den 22
november
Interpellation 2005/06:133 av Inger René (m) till statsrådet Ylva
Johansson (s)
Undernäring bland äldre
vårdbehövande
Alltfler äldre är undernärda i dag i Sverige.
Människor dör eller blir gravt sjuka med symtom som undernäring, vitamin- eller
mineralbrist. Många äldre människor tillbringar sina dagar inom till exempel
äldreboende på servicehus eller på sjukhus. Alltfler bor hemma men med olika
mängd stöd från hemtjänst eller hemsjukvård. Gemensamt är att ansvaret för vård
och omsorg har flyttats från anhöriga och familj till kommun, landsting eller
region. Kompetensen hos den vårdande personalen är i allmänhet god när det
gäller vård och omsorg men kanhända bristfällig när det gäller vikten av intag
av näringsriktig mat. Ofta är maten på såväl äldreboendet som den som skickas
till hemmaboende näringsberäknad av en dietist mycket bra @ på papperet. Men
maten gör ingen nytta förrän den är uppäten och där har personalen en
nyckelroll.
Den
personal som arbetar med äldre saknar oftast kompetens inom dessa områden. Det
gäller kost- och näringslära, men också attityder till sunda matvanor och
matglädje! Med bättre kunskaper hos personalen kan förhoppningsvis den
skrämmande utveckling som vi kunnat läsa om under de senaste åren i artiklar om
äldres kostvanor bromsas.
Antalet
äldre blir fler, inte minst ökar de med stort vårdbehov. Det borde vara
självklart att de garanteras näringsriktig mat, vilket alltså kräver kunnig och
kompetent personal i bland annat kost- och näringsfrågor. När det gäller äldre,
som ofta lever ensamt och isolerat, gäller det för personalen att känna till
kulturella mönster hos denna grupp såsom matvanor och allmänna beteendemönster
för att kunna ge dem bästa omsorg i form av näringsriktig kost och rikligt med
vätska @ gamla dricker i allmänhet alldeles för lite.
Någonstans
mellan var femte och var tredje äldre är undernärd och om alla som är
undernärda, och i riskzonen för att bli det, räknas är det mer än varannan
äldre. Värst drabbade är kvinnor, dementa och de som bor i särskilda
äldreboenden.
Undernäringen
beror inte på att de gamla får för lite mat, som man skulle kunna tro, utan i
stället på ökad ämnesomsättning som en konsekvens av kroniska sjukdomar. Många
läkemedel ökar dessutom behovet av näring. Äldre behöver mat med hög
näringstäthet, som samtidigt är energi- och proteinrik.
En
första åtgärd skulle vara att personalen runt de äldre får en ökad kunskap om
näringslära, kosthållning och sådant som hur tätt måltider bör serveras. Sådan
kompetensutveckling borde införas genast. Därtill borde det i utbildningarna av
personal till dessa yrken även ingå kurser i kost- och näringslära.
Eftersom
det är lättare att förebygga än att behandla undernäring är det inte minst
viktigt att personalen lär sig att se vilka som är i riskzonen. Även här måste
det till utbildningsinsatser.
För
mer än tio år sedan fastslog den nationella handlingsplanen för nutrition att
man skulle arbeta mot att förebygga sjuklighet och för tidig död i samband med
kostrelaterade sjukdomar och undernäring. Mat är medicin sägs det ofta och
kommuners, landsting och regioners ansvar är fundamentalt. Att få mat som ger
livskvalitet borde också gälla våra gamla. Ingenting synes ha gjorts efter
beslutet om den nationella handlingsplanen. Fortfarande dör äldre människor av
undernäring eller far illa.
Vilka
åtgärder avser statsrådet att vidta för att snabbt få
förändringar till stånd?