den 1 december

Interpellation 2005/06:149 av Solveig Hellquist (fp) till statsrådet Morgan Johansson (s)

Vräkta barnfamiljer

En statlig utredning har kommit med betänkandet Vräkning och hemlöshet @ drabbar också barn (SOU 2005:88). I ett pressmeddelande från den 28 oktober 2005, i vilket utredningsresultatet presenteras, står att läsa att

- minst tusen barn berörs av vräkningar varje år

- lagarna på området borde vara tillräckliga för att förhindra att barn vräks

- kunskapen om vräkning och hemlöshet bland barnfamiljer är bristfälligt i stat och kommun

- socialtjänsten i flera kommuner agerar för lite eller för sent när en barnfamilj riskerar att bli vräkt.

För att utveckla arbetet med att förhindra att barn vräks föreslår utredningen att

- Skatteverket får i uppdrag att utveckla en statistik om vräkningar som redovisar ansökningar och faktiskt verkställda vräkningar per kommun och hushållens sammansättning

- Socialstyrelsen får i uppdrag att utveckla en officiell statistik om socialtjänstens insatser för att motverka och avhjälpa hemlöshet där barn ska uppmärksammas särskilt, att ge ut en handbok för arbetet att motverka vräkning bland barnfamiljer samt att inom ramen för redan pågående arbete mot hemlöshet stödja kommunernas vräkningsförebyggande arbete

- Boverket och Socialstyrelsen får i uppdrag att tillsammans kartlägga och fortlöpande studera den sekundära bostadsmarknadens utbredning och utveckling i Sverige

- socialtjänstförordningen kompletteras med en bestämmelse om att socialnämnden omgående ska utse en handläggare när ett meddelande från hyresvärden inkommer om att ett hyresavtal har sagts upp och samtidigt kontakta den enskilde och med en bestämmelse om samverkan mellan socialtjänst, hyresvärd och kronofogdemyndighet för att förebygga och motverka att barnfamiljer vräks

- hyreslagen bör ses över bland annat för att införliva ett barnperspektiv, göra den mer överskådlig, förenkla och modernisera lagens regler och tydliggöra dess karaktär av skyddslag

- utsökningsbalkens regler om avhysning från bostad bör ses över med särskilt beaktande av barnperspektivet och de sociala skyddsaspekterna.

Av betänkandet framgår att huvudskälet till vräkningar är hyresskulder och försenade hyresinbetalningar. Den genomsnittliga hyresskulden antas ligga kring 20 000@25 000 kr. ”En jämförelse mellan vad en vräkning kostar hos hyresvärden, kronofogden och inom socialtjänsten visar att det i det enskilda fallet oftast är mest fördelaktigt för samhället att socialtjänsten ger ekonomiskt bistånd till hyresskulden för att på så sätt ge möjlighet för familjen att bo kvar i bostaden.”, skrivs i betänkandet (s. 21).

Jag anser att utredningen har gjort felaktiga bedömningar och saknar konkreta förslag som faktiskt förhindrar vräkningar av barnfamiljer.

I motsats till utredningen anser jag att det finns kunskaper inom socialtjänsten om varför barnfamiljer vräks. De socialsekreterare som handlägger ärenden rörande ekonomiskt bistånd har som regel mycket goda kunskaper om bakgrunden till vräkningar. Den huvudsakliga orsaken till vräkningarna är att familjerna inte betalar sina hyror.

Den 1 januari 1998 infördes en bestämmelse i socialtjänstlagen om att ”när åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver”. I debatten höjs därför många röster om att bestämmelsen i socialtjänstlagen borde ha gjort det svårare att vräka barnfamiljer och att socialtjänsten borde ha gjort mer för att förhindra vräkningarna.

Det är tveklöst så att barn drabbas mycket hårt i de fall vräkningar verkställs. En vräkning innebär ett stort och traumatiskt ingrepp i deras tillvaro. Förutom att de mister sina hem och sina ägodelar måste de kanske också byta daghem och skola med allt vad det innebär. Att bli vräkt innebär också skam.

Socialtjänsten har i alla tider handlagt vräkningsärenden där barn varit involverade. I de fall en familj inte har eller har haft tillräckliga inkomster för att betala sin hyra torde det vara sällan eller aldrig som socialtjänsten vägrar betala en aktuell hyra eller hyresskuld.

