den 21
september
Interpellation 2005/06:18 av Chatrine Pålsson (kd) till statsrådet
Morgan Johansson (s)
Utskickade barns rättssäkerhet
Fallet med de somaliska syskonen Ahmed och Nimo som
skickats till Somalia av sina vårdnadshavare för att gå på koranskola och som
senare fick leva som tiggare i Etiopien har fått stor uppmärksamhet. Efter ett
inslag i SVT:s Uppdrag granskning fick till slut Ahmed och Nimo komma hem till
Sverige men det krävdes ett reportage i Uppdrag granskning för att så skulle
ske. De är båda svenska medborgare och uppväxta i Nacka. De har gått i svensk
skola, kan språket och känner sig som svenskar. Om Somalia visste de dock inte
mycket. Detta till trots kunde inte svenska myndigheter ta hem barnen till
Sverige trots de miserabla förhållanden de levde under. I Ahmeds fall var hans
ålder ett hinder. Ambassader har ingen rätt att utfärda pass till minderåriga
utan föräldrars medgivande. I Nimos fall var ekonomin problemet. Hon är över 18
år men passet skulle kosta 450 kr och resan hem 7 000 kr, det
var inte ens att tänka på och socialtjänsten i Nacka ville inte ge henne pengar
till en flygbiljett. Efter att fallet uppmärksammats i Uppdrag granskning
skedde dock en attitydförändring och tre dagar senare kunde Ahmed och Nimo åter
bestiga svensk mark, överväldigade av glädje.
Detta
syskonpars öden är gripande och fruktansvärda. Det värsta är dock att det kan
finnas hundratals andra barn som just nu lever under samma förhållanden som
syskonen Ahmed och Nimo gjort de senaste tre åren. Bara tanken gör mig
skärrad.
Socialtjänstministern
deltog i Uppdrag granskning tisdagen den 21 september i en diskussion om hur
det kunde bli så här, varför barnen inte fick hjälp förrän ett tv-program
sändes tre år efter att barnen skickats till Somalia. Statsrådet skyllde på
Nacka kommun som ansåg att de försökt hitta kryphål i lagstiftningen för att
slippa hjälpa Ahmed och Nimo. Statsrådet hänvisade vidare till det
meddelandeblad han skickat till Socialstyrelsen. Det har dock kritiserats av
andra för att vara urvattnat och egentligen inte säga någonting. Statsrådet
menade att den lagstiftning som i dag finns är tillräcklig och att problemet är
kommunerna. Det spelar ingen roll hur lagen utformas, kommuner kommer ändå
alltid att försöka hitta kryphål enligt statsrådet.
Det
är en oförskämdhet av ett statsråd att uttrycka sig på det sätt som Morgan
Johansson har gjort. Att på förhand ta för givet att kommunerna bara är ute
efter att hitta kryphål i lagstiftningen är en skymf mot Sveriges kommuner och
mot dem som handlägger den typen av ärenden. Regeringen har dessutom förr
agerat i samma typ av ärende. Vad gäller könsstympning av flickor så skärptes
lagen både 1998 och 1999 så nog används lagstiftningen emellanåt för att komma
åt problem. En sak som skulle kunna göras är att låta Lagrådet stämma av lagen
och se hur den fungerar. Passlagen kanske borde skrivas om så att minderåriga i
vissa fall kan få pass utskrivna utan vårdnadshavares underskrift. Kanske borde
pengar lättare kunna lånas ut eller ges till barn i den typen av situation.
Frågorna är många men uppenbart är att något behöver göras för att undvika
liknande händelser i framtiden och för att hjälpa de barn som just nu uthärdar
samma sak som Ahmed och Nimo har gjort.
Med
anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet Morgan
Johansson:
Avser
statsrådet att se över lagstiftningen så att liknande situationer inte
inträffar i framtiden?
Vilka
åtgärder avser statsrådet att vidta för att de barn som i dag
lever under liknande omständigheter som Ahmed och Nimo har gjort ska få komma
tillbaka till Sverige?