den 30
november
Interpellation 2005/06:148 av Gunnar Nordmark (fp) till justitieminister
Thomas Bodström (s)
Överträdelse av repressalieförbud
Den 4 oktober 2005 meddelade Borås tingsrätt dom i
ett mål där justitiekanslern väckt åtal för tjänstefel mot en förvaltningschef
i Ulricehamns kommun. Bakgrunden till åtalet var att förvaltningschefen
tilldelat en anställd en skriftlig varning på grund av hennes medverkan i ett
tv-inslag. Justitiekanslern bedömde att varningen bröt mot det så kallade
repressalieförbudet enligt yttrandefrihetsgrundlagen och stod i strid med den
anställdas rättigheter som meddelare enligt YGL. På grund av detta väckte
justitiekanslern åtal för tjänstefel.
Förvaltningschefen
friades av tingsrätten med motiveringen att åtgärden som förvaltningschefen
vidtog inte var myndighetsutövning. Anledningen till detta var att åtgärden
grundades på vad som överenskommits i kollektivavtal i stället för på
offentligrättsliga regler. Därmed kunde inte heller förvaltningschefen åläggas
straffansvar och justitiekanslern bestämde sig för att inte driva målet vidare
med de motiveringar som det redogörs för nedan.
I
såväl YGL som i tryckfrihetsförordningen finns förbud mot repressalier eller
sanktioner mot offentligt anställda som utnyttjar sin meddelarfrihet. Däremot
finns det varken i YGL eller i TF någon bestämmelse om straffansvar för den som
åsidosätter sanktions- och repressalieförbudet i grundlagarna. Ansvaret för
överträdelse mot förbuden torde då det förekommer vara att betrakta som
tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken. Disciplinpåföljd är att
betrakta som myndighetsutövning om det sker med stöd av lagen.
Frågan
om disciplinansvar för kommunalanställda regleras numera av kollektivavtal. Det
innebär att en eventuell disciplinpåföljd som utdelas med stöd av avtal inte
kan betraktas som myndighetsutövning. Det är alltså endast då det är
befattningshavare vid statliga myndigheter som överträder repressalieförbudet
som det kan utkrävas straffansvar.
Utvecklingen
har alltså inneburit försämrade möjligheter för kommunalt anställda att utöva
sin meddelarfrihet. För såväl medborgare som förtroendevalda och deras
granskning av offentlig verksamhet är det viktigt att offentligt anställda
fritt kan meddela sig med medierna. Det innebär en bättre genomlysning av den
offentliga verksamheten. En arbetsplats där den egna verksamheten kan
genomlysas i ett fritt och öppet debattklimat utvecklas hela tiden.
Meddelarfriheten utgör också ett effektivt motmedel mot dåligt skött offentlig
verksamhet, misshushållning med allmänna medel och bidrar effektivt till att
hindra korruption och mygel.
Det
torde knappast ha varit riksdagens avsikt att denna olikhet finns mellan
anställda i kommunal respektive statlig tjänst. Justitiekanslern beslutade att
lämna kopia av sitt beslut till Justitiedepartementet och resa frågan om en
eventuell lagändring som innebär att anställda i stat och kommun får samma
lagstiftningsskydd vad det gäller meddelarfrihet och skydd mot repressalier
eller disciplinpåföljd om de utövar denna grundlagsfästa rättighet.
Jag
vill därför fråga justitieministern vilka åtgärder han avser att vidta för att
se till att anställda i kommuner garanteras samma starka skydd mot
disciplinpåföljd och repressalier då de utövar sin grundlagsskyddade
meddelarfrihet.