsminister Leni Björklund i riksdagen den 9 juni 2005 som en sammanfattning av sitt svar på en rad kritiska frågor av Alice Åström.

En annorlunda bild framkommer efter en omfattande genomgång av det tillgängliga material som inte är hemligstämplat, och samtal med företrädare för de flesta berörda myndigheter och företag @ bland annat Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Försvarets forskningsinstitut, Saab Aerosystems med flera @ som genomförts av Palestinagrupperna i Sverige.

Några exempel:

Den 3@7 juli 2005 genomförs ett besök hos firman Kinetics i Israel av en svensk militär delegation bestående av en major, en kapten och en löjtnant. Det påpekas särskilt i beviljandet av resan från Försvarsmaktens Markstridsskola att ”resan genomförs i uniform”. Syftet med resan uppges vara att ”inom ramen för studie REMO stridsvagn 122” bese bland annat "värme/kyl/NBC- och kraftanläggningar för stridsfordon”. Dessutom påpekas att ”i samband med detta skall även Merkava 4 studeras.”

Den 7@10 mars 2005 deltar ett antal svenska officerare på inbjudan av Israels militärattaché i Sverige, överste Shmuel Avivi, i den andra internationella konferensen om så kallade lågintensitetskonflikter (Low Intensity Conflict, LIC) i Tel Aviv. För konferensavgiften, 600 dollar per person, kan svenskarna lyssna på föredrag av israeliska officerare om Urban Warfare, Guerilla Warfare, Protracted LIC, eller med andra ord den sorts krigsverksamhet som Israel är inblandat i på grund av ockupationen av palestinska områden. ”Intresserade gäster” kan också för ett tillägg av 130 dollar följa med på en endagsutflykt till ”the northern part of Israel (Golan Heights and the Galilee)”. Att Golanhöjderna enligt internationell rätt inte är en del av Israel utan en ockuperad del av Syrien framgår inte av programmet.

Parallellt med LIC-konferensen pågår ett medicinskt seminarium med minst en svensk deltagare som kan få del av israeliska synpunkter på bland annat ”Medical dilemmas in LIC - as seen through the commanders eyes”, ”Civil protest and public disorder as a tactical and medical dilemma” och ”Physiology and ´less than lethal weapons´ - where is it best to strike?”. Inte minst intressant är vilka slutsatser för den svenska försvarsberedskapen den närvarande stabsläkaren ska dra av utbildningen i var på kroppen det fysiologiskt är bäst att slå till med ”less than lethal weapons”, vilket i klartext bland annat betyder den sorts så kallade gummikulor @ metallkulor med gummiöverdrag @ som för ett antal år sedan vållade dåvarande utrikesminister Sten Anderssons upprördhet när han fick träffa några palestinska ungdomar som förlamats för livet av dem.

Den 28 januari 2005 tillstyrks en ansökan från två svenska majorer att till en kostnad av 28 000 kr ”besöka israelisk industri i syfte att inhämta grundläggande underlag avseende taktiska UAV-system för Marktaktiska UAV-studiens räkning, tillsammans med Sveriges Militärattaché”.

År 2005 får Sverige en militärattaché i Israel.

Den 26 mars 2004 hemställer FMV till svenska ambassaden i Tel Aviv ”med hänvisning till Säkerhetsskyddsöverenskommelse, Security Aspects Letter-RFQ att bifogat hemligt dokument överlämnas till Elop Electro-Optics Industries Ltd enligt bifogad skrivelse från Saab Tech AB”. Den 22 april 2004 är det dags för nästa identiska hemställan om att svenska ambassaden ska överlämna hemliga handlingar till ett israeliskt krigsmaterielföretag. I FMV:s diarium finns angivet för närliggande data (den 22 mars och den 31 mars 2004): ”Sändning av hemligt dokument till tänkbar leverantör av IRST och CESM....1 ex avgår med kurir till Sv amb/Tel Aviv”.

Mellan den 30 oktober och den 7 november 2003 besöks Berga Örlogsskolor och HMS Gävle av Haim Levanony, David Sahyani och Zeev Aizik från det israeliska krigsmaterielföretaget Rafael för att genomföra ”felsökning och reparation av störsändare på HMS Gävle”.

Den 8 mars 2003 står att läsa i FMV:s diarium: ”Beslut. Bemyndigande att underteckna säkerhetsskyddsavtal med behörig israelisk myndighet för Pär Landby”.

