den 4 januari

Interpellation 2005/06:184 av Erik Ullenhag (fp) till statsrådet Ylva Johansson (s)

Patientens rätt till kontinuitet och samordning

Alla patienter behöver en egen "lots" i sjukvårdssystemet. Kontinuitet i kontakterna med vårdpersonalen är särskilt viktigt för kroniskt sjuka patienter och äldre med många vårdbehov.

Det är ett mycket starkt skäl till att det behövs ett pålitligt och stabilt nationellt husläkarsystem.

Jag vill här särskilt ta upp cancerpatientens behov av samordning och kontinuitet. Cancervården bedrivs av många olika aktörer och patienten möter en mängd olika vårdgivare @ hon eller han får ofta vård på fler nivåer i sjukvården samtidigt, och behandling vid olika kliniker när tillståndet kräver detta. Provtagningar och undersökningar för diagnostik ingår också i denna komplicerade vårdkedja. Cancervård måste bedrivas med en helhetssyn på patienten, men i dag saknar patienten ofta någon som tar ett tydligt och samlat ansvar för att hålla ihop vård och information. Olika patienter får dessutom olika omhändertagande. Cancerpatienter som ingår i forskningsprojekt, ofta finansierade av företag, har en klart högre nivå i omhändertagandet än övriga patienter, en forskningssjuksköterska tar ett helhetsansvar för patienten på ett exemplariskt sätt.

Patienter som behandlas för cancer måste enligt Folkpartiets uppfattning alltid kunna garanteras en samordningsansvarig person som är direkt engagerad i vård och behandling, och som kan se till att hela "flätan" av olika behov tillgodoses för patienten i vårdprocessen.

Vilken yrkeskategori som ska ansvara för samordningen kan variera från fall till fall. En kurator med kompetens också för de anhörigas sociala behov kan vara särskilt lämplig som ansvarig. För bröstcancerpatienter kan en så kallad bröstssjuksköterska vara ansvarig för eftervården medan stomiopererade kan ha en stomiterapeut som samordnare.

I hälso- och sjukvårdslagens 27 § stadgas att om det behövs med hänsyn till patientsäkerheten, ska för patienten utses en patientansvarig legitimerad läkare. Socialstyrelsen har år 2000 föreslagit att paragrafen ska avskaffas och ersättas av ett krav på att "tillgodose patientens behov av kontinuitet och säkerhet i vården samt att olika insatser för patienten samordnas på ett ändamålsenligt sätt". Detta förslag och frågan om patientansvarig läkare (PAL) och ett förtydligande av vad som menas med patientansvar har dessvärre inte ägnats något politiskt intresse från regeringen på många år. Socialstyrelsens förslag remitterades sommaren 2000 till sex olika instanser, bland andra Kommun- och Landstingsförbunden, Vårdförbundet, Läkarförbundet och Handikapporganisationernas samarbetsorganisation (HSO). Men sedan har inget hänt, och enligt uppgift från Socialdepartementet så har alla remissvar och hela ärendet som sådant förkommit.

Med hänvisning till ovanstående vill jag till statsrådet Ylva Johansson ställa följande fråga:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att tillgodose patientens rätt till kontinuitet och samordning i enlighet med det fem år gamla förslaget från Socialstyrelsen?