den 24
november
Interpellation 2005/06:138 av Chatrine Pålsson (kd) till statsrådet Ylva
Johansson (s)
Läkemedelsförsäkringen
Den 22 november deltog jag i ett seminarium som
Förbundet Blödarsjuka i Sverige arrangerade. De tog upp mycket viktiga frågor
som bland annat gällde rättssäkerheten för dem som har drabbats av
följdsjukdomar och skador till följd av läkemedelsbehandling. Under 1980-talet
blev över 500 blödarsjuka personer smittade av antingen hiv/aids eller hepatit C.
Flera av dem är i dag avlidna. En del av de drabbades familjemedlemmar blev
också smittade. Trots denna katastrof finns väldigt lite dokumenterat om vad
som egentligen hände. Många av de drabbade är besvikna på den kompensation de
fått för sin skada och har inte fått det stöd som skulle behövas och som kan
förväntas. I den vitbok som förbundet har gett ut framkommer också att
besvikelsen är stor över den bristande rättshjälp som den drabbade gruppen har
fått av samhället. Bland annat görs en jämförelse med den hjälp trafikskadade
får som är mer omfattande. Bland annat har de drabbade fått sköta sina egna
förhandlingar med läkemedelsindustrin vilket lett till att godtyckliga och
otillräckliga ersättningar har delats ut. Ett annat problem som tas upp är
läkemedelsförsäkringens bestämmelser om preskriptionstiden som är på fem år och
som är alltför kort. Den leder till att många drabbade helt enkelt inte hinner
söka ersättning för sina symtom som kan upptäckas långt efter att
preskriptionstiden har gått ut. Även sjukvårdens bemötande får hård kritik. I
princip alla bestämmelser som brukar gälla för allvarligt sjuka människor bröts
för de hivsmittade blödarsjuka.
Dessa
synpunkter från drabbade människor är högst alarmerande och ingenting säger
annat än att samma situation kan komma att uppstå i framtiden. Det är tydligt
att det rättsliga skyddet för personer som drabbas av läkemedelsskador måste
förstärkas. Förbundet Blödarsjuka i Sverige har inkommit med en rad förslag på
hur skyddet skulle kunna förstärkas. Bland annat efterfrågas en sakkunnig grupp
som snabbt ska utreda behovet av professionellt stöd. Det föreslås också att
läkemedelsförsäkringen anpassas till långtidsverkande virussjukdomar, att
läkemedelsskadade ska ha rätt till rättshjälp samt att försäkringens
skälighetsbedömning ändras så att människor med svår och moderat blödarsjuka
också får ta del av ersättning för läkemedelsskada vilket de i dag inte får.
Med
anledning av detta vill jag ställa följande frågor till statsrådet Ylva
Johansson:
Avser
statsrådet att föreslå en ändring av lagstiftningen så att rättshjälp erbjuds
till alla människor som drabbats av läkemedelsskada?
Avser
statsrådet att vidta åtgärder så att även blödarsjuka inkluderas i
läkemedelsförsäkringen?
Avser
statsrådet att ändra läkemedelsförsäkringens preskriptionstid som i dag är på
fem år och som för många blödarsjuka visat sig vara alltför kort tid?
Avser
statsrådet att tillsätta någon form av sakkunnig grupp som får i uppdrag att
utreda behovet av professionell hjälp och dess tillgång inom svensk sjukvård?