den 7
december
Interpellation 2005/06:158 av Ulf Nilsson (fp) till utbildnings- och
kulturminister Leif Pagrotsky (s)
Förkunskapskrav till högskolan
Skolverket publicerade den 30 november 2005 en
rapport om hur förberedda studenterna är för högskolestudier jämfört med för 5@10
år sedan. Mer än varannan högskollärare menade att studenterna är sämre
förberedda i dag. Oavsett ämnesområde menade högskollärarna att studenterna har
bristande förmåga när det gäller att analysera och problematisera. Lunds
tekniska högskola (LTH) är särskilt intressant i sammanhanget, eftersom LTH har
högst antagningspoäng i landet. Ändå uppger man att förkunskaperna brister. Det
bevisar bland annat det matematikprov som hållits årligen sedan 1997.
Resultaten redovisades i Sydsvenska Dagbladet den 1 december 2005. De mest
skickliga har blivit färre, de riktigt svaga flera.
Folkpartiet
har sedan länge i riksdagen bland annat föreslagit införande av olika
kärnämneskurser på studieförberedande och yrkesförberedande program, viktade
betyg vid antagningen till högskolan, höjda förkunskapskrav för allmän och
särskild behörighet vid högskolan. Akademiseringen av gymnasiets
yrkesutbildningar och lägre kunskapsmål i dess studieförberedande utbildningar
är enligt min uppfattning en avgörande orsak till att fler kommer dåligt
förberedda till högskolestudier. En annan orsak är naturligtvis de låga
förkunskapskraven, som medför att studenter vid många högskolor kan bli antagna
till tekniska utbildningar trots att de endast läst mindre kvalificerade gymnasiekurser
i matematik eller till språkstudier trots att de inte läst nybörjarspråk som
tyska, spanska eller franska.
Vi
har redan sett hur högskolorna i allt större utsträckning tvingas anordna
gymnasiekurser, till exempel i form av basår, där gymnasiematematiken
repeteras. Jag menar att det nu är hög tid att bestämma inriktning för
framtiden. Ska gymnasieskolan ge tillräcklig förberedelse för högskolan, och
ska högskolan få upprätthålla förkunskapskrav som garanterar en akademisk nivå
även i nybörjarkurser? I debatten hänvisas ofta till målet om breddad
rekrytering, och det är ett viktigt mål att invandrare eller studenter från
icke-akademisk miljö i större utsträckning studerar vid högskolan. Att den
sociala snedrekryteringen måste brytas är vi överens om över partilinjerna. Men
är detta möjligt endast till priset av sänkt kvalitet? Vi liberaler efterlyser
åtgärder som öppnar universiteten och högskolorna för alla som har intresse och
fallenhet för studier men som samtidigt garanterar en hög kvalitet i
utbildningen. Samtidigt förväntar vi oss ett svar av utbildningsministern om
hur han tänker möta uppgifterna om sänkt kvalitet i högskolan.
Avser
utbildningsministern att vidta några åtgärder med
anledning av rapporterna om sänkt kvalitet vid universitet och högskolor?