Den 21 maj 2003 skickar Israels militärattaché Shmuel Avivi en begäran om information till överste Joakim Collin vid det svenska försvarshögkvarteret. Det handlar om ”det förhållanden under vilka u-båtsbesättningar lever”. Eftersom den israeliska flottan saknar erfarenhet av sådant vill man av sina svenska kolleger få upplysningar om bland annat lämplig utformning av manskapshytter, matrum, kök för 45 besättningsmän och kaffehörn.

År 2003 visas JAS Gripen på flygmässan i Paris med ett vapenpaket (luftförsvarsrobotar, markmålsvapen, spaningskapslar) från den israeliska vapentillverkaren Raphael.

Den 24 september 2002 mottar brigadgeneral Jan Andersson, flygtaktiska kommandot, operativa avdelningen, Försvarsmakten en delegation på fem personer från Rafael.

Den 18 februari 2002 besöker två israeliska Rafaelföreträdare Musköbasen. Samma månad besöks Muskövarvet, ubåtsflottiljen och ubåten Västergötland av nio israeliska ingenjörer från Rafael.

I januari 2002 deltar en svensk löjtnant i teknisk utbildning hos Rafael i Haifa, Israel.

År 2002 sker en testflygning med israelisk UAV (Unarmed Aerial Vehicle) i Övre Norrland.

Den 30 maj 2001 skickar Israels militärattaché för Skandinavien Gabi Kessler ett brev till Major Allan J Sooman (Sjöman?) på försvarshögkvarteret med en niosidig förteckning för israelisk krigsmateriel som ska utställas på Flygmässan i Paris, däribland SOREK 4 (turbojetmotor för missiler och förarlösa flygplan), PUMA-330 ”SOCAT” (attackhelikopter), Hermes 450 UAV (förarlöst spaningsplan), DELILAH (luft-mark förarlöst flygplan), NEGEV (kpist), PYTHON-4 (luft-luft missil) och ytterligare några dussin högteknologiska vapensystem från israeliska vapenfabriker som Bet Shemesh, Controp, Elbit, Elisra, IAI, IMI, Magan, Rada, Radom, Rafael, TAT. Kessler vill ha hjälp med att sprida materialet till Sveriges flygvapen, flotta och materielverk. Han vill också arrangera ett möte på mässan mellan svenska ansvariga och den israeliske generalen Amos Yaron. På följebrevet från försvarshögkvarteret till FMV finns antecknat för hand: ”Anders Eriksson. För spridning”. Och därefter: ”Besök israeliska paviljongen inplanerat för VIP-delegation till 20/6/AE” (FMV Dnr Analys 01840:25808/01).

I september 2000 beslutar regeringen att ge försvarsmakten bemyndigande att teckna säkerhetsavtal med Israel. I augusti 2000 utger FOA en rapport från en konferens i mars 1999 i Ceasarea, Israel om ”The future of Military doctrine”. Rapportören Jan Foghelin konstaterar att konferensen handlade om hotbilder med tonvikt på Israel och USA, varpå följer en sammanfattning av hur Israels ÖB Mofaz och andra israeliska samt några amerikanska officerare ser på framtidens ”hotbilder” @ där en självklar utgångspunkt är att Israel är hotat av palestinierna, inte tvärtom.

Försvarsmaktens så kallade toppreseplan uppger att Sverige under första halvåret 2000 besöks av Israels ÖB.

I flera avseenden strider denna bild som framkommer ur det offentligt tillgängliga materialet hos olika relevanta myndigheter och verk mot den bild försvarsminister Leni Björklund gav i riksdagen den 9 juni 2005:

a. Av Leni Björklunds riksdagssvar får man intrycket att det militära besöksutbytet tog slut med ett besök av Sveriges ÖB i Israel 1998. Att Israels ÖB enligt Försvarsmaktens toppbesöksplanering skulle besöka Sverige 2000 nämns inte. Men framför allt nämns inte den skytteltrafik av militära och militärtekniska besök som länge pågått mellan Sverige och Israel. Enbart i FMV:s diarium finns ett fyrtiotal svenska tjänsteresor till Israel angivna för tiden 2000@2004. Till detta kommer alla israeliska besök i Sverige och alla besök i regi av andra myndigheter. Besöken handlar inte enbart om direkta följder av gjorda inköp utan om deltagande i utbildningar och konferenser av betydlig allmännare militärt syfte, där svenska befattningshavare medverkar i analyser kring Mellanösternkonflikten med deltagande från endast den sida som utövar illegal ockupation i strid med internationell rätt.

