den 28
november
Interpellation 2005/06:141 av Krister Hammarbergh (m) till
jordbruksminister Ann-Christin Nykvist (s)
Småviltsjakt i fjällvärlden
År 1993 togs beslut om att upplåta statens marker
ovan odlingsgränsen i Västerbotten och Norrbotten samt på renbetesfjällen i
Jämtlands län för småviltsjakt. Beslutet innebär att småviltsjakt ska upplåtas
till svenska medborgare och får upplåtas till utländska medborgare.
Länsstyrelserna administrerar jakten på berörda områden och har i stor
utsträckning upplåtit jakt till utländska jägare på samma villkor som till
svenska jägare. Denna upplåtelse har gjorts även då länsstyrelserna valt att
begränsa jaktens omfattning genom olika restriktioner som i hög grad drabbat
svenska jägare, även lokalt boende.
Jämtlands
läns länsstyrelse har infört en begränsning som innebär att utländska jägare
får inleda sin jakt först ett par veckor efter svenska jägare. Systemet innebar
att utländska jägares andel av det totala antalet jaktdygn i Jämtland föll från
ca 44 % 1999 till ca 27 % hösten 2000. Samtidigt ledde detta dock
till att andelen utländska jägare i grannlänet Västerbotten steg till en högre
nivå, 60@65 % av det totala antalet jaktdygn. Även i Norrbotten är andelen
utländska jägare hög, särskilt längs vägar över till Norge. Norska jägare är
den största gruppen utländska jägare.
Jakten
är en mycket viktig fritidssysselsättning i norra Sverige. Var tionde
norrbottning över 18 år jagar. För många är jakten en viktig faktor i beslutet
att bo kvar eller flytta tillbaka. Staten har fattat beslut om att göra småviltsjakten
på berörda marker tillgänglig på rimliga villkor, vilket var positivt.
Liknande
system finns i de nordiska grannländerna och även på motsvarande breddgrader i
nordamerikanska delstater och provinser. Tillämpningen skiljer sig dock på en
avgörande punkt @ inget annat land låter utländska medborgare jaga på samma
villkor som de egna medborgarna. Detta gäller även när svenska jägare vill jaga
på statliga marker i Norge, trots att norska medborgare i dag för det mesta
utnyttjar den svenska fjälljakten på småvilt på samma villkor och i ungefär
lika hög grad som svenskarna själva.
Svenska
jägare upplever att deras tillgång till dessa jaktmöjligheter är hårt begränsad
i dag. Stora områden undantas årligen från jakt på grunder som står i dålig
överensstämmelse med beslutet om att upplåta småviltsjakt på statens marker. På
stora delar av markerna begränsas det totala antalet jaktdygn, samtidigt som en
stor andel av dessa jaktdygn säljs till framför allt norska jägare. Sammantaget
har länsstyrelsernas agerande lett till att samtidigt som andelen utländska
jägare ökat har det totala antalet jaktdygn per år i de berörda områdena fallit
till en nivå som ligger under nivån före fjälljaktsreformens genomförande.
I
dag står utländska jägare för i storleksordningen hälften av alla jaktdygn på
småvilt i berörda marker. När detta leder till att länsstyrelserna inför
omfattande begränsningar av jakten och det i sin tur i hög grad drabbar svenska
jägare och inte minst de lokalt boende jägarna, är detta en orimlig situation
och i strid med syftet med det beslut som riksdagen tidigare fattat.
Med
anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till jordbruksminister
Ann-Christin Nykvist:
Vilka
konkreta åtgärder avser jordbruksministern att vidta för att tillse att svenska
medborgare ges möjlighet till småviltsjakt i fjällvärlden i enlighet med det
tidigare riksdagsbeslutet?