den 22 september

Interpellation 2005/06:15 av Ulf Sjösten (m) till finansminister Pär Nuder (s)

Förmögenhetsskatten

Förmögenhetsskattens vara eller inte vara har varit i politikens fokus under de senaste åren. Debatterna om förmögenhetsskatten har varit många. Skatten finns tyvärr fortfarande kvar, varför det är viktigt att hålla debatten levande, inte minst nu när vi närmar oss valåret 2006. Det råder i dag relativt bred enighet om förmögenhetsskattens skadliga effekter för god utveckling och tillväxt i Sverige och om vikten av att ta bort den orättvisa och lotteribetonade skatten.

Skiftande signaler från regeringsföreträdare har skapat osäkerhet kring var socialdemokratin står i förhållande till förmögenhetsskatten.

Finansministern har tidigare sagt att motiven för Socialdemokraterna att ha kvar förmögenhetsskatten är dels fördelningspolitiska, dels statsfinansiella. Båda dessa skäl saknar aktualitet i dag.

Under flera år har det lappats och lagats i ett sjukt system, med följd att en skatt som driver kapital ur landet och missgynnar kapitalbildning, riskvillighet, investeringar och nyföretagande blir kvar och samtidigt missgynnar vanliga egnahemsägare och gynnar dem som är riktigt rika och har bäst möjligheter att se till att de slipper skatten.

Inte minst socialdemokratiska finansministrar och näringsministrar har understrukit vikten av att tidigt ha tillgång till riskkapital för att tidigt få fler nya företag. Kapitalet finns där, men det finns inte i Sverige och framför allt arbetar det inte i Sverige.

Svenskt Näringsliv har gjort ett exempel som visar vad som händer om strömmen av kapital från Sverige vänder. Man har utgått ifrån att blott en tiondel av de flyktade 500 miljarderna återvänder till Sverige. Med en beräknad avkastning på 7 % och med 30 % skatt på den avkastningen innebär det en miljard kronor till statskassan. Nyinvesteringar beräknas ge 25 000@30 000 nya jobb, vilket i sin tur skulle ge skatteintäkter på 5 miljarder från de nya jobben.

Svenskt Näringsliv har givetvis ett speciellt intresse av frågan, men uppgifterna i sig synes inte vara orimliga på något sätt. Vissa bedömare säger att det kan vara häpnadsväckande 1 000 miljarder kronor som har runnit ur landet. På vilket sätt kan det vara statsfinansiellt fördelaktigt?

Förmögenhetsskatten fungerar som en taggtråd i samhällsekonomin och hindrar företag från att växa. Den slår direkt mot den ekonomiska tillväxten, vilket i förlängningen gör oss alla relativt sett fattigare. På vilket sätt kan det vara fördelningspolitiskt rimligt och vettigt?

Inom EU överger alltfler länder förmögenhetsskatten. Bland OECD:s 30 medlemmar finns skatten kvar i åtta länder. Under 1990-talet avskaffades skatten i Danmark, Tyskland, Nederländerna och Österrike.

Förmögenhetsskatten tas ut oavsett om förmögenheten genererar löpande inkomster eller ej. Detta strider mot en grundläggande princip för svensk beskattning, nämligen att man inte ska beskatta något förrän skattebasen gett pengar att betala skatten med. Regeringen har uppenbarligen insett att den likviditetsdränering som skatten medför skapar problem för betydande grupper och har därför fortsatt lappandet och lagandet i ett obsolet system.

Men om det nu är så, att den socialdemokratiska strategin att nästan inte göra något när det gäller förmögenhetsskatten gör oss alla fattigare i varierande grad och urholkar de svenska statsfinanserna, måste frågan till finansministern bli:

Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att förmögenhetsskatten snarast ska kunna avvecklas?