den 22
november
Interpellation 2005/06:132 av Liselott Hagberg (fp) till
jordbruksminister Ann-Christin Nykvist (s)
Samernas sedvanerätt till
vinterbete i skogslandet
De svenska samerna har i modern tid aldrig varit
mera trängda än de är i dag. Den ena samebyn efter den andra stäms inför
domstol för prövning av den urgamla nödvändigheten att låta renarna finna
vinterbete i skogslandet när betessäsongen i fjällen är förbi.
Processerna
började i Härjedalen, fortsatte till Jämtland och pågår nu i Västerbotten.
Eftersom samerna i hög utsträckning saknar skriftliga urkunder och rennäringen
sedan mycket lång tid bedrivs efter mångtusenåriga ekologiska
uthållighetsprinciper, som inte efterlämnar några synliga bevis efter sig i
form av stallar eller ladugårdar, har den ena samebyn efter den andra förlorat
i de domstolsprocesser som ägt rum.
De
omfattande skadestånden och rättegångskostnaderna har lett till att samebyarna
riskerar konkurs. I och med detta finns en risk att grunden för fortsatt
ekologiskt uthållig renskötsel sätts ur spel. Detta i ett land där regeringens
mål är att styra med hjälp av ekologiska uthållighetsprinciper och att värna de
nationella minoriteterna, i synnerhet landets ursprungsfolk.
En
förutsättning för fungerande rennäring är tillgången till vinterbeten. Eftersom
rennäringen är av stor betydelse för den samiska kulturen och språket finns det
anledning att känna oro över den fortsatta utvecklingen.
För
några veckor sedan fann fem professorer för gott att uttrycka liknande farhågor
i en debattartikel i Dagens Nyheter. Deras slutsats var att vi bör göra ungefär
som den norska regeringen, nämligen anpassa lagstiftningen så att det är den
som stämmer som också ska bevisa att samebyarna inte har någon urtida
sedvanerätt till vinterbete i de privata skogarna. I Norge har en ändrad
rättspraxis lett till att i stort sett alla sådana stämningar mot samerna
upphört.
I
december för ett år sedan förklarade jordbruksministern i ett tal vid
seminariet Att vända en vind den 7 december 2004 att ”en svensk ratificering av
ILO:s konvention 169 om urfolkens rättigheter är ofrånkomlig”.
Under
de tio år som passerat har Sverige i stort sett årligen fått utstå kritik för
bristande politik mot samerna i Sverige. Det gäller bland annat fråntagna
rättigheter till samernas urgamla vinterbeten. Kritiken har framförts av FN:s
kommittéer för mänskliga rättigheter och rasdiskriminering, två organ vars
kritik vi normalt förknippar med helt andra stater. Men nu gäller det Sverige
och därför vill jag ställa följande frågor:
Vilka
initiativ avser jordbruksministern att vidta för att reglera samernas urgamla
sedvanerätt till vinterbete i skogslandet?
Vilka
åtgärder avser ministern att vidta för att undanröja grunderna för FN:s årliga
kritik mot samernas alltmer trängda situation?
När
avser jordbruksministern att se till att Sverige undertecknar ILO:s mer än 15
år gamla konvention 169 om urfolkens och därmed samernas rättigheter?