den 21 september

Interpellation 2005/06:18 av Chatrine Pålsson (kd) till statsrådet Morgan Johansson (s)

Utskickade barns rättssäkerhet

Fallet med de somaliska syskonen Ahmed och Nimo som skickats till Somalia av sina vårdnadshavare för att gå på koranskola och som senare fick leva som tiggare i Etiopien har fått stor uppmärksamhet. Efter ett inslag i SVT:s Uppdrag granskning fick till slut Ahmed och Nimo komma hem till Sverige men det krävdes ett reportage i Uppdrag granskning för att så skulle ske. De är båda svenska medborgare och uppväxta i Nacka. De har gått i svensk skola, kan språket och känner sig som svenskar. Om Somalia visste de dock inte mycket. Detta till trots kunde inte svenska myndigheter ta hem barnen till Sverige trots de miserabla förhållanden de levde under. I Ahmeds fall var hans ålder ett hinder. Ambassader har ingen rätt att utfärda pass till minderåriga utan föräldrars medgivande. I Nimos fall var ekonomin problemet. Hon är över 18 år men passet skulle kosta 450 kr och resan hem 7 000 kr, det var inte ens att tänka på och socialtjänsten i Nacka ville inte ge henne pengar till en flygbiljett. Efter att fallet uppmärksammats i Uppdrag granskning skedde dock en attitydförändring och tre dagar senare kunde Ahmed och Nimo åter bestiga svensk mark, överväldigade av glädje.

Detta syskonpars öden är gripande och fruktansvärda. Det värsta är dock att det kan finnas hundratals andra barn som just nu lever under samma förhållanden som syskonen Ahmed och Nimo gjort de senaste tre åren. Bara tanken gör mig skärrad.

Socialtjänstministern deltog i Uppdrag granskning tisdagen den 21 september i en diskussion om hur det kunde bli så här, varför barnen inte fick hjälp förrän ett tv-program sändes tre år efter att barnen skickats till Somalia. Statsrådet skyllde på Nacka kommun som ansåg att de försökt hitta kryphål i lagstiftningen för att slippa hjälpa Ahmed och Nimo. Statsrådet hänvisade vidare till det meddelandeblad han skickat till Socialstyrelsen. Det har dock kritiserats av andra för att vara urvattnat och egentligen inte säga någonting. Statsrådet menade att den lagstiftning som i dag finns är tillräcklig och att problemet är kommunerna. Det spelar ingen roll hur lagen utformas, kommuner kommer ändå alltid att försöka hitta kryphål enligt statsrådet.

Det är en oförskämdhet av ett statsråd att uttrycka sig på det sätt som Morgan Johansson har gjort. Att på förhand ta för givet att kommunerna bara är ute efter att hitta kryphål i lagstiftningen är en skymf mot Sveriges kommuner och mot dem som handlägger den typen av ärenden. Regeringen har dessutom förr agerat i samma typ av ärende. Vad gäller könsstympning av flickor så skärptes lagen både 1998 och 1999 så nog används lagstiftningen emellanåt för att komma åt problem. En sak som skulle kunna göras är att låta Lagrådet stämma av lagen och se hur den fungerar. Passlagen kanske borde skrivas om så att minderåriga i vissa fall kan få pass utskrivna utan vårdnadshavares underskrift. Kanske borde pengar lättare kunna lånas ut eller ges till barn i den typen av situation. Frågorna är många men uppenbart är att något behöver göras för att undvika liknande händelser i framtiden och för att hjälpa de barn som just nu uthärdar samma sak som Ahmed och Nimo har gjort.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet Morgan Johansson:

Avser statsrådet att se över lagstiftningen så att liknande situationer inte inträffar i framtiden?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att de barn som i dag lever under liknande omständigheter som Ahmed och Nimo har gjort ska få komma tillbaka till Sverige?