den 28 november

Interpellation 2005/06:142 av Ewa Björling (m) till statsrådet Jens Orback (s)

Integration av islam

I dag finns 31,8 miljoner muslimer i Europa. Den bild vi ofta skapat i medierna och inom politiken är diskriminerande för muslimer. Det är oerhört viktigt att göra skillnad på extrem islamism som utövas av ett fåtal muslimer och annan islam som praktiseras generellt i samhället. Enligt Muslimska brödraskapet och andra islamistiska nätverk är bara de muslimer rättrogna vilka bekänner sig till den islamska fundamentalismen, som alltså skiljer sig från ”normal” islam.

Det som skiljer den extrema islamismen från många andra religiösa extremer är att dess ambitioner inte enbart är begränsade till den muslimska världen, det är globala ambitioner. Det är inte Koranen som är grundproblemet. Det är snarare sociala, kulturella, politiska och ekonomiska faktorer tillsammans med vissa tolkningar av islam. De åtgärder vi i dag vidtar mot medborgare utanför EU kommer troligen inte att ge speciellt stor effekt för vår egen trygghet. Däremot kan vi konstatera att det som sker i omvärlden, framför allt i extremistiska muslimska miljöer, gör att vi måste vara mer aktiva än i dag för att motverka nyrekrytering av människor till dessa rörelser. Vi behöver vara mycket mer observanta på hur utanförskapet och missnöjet med ”normaliserad religion” som av extremister anses vara en vek form av islam skapar konflikter i vårt samhälle. Västvärlden kan vara övertygad om att terroristnätverken kommer att hitta fler rekryter så länge detta utanförskap existerar. Likt fascismens början rör sig islamismens företrädare med två begreppsvärldar @ en inre för de invigda och en yttre västligt rumsren. Men under ytan är de fanatiska islamister vilka inte längre vill finna sig i den islamistiska världens tillbakagång eller status quo. Vad som utmärker religiös islamistisk extremism är främst att våldet rättfärdigas med argument som åberopar ”högre moral” och ”gudomlig rättvisa”. Våldets utövare ser sig själva som utförare av Guds vilja. Kortsiktigt handlar kampen exempelvis om den amerikanska politiken, utplåning av Israel och ockupationen av arabisk mark eller västerländsk synd @ men långsiktigt är målet ett utlovat paradis och en unik islamistisk dominans.

I kontrast till detta bör man också ställa sig frågan om vi i väst är för moderna och sekulariserade. Behöver religionens betydelse bli starkare i väst? Sanningen är troligen en kombination där alla olika inslag såsom demokrati, mänskliga rättigheter, sekularisering i politiken och en tillåtande attityd till religiösa värderingsgrunder finns med i vårt dagliga liv.

Långsiktigt krävs en mer tolerant miljö där människor tillhörande olika religioner tillåts leva sida vid sida på jämbördiga villkor. För att uppnå detta krävs ett öppet demokratiskt samhälle där vi vågar ifrågasätta varandras olika ståndpunkter med respekt för att vi är och har rätt att vara olika. Samtidigt måste detta kunna ske inom ramen för klara och tydliga gränser för hur vi uppträder mot varandra. Den flyktingpolitik som resulterat i långa perioder av ovisshet och väntan på tydliga beslut, utestängning från arbetsmarknaden och segregation har inte förbättrat situationen. Förutom alla andra integrationsåtgärder som så tydligt behövs, kräver utanförskapet att vi också måste fokusera på förbättrad integration mellan olika religiösa grupper i samhället.

Samtidigt som islam ökar i Sverige finns det väldigt få riktiga moskéer och de flesta som vill utöva islam tvingas bli hänvisade till ”källarmoskéer”. Det har nyligen uppdagats att några av de källarmoskéer som finns i Sverige har en wahhabitisk inriktning, en extrem form av islam. Detta är en sluten verksamhet dit inte vanliga muslimer är välkomna. Samtidigt stöds flera av dessa moskéer till en del av svenska skattepengar via ABF och Folkbildningsrådet. Det är inte acceptabelt.

Mer öppen debatt behöver skapas för att bryta denna onda cirkel, en debatt som måste föras både från väst och från Mellanöstern, alla parter ska delta. Det är viktigare än någonsin att både politiker, opinionsbildare och integreringsvilliga muslimer öppet tar ställning mot extrem islamism. Större ödmjukhet behövs mellan olika kulturer, vi behöver båda lära från varandra. Vi behöver en mer vidsynt inställning till andra religioner och vi behöver bekämpa våra fördomar. Vi måste försvara upplysningens uppdelning mellan tro och vetenskap, världsligt och religiöst, samtidigt som vi ska kunna leva i ett samhälle som består av alla dessa delar. Därför krävs ett ökat ifrågasättande avseende tolkningen av olika religioner som har funnits i flera tusen år, hur vi anpassar religionen till individen och mänskliga rättigheter och det liv vi lever i dag.

Mina frågor till statsrådet Jens Orback är följande:

- Vad gör statsrådet för att motverka att islamistiska extrema krafter får fotfäste i Sverige?

- Vilka insatser har statsrådet för avsikt att vidta för en ökad integration mellan olika religiösa grupper i Sverige och Europa?

- Vad gör statsrådet för att moderata muslimer ska kunna utöva sin religiösa tro i öppna moskéer?

- Vilken är statsrådets inställning till att svenska skattebetalares pengar används till bidrag för utövande av islamism?

- Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att öka dialogen mellan olika religiösa företrädare för kristna, judar och moderata muslimer?