den 12 december

Interpellation 2005/06:166 av Sven Gunnar Persson (kd) till statsrådet Ulrica Messing (s)

Miljöbilar

Det överordnade miljömål som riksdagen fastslagit lyder: ”Vi ska lämna över ett samhälle till nästa generation där de största miljöproblemen är lösta.” Lyckligtvis finns det en bred politisk enighet kring detta överordnade mål. Detta mål innebär att politiken ska ha ett generationsperspektiv som ställer barnen i centrum, vilket är glädjande.

För att uppnå det överordnade miljömålet krävs bland annat att farliga utsläpp minskas på olika områden i samhället. Transportsektorn är ett sådant viktigt område. Utvecklingen med modellprogram både vad gäller hybridbilar, etanolbilar och biogasbilar är mycket glädjande. Det är viktigt att politiken är pådrivande i utvecklingen av olika alternativa fordon som leder oss bort från fossilsamhället.

Det är mot denna bakgrund som det förslag på definition av miljöbilar som Vägverket nyligen överlämnade till regeringen ska bedömas. Hur kommer ett införande av en miljöbilsdefinition i enlighet med vad Vägverket föreslår att förbättra miljön i ett längre perspektiv?

Den definition av miljöbil som Vägverket föreslagit inkluderar samtliga bilar som säljs i Sverige som kan drivas med alternativa bränslen och bensindrivna bilar med förbrukning på 0,5 liter per mil eller mindre. (Diesel 0,45 liter per mil).

Ett påtagligt problem med den föreslagna definitionen är att bilar som kan drivas med alternativa bränslen definieras som miljöbilar oaktat om dessa verkligen drivs med alternativa bränslen eller inte. Den uppföljning som föreslås vad gäller rapportering av drivmedelsinköp är till intet förpliktigande. Det är alltså fullt möjligt att köpa en stor bil med hög bensinförbrukning och ändå få denna klassad som miljöbil enligt Vägverkets definition bara för att den kan köras på alternativa drivmedel.

Om utgångspunkten med en miljöbilsdefinition är att minska utsläppen av koldioxid måste det också säkerställas att de bilar som inkluderas i definitionen faktiskt har avsevärt lägre utsläpp än andra bilar. Så är naturligen fallet med de bensin- och dieselbilar som faktiskt har en låg förbrukning.

Vägverkets förslag till miljöbilsdefinition har enbart ambitionen att ta hänsyn till utsläppen av koldioxid. Att begränsa utsläppen av den viktigaste växthusgasen koldioxid är naturligtvis mycket viktigt. Men det finns också andra utsläpp som är viktiga att reducera, inte minst för att uppnå miljökvalitetsmålet om frisk luft. Sveriges kommuner och landsting framhåller i sitt remissyttrande på Vägverkets rapport till exempel utsläppen av kväveoxider och partiklar.

När vi har förpliktat oss att ha barnens bästa för ögonen och göra det yttersta i vår förmåga för att säkerställa barnens utveckling, är det rimligt att även föra in partiklar, det marknära ozonet och kväveoxiden i en miljöbilsdefinition. Det är svårt att se några avgörande skäl mot att ställa krav på fler typer av utsläpp än bara koldioxid.

Miljömålsarbetet måste ha en bredare inriktning så att inte förtroendet för miljömålsarbetet undergrävs. Även om det är svårt, bör hänsyn tas till bilarnas livscykelperspektiv vad gäller tillverkning och återanvändning eftersom detta är centralt utifrån ett helhetsperspektiv. Med den av Vägverkets föreslagna definitionen blir signalen att minskade utsläpp av koldioxid ensamt utgör transportsektorns miljömålsarbete.

Med ovanstående bakgrund vill jag fråga statsrådet:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att de miljöbilar som säljs verkligen bidrar till att minska utsläppen?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta, vid definitionen av miljöbil, för att hänsyn ska tas även till andra utsläpp än koldioxid, till exempel kväveoxid, partiklar och marknära ozon?