den 24 november

Interpellation 2005/06:138 av Chatrine Pålsson (kd) till statsrådet Ylva Johansson (s)

Läkemedelsförsäkringen

Den 22 november deltog jag i ett seminarium som Förbundet Blödarsjuka i Sverige arrangerade. De tog upp mycket viktiga frågor som bland annat gällde rättssäkerheten för dem som har drabbats av följdsjukdomar och skador till följd av läkemedelsbehandling. Under 1980-talet blev över 500 blödarsjuka personer smittade av antingen hiv/aids eller hepatit C. Flera av dem är i dag avlidna. En del av de drabbades familjemedlemmar blev också smittade. Trots denna katastrof finns väldigt lite dokumenterat om vad som egentligen hände. Många av de drabbade är besvikna på den kompensation de fått för sin skada och har inte fått det stöd som skulle behövas och som kan förväntas. I den vitbok som förbundet har gett ut framkommer också att besvikelsen är stor över den bristande rättshjälp som den drabbade gruppen har fått av samhället. Bland annat görs en jämförelse med den hjälp trafikskadade får som är mer omfattande. Bland annat har de drabbade fått sköta sina egna förhandlingar med läkemedelsindustrin vilket lett till att godtyckliga och otillräckliga ersättningar har delats ut. Ett annat problem som tas upp är läkemedelsförsäkringens bestämmelser om preskriptionstiden som är på fem år och som är alltför kort. Den leder till att många drabbade helt enkelt inte hinner söka ersättning för sina symtom som kan upptäckas långt efter att preskriptionstiden har gått ut. Även sjukvårdens bemötande får hård kritik. I princip alla bestämmelser som brukar gälla för allvarligt sjuka människor bröts för de hivsmittade blödarsjuka.

Dessa synpunkter från drabbade människor är högst alarmerande och ingenting säger annat än att samma situation kan komma att uppstå i framtiden. Det är tydligt att det rättsliga skyddet för personer som drabbas av läkemedelsskador måste förstärkas. Förbundet Blödarsjuka i Sverige har inkommit med en rad förslag på hur skyddet skulle kunna förstärkas. Bland annat efterfrågas en sakkunnig grupp som snabbt ska utreda behovet av professionellt stöd. Det föreslås också att läkemedelsförsäkringen anpassas till långtidsverkande virussjukdomar, att läkemedelsskadade ska ha rätt till rättshjälp samt att försäkringens skälighetsbedömning ändras så att människor med svår och moderat blödarsjuka också får ta del av ersättning för läkemedelsskada vilket de i dag inte får.

Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till statsrådet Ylva Johansson:

Avser statsrådet att föreslå en ändring av lagstiftningen så att rättshjälp erbjuds till alla människor som drabbats av läkemedelsskada?

Avser statsrådet att vidta åtgärder så att även blödarsjuka inkluderas i läkemedelsförsäkringen?

Avser statsrådet att ändra läkemedelsförsäkringens preskriptionstid som i dag är på fem år och som för många blödarsjuka visat sig vara alltför kort tid?

Avser statsrådet att tillsätta någon form av sakkunnig grupp som får i uppdrag att utreda behovet av professionell hjälp och dess tillgång inom svensk sjukvård?