Interpellation 2005/06:192 av Bengt-Anders Johansson (m) till statsrådet
Lena Sommestad (s)
Strandskydd
Miljöministern utlovade i en interpellationsdebatt
med undertecknad i december 2004 att ett förslag med nya regler för strandskydd
skulle läggas på riksdagens bord våren 2006. Enligt uppgift är departementet
framme vid någon form av sluthantering av en proposition i frågan.
Uppenbarligen
drivs departementet av tidsnöd eftersom en tydlig nonchalans gentemot
remissinstanserna visades strax före årsskiftet 2005. När man från
departementet skickar ut remissunderlaget den 2 december 2005 och samtidigt
bjuder in till hearing den 16 december med ett slutligt remissvarsdatum den 23
december är det inte annat än ren arrogans. Uppslutningen vid hearingen visade
också det orimliga i att inbjuda till hearing med kort varsel en vecka före
jul.
Miljö-
och samhällsbyggnadsdepartement har reviderat förslaget till differentierat
strandskydd som föreslås i Ett förnyat strandskydd(Ds 2005:23). I
stället för att differentiera strandskyddet enligt begreppet "god tillgång på
inlandsstränder" ska ett glesbygdsutvecklingsperspektiv användas.
Förslaget
innebär att det ska finnas utökade möjligheter att få dispens från
strandskyddet eller att upphäva strandskyddet inom detaljplan i områden för
glesbygdsutveckling. Kriterierna för ett sådant område läggs fast i förslaget
till lagtext.
Ett
av kriterierna anger att ett sådant område ska vara glest bebyggt. Vad som
anses som glest bebyggt eller glesbygd är däremot inte särskilt klarläggande.
En diskussion förs i förslaget om flera olika sätt att bedöma vad som är
glesbygd, vart och ett med olika utgångspunkter och användningsområden. Den
gemensamma nämnaren är att sätten inte har haft till syfte att bedöma behovet
av bebyggelseutveckling kontra strandskydd. För många kommuner innebär de olika
sätten helt skilda utfall om huruvida kommunen eller delar av kommunen kan
tänkas utgöra glesbygd. Jordförvärvsförordningen pekar otvivelaktigt ut ett
antal församlingar i kommunen som glesbygd medan Glesbygdsverkets definition om
restid till närmaste större tätort troligen diskvalificerar kommunen i sin
helhet.
Totalt
sett visar detta bara på att någon allmän definition inte är användbar i detta
fall. Det är knappast möjligt att skapa en enda enhetlig definition över vad
som är glesbygd eller glest bebyggt område. I detta fall är det inte säkert att
en generell avgränsning överhuvudtaget ska användas.
Vad
som är glest bebyggt bör bedömas i ett lokalt eller regionalt perspektiv då
förhållandena är skilda inom landet. Det kan innebära att behoven att nyttja
stränder för bebyggelseutveckling är lika angelägna i landsdelar utanför
Norrlands inland.
Det
är minst lika viktigt att se på befolkningsutveckling som på
glesbygdskriterier. Områden som har haft vikande trend när det gäller
befolkning och sviktande arbetsmarknad och serviceutbud men som i dagsläget
inte uppfyller glesbygdkriterier kan ha lika stort behov av regional
utveckling. Uppfyller sådana områden andra kriterier, som tillgång på fria
stränder, bör dessa också kunna komma i fråga för både bostadsbebyggelse och
andra anläggningar för lokal utveckling.
Förslaget
med utpekande av områden för glesbygdsutveckling innebär en process som i mångt
och mycket liknar översiktsplaneprocessen. Kommuner konstaterar att man
återigen skapar dubbla processer, samråd och prövningar vilket är mycket
olyckligt.
Det
borde vara möjligt att använda översiktsplaneprocesssen som instrument för att
ge underlag för ett särskilt beslut om områden för glesbygdsutveckling. Det
borde ligga i linje med andra strävanden att samordna miljöbalken och plan- och
bygglagen. Det är inte rimligt att förändringen av strandskyddslagstiftningen
ska ligga utanför alla andra ansträngningar att få en enhetlig och effektiv prövning.
Strandskyddslagen
kommer även fortsättningsvis i princip att förhindra byggande utmed stränder
och vattendrag. Från detta kan ibland ges dispens. Enligt mitt grundläggande
synsätt är detta förfarande inte acceptabelt. Jag vill i stället byta perspektiv.
Det ska vara fritt att bygga vid stränder, medan byggförbud ska kunna meddelas
för särskilt skyddsvärda områden.
Med
ovanstående beskrivning som grund vill jag ställa följande frågor till statsrådet:
1. Vilka åtgärder avser statsrådet att
vidta för att ge rimlig tid för en kommunal remissbehandling?
2. Vilka åtgärder avser statsrådet att
vidta för att minska trubbigheten vid tillämpning av glesbygdsbegreppet när det
gäller bebyggelse i strandnära lägen?
3 Vilka åtgärder avser
statsrådet att vidta för att kommunerna ska kunna hantera strandskyddet inom
den normala översiktsplaneringen?
4 Vilka åtgärder avser
statsrådet att vidta för att vända på perspektiven så att all strandnära mark
ska betraktas som byggbar och att mark kan undantas genom införande av
strandskydd?