Problematiken kring hyresskulder och vräkningar uppkommer först när familjer som haft tillräckliga inkomster eller redan fått bistånd till hyran ändå inte har betalat den. Skälen till att föräldern inte tagit sitt ansvar för att trygga att barnen har ett hem kan vara många. Föräldern brister kanske i förmågan att hantera pengar, har en social problematik eller prioriterar andra utgifter. Det förekommer också att man tidigare har haft hyresskulder som socialtjänsten betalat och förväntar sig samma ekonomiska hjälp igen.

Socialtjänstlagen bygger på frivillighet och samförståndslösningar. När någon av olika anledningar inte klarar av att sköta sin ekonomi kan socialtjänsten erbjuda den enskilde hjälp att hantera ekonomin. Det kan röra sig om ekonomisk rådgivning. Den enskilde kan också lämna en fullmakt till socialtjänsten som är ett samtycke till att socialtjänsten tar hand om ekonomin och betalar räkningarna. Den enskilde kan dock återta sin fullmakt när som helst. Det gäller även i de fall det kan anses klarlagt att den enskilde inte klarar av att hantera sin ekonomi. Socialtjänsten har således inga möjligheter att sköta ekonomin mot någons vilja.

Många som arbetar med ekonomiskt bistånd tycker att det är ett problem att bostadsbidraget går till den enskilde. Det händer därför att bostadsbidraget används till annat än hyran. Den enskilde vänder sig därefter för att ansöka om hjälp till hyran. Socialtjänsten måste därefter ta ställning till bistånd till bruttohyra i stället för det som borde vara en nettohyra. I de fall familjer har svårt att hantera sin ekonomi och inte betalar sin hyra borde bostadsbidraget kunna betalas direkt till hyresvärden. Det finns i dag uppgifter om att inte ens då den enskilde begär detta går denna transaktion att genomföra.

Problem med hyresskulder och vräkningar är ingen ny företeelse. Därför är det anmärkningsvärt att det inte vidtagits åtgärder för att förhindra detta. Om en familj har hyresskuld på exempelvis 20 000@25 000 kr innebär det att familjen har flera hyror som inte betalats. För de familjer som upprepade gånger står inför vräkningshot på grund av obetalda hyror borde det vara möjligt att införa ett system som innebär att socialtjänsten ges verktyg att kunna betala in hyreskostnaden både när familjen har egna inkomster eller då ekonomiskt bistånd har beviljats.

Av föräldrabalkens 6 kap. 1 § framgår att barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Lagparagrafen innebär att föräldrar bland annat har ansvar för att barn har någonstans att bo.

Jag anser att detta ansvar måste betonas. I de fall föräldrar inte tar detta ansvar är det därför rimligt att socialtjänsten har möjligheter att agera utifrån vad som är bäst för barnet. Respekten för den vuxnes integritet och självbestämmande får inte ha företräde framför hänsynen till barns bästa. Att som regel betala hyresskulder om någon faktiskt haft betalningsförmåga genom egna inkomster, beviljat bistånd eller bostadsbidrag är varken rätt eller rimligt med tanke på alla kämpande familjer som trots svag ekonomi ändå betalar sin hyra.

Den som har skulder och betalningsanmärkningar har därtill mycket svårt att få en ny bostad i dag. Det gäller såväl inom den så kallade allmännyttan som inom den privata bostadsmarknaden. Trots kommunens så kallade yttersta ansvar för dem som bor och vistas i kommunen kan det vara svårt att ordna ett nytt boende för familjen såvida socialtjänsten inte har tillgång till egna bostäder.

Utredningen har mycket tandlösa förslag som inte hjälper vräkningshotade barn. Statistik och handböcker kommer inte att hjälpa berörda barn. Det som krävs är konkreta åtgärder som faktiskt skyddar barnen från vräkningar.

Mina frågor till statsrådet är:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att den kunskap som redan finns hos socialtjänsten om dessa barnfamiljer tas till vara?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att antalet vräkningar av barnfamiljer minskar?

Avser statsrådet att ändra på det gällande regelverket så att socialtjänsten får möjlighet att betala hyreskostnaden direkt till värden?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att alla barn får ett tryggt boende?