den 30 november

Interpellation 2005/06:148 av Gunnar Nordmark (fp) till justitieminister Thomas Bodström (s)

Överträdelse av repressalieförbud

Den 4 oktober 2005 meddelade Borås tingsrätt dom i ett mål där justitiekanslern väckt åtal för tjänstefel mot en förvaltningschef i Ulricehamns kommun. Bakgrunden till åtalet var att förvaltningschefen tilldelat en anställd en skriftlig varning på grund av hennes medverkan i ett tv-inslag. Justitiekanslern bedömde att varningen bröt mot det så kallade repressalieförbudet enligt yttrandefrihetsgrundlagen och stod i strid med den anställdas rättigheter som meddelare enligt YGL. På grund av detta väckte justitiekanslern åtal för tjänstefel.

Förvaltningschefen friades av tingsrätten med motiveringen att åtgärden som förvaltningschefen vidtog inte var myndighetsutövning. Anledningen till detta var att åtgärden grundades på vad som överenskommits i kollektivavtal i stället för på offentligrättsliga regler. Därmed kunde inte heller förvaltningschefen åläggas straffansvar och justitiekanslern bestämde sig för att inte driva målet vidare med de motiveringar som det redogörs för nedan.

I såväl YGL som i tryckfrihetsförordningen finns förbud mot repressalier eller sanktioner mot offentligt anställda som utnyttjar sin meddelarfrihet. Däremot finns det varken i YGL eller i TF någon bestämmelse om straffansvar för den som åsidosätter sanktions- och repressalieförbudet i grundlagarna. Ansvaret för överträdelse mot förbuden torde då det förekommer vara att betrakta som tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken. Disciplinpåföljd är att betrakta som myndighetsutövning om det sker med stöd av lagen.

Frågan om disciplinansvar för kommunalanställda regleras numera av kollektivavtal. Det innebär att en eventuell disciplinpåföljd som utdelas med stöd av avtal inte kan betraktas som myndighetsutövning. Det är alltså endast då det är befattningshavare vid statliga myndigheter som överträder repressalieförbudet som det kan utkrävas straffansvar.

Utvecklingen har alltså inneburit försämrade möjligheter för kommunalt anställda att utöva sin meddelarfrihet. För såväl medborgare som förtroendevalda och deras granskning av offentlig verksamhet är det viktigt att offentligt anställda fritt kan meddela sig med medierna. Det innebär en bättre genomlysning av den offentliga verksamheten. En arbetsplats där den egna verksamheten kan genomlysas i ett fritt och öppet debattklimat utvecklas hela tiden. Meddelarfriheten utgör också ett effektivt motmedel mot dåligt skött offentlig verksamhet, misshushållning med allmänna medel och bidrar effektivt till att hindra korruption och mygel.

Det torde knappast ha varit riksdagens avsikt att denna olikhet finns mellan anställda i kommunal respektive statlig tjänst. Justitiekanslern beslutade att lämna kopia av sitt beslut till Justitiedepartementet och resa frågan om en eventuell lagändring som innebär att anställda i stat och kommun får samma lagstiftningsskydd vad det gäller meddelarfrihet och skydd mot repressalier eller disciplinpåföljd om de utövar denna grundlagsfästa rättighet.

Jag vill därför fråga justitieministern vilka åtgärder han avser att vidta för att se till att anställda i kommuner garanteras samma starka skydd mot disciplinpåföljd och repressalier då de utövar sin grundlagsskyddade meddelarfrihet.