Interpellation 2005/06:193 av Jörgen Johansson (c) till justitieminister
Thomas Bodström (s)
Polisens verksamhet
Polisen är en av grundstenarna för att uppfylla
målet för att alla människor ska känna trygghet. Då polisens mål är att alla
människor ska känna trygghet i samhället är ambitionen mycket högt ställd
varvid kravet på polisen blir stort. Det innebär bland annat att polis ska
finnas i alla bygder, vara synlig på gator och torg samt finnas till hands när
behov finns. Detta ställer stora krav på såväl organisation, ansvarsområden som
till viss del antal poliser som finns att tillgå.
Rikspolischefen
har uttalat att "man kan fråga sig om poliser ska sprätta omkring på
Östermalmstorg". Uttalandet visar på en negativ syn på patrullerande polis
vilket också tydliggörs när rikspolischefen betonar att ökad patrullering och
polisnärvaro har låg prioritet i landets högsta polisledning. Den syn som rikspolischefen
uttalar stämmer knappast med den syn landets polisstyrelser uttalar då man
betonar att närhet och synlighet är av stor betydelse för snabba insatser. Den
synliga polisen har givetvis också en brottsförebyggande effekt.
Renodlingen
av polisens arbetsuppgifter bidrar till en polis som lever i sin egen värld.
Den folkliga polisen, som är i allmänhetens tjänst, verkar ha försvunnit till
förmån för en mer kommandoinriktad polis. Tillslag, specifik brottsbekämpning
och total avsaknad av förebyggande polisarbete framstår alltmer tydligt som en
framtidsinriktning för svensk polis som stöds av landets polisledning. Den
centrala styrningen av polisen blir allt tydligare medan landets polisstyrelser
alltmer får framtoningen av regional gisslan.
För
att återskapa den lokalt förankrade polisen måste ansvar och befogenheter gå
hand i hand. Det lokala inflytandet över polisen måste öka. Givetvis ska det
finnas målformuleringar för polisens arbete men huruvida patrullerande polis
ska finnas eller ej ska inte vara en fråga för en rikspolischef. Den
centralstyrda polisorganisationen har knappast visat sig vara den effektivaste
lösningen. Avsaknaden av lokal kännedom hos polisen och därmed grogrund för en
hårdare attityd i samhället har präglat senare års utveckling. Den toppstyrning
som sker inom polisen synes prägla hela systemet. Exempelvis tillsätter inte regionernas
polisstyrelser sina chefstjänstemän. Dessa har i stället sin största "trohet"
gentemot centralnivå. I ett sådant system kan inte ansvar utkrävas av de
regionala styrelserna. Trots det framställs de regionala polisstyrelserna som
ansvariga gentemot allmänheten. Styrsystemet är alltså oklart vilket verkar
prägla hela polisens organisation och viljeinriktning i dag.
Min
fråga till statsrådet är:
Vad
avser statsrådet att vidta för åtgärder för att stärka det lokala och regionala
inflytandet över polisens verksamhet så att en polisverksamhet bedrivs som
uppfyller målet om befolkningens känsla av trygghet?