den 29
november
Interpellation 2005/06:145 av Roger Tiefensee (c) till statsrådet Hans
Karlsson (s)
Friåret och arbetslösheten
Sydsvenska Dagbladet rapporterade den 22 november
att Susanne, utbildad landskapsarkitekt och sedan fem månader anställd på ett vikariat
i Malmö kommun, riskerar arbetslöshet. Hon trivs själv på jobbet och skulle
gärna vilja fortsätta, och arbetsgivaren vill heller inte säga upp henne.
Arbetsmarknaden för landskapsarkitekter är problematisk och om hon får lämna
sin anställning finns det mycket som tyder på att arbetslöshet är det som
väntar.
Den
person som hon vikarierar för har ansökt om så kallat friår. Enligt reglerna
ska personen som i stället går in och får så kallat friårsvikariat vara
arbetslös. Susanne har ett riktigt om än tidsbegränsat jobb och uppfyller
därmed inte de uppställda kraven för att ta ett friårsvikariat.
Kontentan
kan bli den att Susanne som är anställd av Malmö kommun blir arbetslös på grund
av den förda arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsmarknadspolitiken
beräknas nästa år kosta omkring 70 miljarder kronor, vilket motsvarar en
ordentlig plasma-tv per sysselsatt person i Sverige varje år.
Den
senaste innovationen inom arbetsmarknadspolitiken, friår, ser till att
människor får betalt för att inte arbeta. Arbetsmarknadsminister Hans Karlsson
upplyste riksdagen den 29 november att försöket beräknas kosta ca 4 miljarder
kronor.
Nu
får vi också veta att friåret inte bara ser till att människor får betalt för
att gå sysslolösa, dessutom gör försöket människor arbetslösa. Länsarbetsnämnden
i Skåne bekräftar att människor har tvingats att lämna sina vikariat därför att
de har råkat ut för samma sak som Susanne nu riskerar.
Formerna
för hur arbetsmarknadspolitiken bedrivs är och har varit föremål för mycket
diskussion och nyligen gav 80 % av de tillfrågade akademikerna i en Sacoundersökning
regeringen underkänt i frågan.
Att
arbetsmarknadspolitiken orsakar att människor förlorar sina anställningar
kommer sannolikt inte att leda till att förtroendet för arbetsmarknadspolitiken
förbättras i en rimlig omfattning.
Med
anledning av ovanstående vill jag fråga:
Vilka
åtgärder avser statsrådet att vidta för att inte arbetsmarknadspolitiken ska
förstärka arbetslösheten?
Vilka
åtgärder avser statsrådet att vidta för att stärka
arbetsmarknadspolitikens legitimitet?