den 20
december
Interpellation 2005/06:173 av Torsten Lindström (kd) till statsrådet
Sven-Erik Österberg (s)
Kommunala satsningar på utbyggnad
av stadsnät
Åtskilliga kommuner runtom i landet gräver för
närvarande ned svartfiber med hjälp av statliga bredbandspengar. Regeringens
satsning på "bredband till alla" är lovvärd men för också med sig ett antal
risker. De statliga stödmiljarderna är ju i första hand avsedda för
bredbandsutbyggnad utanför stadskärnorna men det visar sig att kommunerna är
mycket aktiva att bygga svartfibernät också i de stora tätorterna samt
tillhandahålla tjänster i näten @ det vill säga gå uppåt i värdekedjan. Det
innebär att många kommuner ger sig ut i ren affärsverksamhet. Förutom stora
investeringskostnader kan detta också vara en riskverksamhet där dagens teknik
mycket snart kan vara föråldrad med de snabba förändringar som sker på
IT-området. Näten kanske inte blir den kassako man tänkt sig utan tvärtom en
förlustaffär som därmed tränger ut kommunernas kärnverksamheter.
I
flera debatter i riksdagen har frågan om konkurrensneutralitet mellan de
kommunala stadsnäten och de kommersiella aktörerna tagits upp.
Infrastrukturminister Ulrica Messing har bland annat svarat: "För det första
får stöden endast användas för utbyggnad av bredband i glest bebyggda områden
där det inte finns intresse för en kommersiell utbyggnad. För det andra ska
marknadens aktörer involveras genom en affärsmässig konkurrensutsättning. För
det tredje är det endast nät som är öppna och operatörsneutrala som har rätt
att få del av stöden."
Vidare
hänvisade ministern till överklagandemöjligheten: "Vi följer väldigt noga hur
kommunerna hanterar de stöd och villkor som också ingår i bredbandssatsningen
om att det ska ske en upphandling. I de fall som det finns en oro för att
kommunen på något sätt har genat i den frågan kan man som enskild aktör luta
sig mot kommunallagen som är väldigt tydlig på den punkten. I de fall som det
rör sig om ett kommunalt bolag finns det också möjlighet att överklaga
ärendet."
Problemet
är att kommuner bortser från överklaganden också när de blir fällda i
länsrätten som senast i fallet Södertälje. Man säger bara att man struntar i
domar och bygger ändå.
I
den senaste interpellationsdebatten sade ministern också: "Jag ska ställa en
konkret fråga till Post- och telestyrelsen om man utifrån de uppdrag och det
underlag som man i dag har kan ge mig en försäkran @ och jag i min tur kan
förmedla den till riksdagen @ om att man har tittat på de överklaganden som har
gjorts och om att man följer de pengar som har fördelats och ser efter om de
har fördelats på ett rättvist och konkurrensneutralt sätt. Om man på Post- och
telestyrelsen själv upplever att man inte har de svaren är jag beredd att
komplettera deras uppdrag. Men låt mig först ha den dialogen med myndigheten så
att jag inte bara staplar uppdragen på varandra. Jag vill också vara säker på
att de ger ett mervärde."
Det
vore nu intressant att veta vad ministerns frågor hos PTS har gett för
resultat. Hur ser man exempelvis på Södertäljefallet?
I
detta sammanhang önskar jag svar på frågan om hur kommunministern ser på att
kommunala resurser används på ett sätt som kan riskera att tränga ut andra
verksamheter. Därför interpelleras just kommunministern.
En
tydlig risk med kommunala satsningar på stadsnät är ju att de kan komma att bli
en kännbar belastning för den kommunala budgeten. Det nät som byggs i dag med
statligt stöd måste också underhållas och uppgraderas i framtiden. Är dessa
kostnader något som kommunerna tagit med i kalkylen när man erbjuder
medborgarna bredband till kraftigt subventionerat pris?
Jag
ser en tydlig fara med dessa riskprojekt. Utbyggnaden av kommunala stadsnät kan
komma att konkurrera om de redan i dag knappa resurser som kommunerna har till
vård, skola och omsorg. Jag är tveksam till att kommuninvånarna i exempelvis
Umeå, Västerås och Södertälje uppskattar att det av kommunen ägda stadsnätet
kan bli en gökunge som tränger ut andra prioriterade kommunala verksamheter.
Mot
bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet:
På
vilket sätt har statsrådet sett till att följa upp frågan om kommunernas arbete
med kommunala stadsnät?
Vilka
risker ser statsrådet med att stadsnätssatsningarna kan komma att tränga ut
andra kommunala verksamheter?
Om
statsrådet anser att kommunerna ska bedriva stadsnätsverksamhet, hur avser
statsrådet att följa upp denna verksamhet så att den inte tar nödvändiga
resurser från kommunernas kärnuppgifter såsom vård, skola och omsorg?