den 29 november

Interpellation 2005/06:145 av Roger Tiefensee (c) till statsrådet Hans Karlsson (s)

Friåret och arbetslösheten

Sydsvenska Dagbladet rapporterade den 22 november att Susanne, utbildad landskapsarkitekt och sedan fem månader anställd på ett vikariat i Malmö kommun, riskerar arbetslöshet. Hon trivs själv på jobbet och skulle gärna vilja fortsätta, och arbetsgivaren vill heller inte säga upp henne. Arbetsmarknaden för landskapsarkitekter är problematisk och om hon får lämna sin anställning finns det mycket som tyder på att arbetslöshet är det som väntar.

Den person som hon vikarierar för har ansökt om så kallat friår. Enligt reglerna ska personen som i stället går in och får så kallat friårsvikariat vara arbetslös. Susanne har ett riktigt om än tidsbegränsat jobb och uppfyller därmed inte de uppställda kraven för att ta ett friårsvikariat.

Kontentan kan bli den att Susanne som är anställd av Malmö kommun blir arbetslös på grund av den förda arbetsmarknadspolitiken.

Arbetsmarknadspolitiken beräknas nästa år kosta omkring 70 miljarder kronor, vilket motsvarar en ordentlig plasma-tv per sysselsatt person i Sverige varje år.

Den senaste innovationen inom arbetsmarknadspolitiken, friår, ser till att människor får betalt för att inte arbeta. Arbetsmarknadsminister Hans Karlsson upplyste riksdagen den 29 november att försöket beräknas kosta ca 4 miljarder kronor.

Nu får vi också veta att friåret inte bara ser till att människor får betalt för att gå sysslolösa, dessutom gör försöket människor arbetslösa. Länsarbetsnämnden i Skåne bekräftar att människor har tvingats att lämna sina vikariat därför att de har råkat ut för samma sak som Susanne nu riskerar.

Formerna för hur arbetsmarknadspolitiken bedrivs är och har varit föremål för mycket diskussion och nyligen gav 80 % av de tillfrågade akademikerna i en Sacoundersökning regeringen underkänt i frågan.

Att arbetsmarknadspolitiken orsakar att människor förlorar sina anställningar kommer sannolikt inte att leda till att förtroendet för arbetsmarknadspolitiken förbättras i en rimlig omfattning.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att inte arbetsmarknadspolitiken ska förstärka arbetslösheten?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att stärka arbetsmarknadspolitikens legitimitet?