den 22 november

Interpellation 2005/06:133 av Inger René (m) till statsrådet Ylva Johansson (s)

Undernäring bland äldre vårdbehövande

Alltfler äldre är undernärda i dag i Sverige. Människor dör eller blir gravt sjuka med symtom som undernäring, vitamin- eller mineralbrist. Många äldre människor tillbringar sina dagar inom till exempel äldreboende på servicehus eller på sjukhus. Alltfler bor hemma men med olika mängd stöd från hemtjänst eller hemsjukvård. Gemensamt är att ansvaret för vård och omsorg har flyttats från anhöriga och familj till kommun, landsting eller region. Kompetensen hos den vårdande personalen är i allmänhet god när det gäller vård och omsorg men kanhända bristfällig när det gäller vikten av intag av näringsriktig mat. Ofta är maten på såväl äldreboendet som den som skickas till hemmaboende näringsberäknad av en dietist mycket bra @ på papperet. Men maten gör ingen nytta förrän den är uppäten och där har personalen en nyckelroll.

Den personal som arbetar med äldre saknar oftast kompetens inom dessa områden. Det gäller kost- och näringslära, men också attityder till sunda matvanor och matglädje! Med bättre kunskaper hos personalen kan förhoppningsvis den skrämmande utveckling som vi kunnat läsa om under de senaste åren i artiklar om äldres kostvanor bromsas.

Antalet äldre blir fler, inte minst ökar de med stort vårdbehov. Det borde vara självklart att de garanteras näringsriktig mat, vilket alltså kräver kunnig och kompetent personal i bland annat kost- och näringsfrågor. När det gäller äldre, som ofta lever ensamt och isolerat, gäller det för personalen att känna till kulturella mönster hos denna grupp såsom matvanor och allmänna beteendemönster för att kunna ge dem bästa omsorg i form av näringsriktig kost och rikligt med vätska @ gamla dricker i allmänhet alldeles för lite.

Någonstans mellan var femte och var tredje äldre är undernärd och om alla som är undernärda, och i riskzonen för att bli det, räknas är det mer än varannan äldre. Värst drabbade är kvinnor, dementa och de som bor i särskilda äldreboenden.

Undernäringen beror inte på att de gamla får för lite mat, som man skulle kunna tro, utan i stället på ökad ämnesomsättning som en konsekvens av kroniska sjukdomar. Många läkemedel ökar dessutom behovet av näring. Äldre behöver mat med hög näringstäthet, som samtidigt är energi- och proteinrik.

En första åtgärd skulle vara att personalen runt de äldre får en ökad kunskap om näringslära, kosthållning och sådant som hur tätt måltider bör serveras. Sådan kompetensutveckling borde införas genast. Därtill borde det i utbildningarna av personal till dessa yrken även ingå kurser i kost- och näringslära.

Eftersom det är lättare att förebygga än att behandla undernäring är det inte minst viktigt att personalen lär sig att se vilka som är i riskzonen. Även här måste det till utbildningsinsatser.

För mer än tio år sedan fastslog den nationella handlingsplanen för nutrition att man skulle arbeta mot att förebygga sjuklighet och för tidig död i samband med kostrelaterade sjukdomar och undernäring. Mat är medicin sägs det ofta och kommuners, landsting och regioners ansvar är fundamentalt. Att få mat som ger livskvalitet borde också gälla våra gamla. Ingenting synes ha gjorts efter beslutet om den nationella handlingsplanen. Fortfarande dör äldre människor av undernäring eller far illa.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att snabbt få förändringar till stånd?