b. Enligt Leni Björklund skulle israelisk medverkan vid militärteknisk prövning ha skett närmast av en tillfällighet. ”Vi har använt ett franskt företag för att leverera en UAV, en obemannad farkost. De har i sin tur valt en israelisk produkt.” Men enligt dokument som gjorts tillgängliga planerades israelisk medverkan i detta redan 2000, medan flygningen utfördes 2002. Det förefaller märkligt om det skulle ha kommit som en överraskning för berörda svenska myndigheter att UAV:n hade israeliskt ursprung. Ska det tolkas som att beställningen inte skulle gjorts om det israeliska sambandet varit känt tidigare? Något sådant finns inte ens antytt i försvarsministerns redogörelse, varför bortförklaringen förefaller poänglös.

c. Beträffande det intensiva samarbetet med Raphael säger försvarsministern bara att ”personal från Raphael har medverkat vid klargörning inför prov men ej deltagit i själva provverksamheten. Provresultat och utvärdering har sekretessbelagts och varken delgivits leverantören eller israeliska myndigheter.” De mängder med israeliska militärtekniker från Raphael som åkt i skytteltrafik till Musköbasen och andra högkänsliga svenska försvarsanläggningar skulle alltså inte ha varit kapabla att göra bedömningar och iakttagelser av intresse för den israeliska krigsmakten? Och de många säkerhetsskyddsavtal som möjliggjort överlämnande av hemligt material till israeliska myndigheter och företag skulle alltså inte i något fall ha omfattat material av militärt intresse?

d. Försvarsministern erkänner att forskningssamarbete förekommit tidigare. Däremot hävdar hon att så inte längre sker. Samtidigt har redovisats att en svensk stabsläkare deltagit i en konferens kring mängder av krigsmedicinska frågor. Var går gränsen för ”forskning” och ”vetenskapligt samarbete” i dessa sammanhang? Har verkligen allt utbyte med Israel inom vetenskapsområden som kan ha militär betydelse upphört? Något sådant entydigt besked har inte givits.

e. När det gäller samarbetet med Israel beträffande JAS Gripen tycks försvarsministern mena att det är en tillfällighet. ”Vi har inte satt in materiel i JAS Gripen från Israel. Där skulle man ha en målutpekningskapsel och den upphandlade Saab, som levererade den, av det tyska företaget Zeiss. Det visade sig att det i sin tur byggde på en grundkonstruktion från en israelisk underleverantör”. Betyder det att beställningen skulle annulerats om man från svensk sida tidigare känt till det israeliska ursprunget?

f. Svensk utnämning av militärattaché i Israel. Enligt försvarsministern är ”beslutet om placeringen kopplat till den säkerhetspolitiska omvärldsbevakningen som kräver militär kompetens och inte till materielsamarbete”. Men av dokumentationen framgår att kopia av dokument som rör krigsmaterielärenden Sverige@Israel oftast skickats till den för Israel sidoackrediterade militärattachén i Turkiet. Nu har denna funktion flyttats till Tel Aviv. Normalt ingår i militärattachéers arbete att biträda svenska myndigheter vid inköp av krigsmateriel. Skulle alltså särskilda riktlinjer till militärattachén i Israel ha lämnats som frigör denne från befattning med krigsmaterielärenden? Det förefaller sannolikt att utnämningen av en militärattaché i Tel Aviv är ett tecken på det militära samarbetet med Israel nu nått en sådan omfattning av en sidoackreditering bedöms som otillräcklig.

Enligt den logik som ligger bakom svensk vapenexport @ att den påstås bidra till förstärkning av den svenska försvarskraften @ måste rimligen den israeliska vapenexporten till Sverige bidra till att stärka den israeliska krigsmaktens styrka.

Mot bakgrund av det ovan angivna vill jag fråga försvarsministern:

Avser försvarsministern att tydliggöra olämpligheten i att svenska militärer deltar i kurser i Israel om så kallade Low Intensity Conflict där det lärs ut hur såväl civilt som väpnat motstånd mot en ockupation ska slås ner?

Avser försvarsministern att tydliggöra vad de säkerhetsskyddavtal som existerar mellan Sverige och Israel i varje enskilt fall innebär i form av israelisk tillgång till sekretessbelagda svenska uppgifter?

Avser försvarsministern att utfärda en särskild riktlinje för militärattachén i Tel Aviv som särskilt anger att denne inte ska befatta sig med vapenhandelsärenden eller på något sätt bistå svenska företag som har eller eftersträvar vapentekniskt samarbete med Israel?

Avser försvarsministern och regeringen att tydliggöra att Israel i hänseende till vapentekniskt samarbete inte är att betrakta som vilket annat land som helst som Sverige har sådant samarbete med?