den 9 december

Interpellation 2005/06:161 av Rosita Runegrund (kd) till utrikesminister Laila Freivalds (s)

Hivbekämpning i Liberia

Enligt FN:s barnfond Unicef har unga människor i Liberia god kännedom om hiv/aids. De vet hur man smittas och hur man kan skydda sig. Trots detta omsätts inte kunskapen i praktisk handling.

Unicefs studie av Liberia, som omfattar nästan 1 500 barn och ungdomar mellan 10 och 25 år, visar att nio av tio personer vet att hiv kan spridas via sexuellt umgänge. Sex av tio vet att kondomer skyddar, men trots denna kunskap använde bara en av tio kondom första gången de hade sex.

Unicefs studie tyder på att information och kunskap om hiv/aids inte påverkar ungdomars beteende. Att ungdomar inte använder kondom trots att de känner till hur hiv sprids är alarmerande eftersom hälften av Liberias befolkning är under 18 år och att 8,2 % av befolkningen beräknas bära på smittan.

Kunskapen om smittan är dock inte lika utbredd i hela Liberia. I vissa områden, exempelvis i regionen Lofa, är kunskapen om hiv/aids mycket begränsad och här krävs särskilda informationskampanjer. I Lofa uppger så många som en tredjedel att de inte hade hört talas om hiv/aids. Enligt Unicef kan detta bero på att frivilligorganisationer inte haft möjlighet att jobba i dessa mer otillgängliga, och tidigare rebellkontrollerade, områden. Här måste stora insatser göras.

Hur ska då smittan någonsin kunna bekämpas? Jag tror att nyckeln är att ungdomar måste känna hopp och tillförsikt inför framtiden. Liberia har genomlidit ett 14 år långt inbördeskrig, och många av dem som var med i Unicefs studie har alltså aldrig upplevt fred; många av dessa ungdomar har levt nära döden under hela sitt liv. Hopplöshet kan föda likgiltighet inför dödliga sjukdomar som hiv/aids, vilket kan vara en starkt bidragande orsak till att ungdomarna inte använder kondom, trots att de är medvetna om riskerna. Därför är det av yttersta vikt att ekonomin stabiliseras, att skolväsendet återuppbyggs och att arbetslösheten bekämpas. Här behövs stora insatser.

Rapporten pekar även på att den liberianska ekonomin är så pass ansträngd att sjukvården måste inrikta sig på den mest akuta vården, vilket gör att det inte finns pengar över till vare sig testcentrum eller bromsmediciner. Detta är ett stort problem.

Återuppbyggnaden av landet måste ta fart för att hiv/aids-epidemin ska kunna bekämpas. Det behövs alltså både riktade humanitära insatser och informationskampanjer, men även förbättrad ekonomi, bättre skolväsende och fler jobb. Endast 57,5 % av befolkningen över 15 år kan läsa och skriva. Arbetslösheten beräknas ligga på 85 %, och 80 % av befolkningen befinner sig under det så kallade fattigdomsstrecket. Om inte dessa siffror radikalt förbättras kommer det att bli svårt att bromsa hiv/aids-epidemin.

Satsningar på information och hälsovård å ena sidan och utbildning och jobb å andra sidan skiljs inte åt av vattentäta skott utan hänger samman som kommunicerande kärl. Om ungdomarna känner hopp inför framtiden kommer de även att ta till sig av den information som finns kring hiv/aids.

Återuppbyggnaden av Liberias infrastruktur och ekonomi är även nödvändig för att förhindra att tidigare soldater och barnsoldater från Liberia, i brist på annan försörjning, startar nya oroligheter i Liberia, eller att de tar värvning i Elfenbenskusten och Guinea på den ena eller andra sidan i de pågående eller begynnande inbördeskrigen. Om inte tidigare soldater finner meningsfull sysselsättning riskerar krigen att fortsätta från en region till en annan, till en tredje och så vidare.

I en rapport från Human Rights Watch i april 2005 (Youth, Poverty and Blood) påpekas mycket riktigt att internationella insatser för att avväpna milissoldaterna måste innefatta att de erbjuds ett alternativ till att föra krig som försörjning. Rapporten pekar på att straffriheten sedan 1980-talet för krigsförbrytelser tillsammans med fattigdomen lett till ett mycket grovt våld i länder som Liberia, Sierra Leone och Elfenbenskusten. De soldater som begår dessa övergrepp började ofta som milissoldater genom att bli bortrövade med våld. Därefter har de stridit för de olika grupperingarna i olika länder. Vapenhandlare som försett de stridande parterna med vapen har, tillsammans med korrupta och förtryckande regimer, bidragit till nya inbördeskrig.

Enligt rapporten från Human Rights Watch har över två tredjedelar av de tidigare stridande i Liberia tillfrågats om att ansluta sig till ”uppdrag” i Guinea och Elfenbenskusten. Bland dem som rekryterats till Guinea har hälften fått frågan från anhängare till Guineas president Lansana Conté, medan övriga fått erbjudanden från befälhavare som uppger sig representera ansatser till uppror i Guinea.

Nya oroligheter rapporteras då och då från olika delar av Liberia och utan en stabil och varaktig fred i och utanför landet kommer hivbekämpningen inte att lyckas. Fred och stabilitet måste därför vara det överordnade målet. Genom att återanpassa före detta soldater och barnsoldater till det civila samhället, via utbildning eller genom ett jobb, kan våldsspiralen stoppas och hiv/aids-epidemin hejdas.

På vilket sätt avser utrikesministern att stödja hälsosektorn i Liberia, inkluderande frivilligorganisationer, för prevention och information om hiv/aids inklusive sexuell och reproduktiv hälsa?

Vad avser utrikesministern att vidta för åtgärder för att bistå Liberia att organisera testcentrum för hiv/aids och underlätta inköp av bromsmediciner inom ramen för WTO och i enlighet med TRIPS-avtalet?

Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att stärka den liberianska ekonomin på ett makroekonomiskt plan?

Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta i syfte att hjälpa Liberia att bygga upp det raserade skolväsendet?

Vad har utrikesministern vidtagit för åtgärder för att genomföra den tidigare utlovade satsningen på barn och ungdomar i Liberia?

Vilka åtgärder har utrikesministern vidtagit vad gäller rehabiliteringen av barnsoldater?

Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta i syfte att understödja den liberianska regeringen att ge före detta soldater och barnsoldater en meningsfull sysselsättning och utbildning?